- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
138

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 25 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 25:
35-41. Evangelium enligt Matteus.

Jes. 58: 7. Hes. 18: 7.

* Det grekiska ord, som här i
grundtexten användes, betyder egentligen:
I sammanfOrden mig, d. v. s. I forden
mig tillsammans med medlemmarna av
edert eget hus, I härbärgeraden mig
uti edra egna hem, jag blev hos eder
upptagen, såsom hade jag varit medlem
av familjen.

36. naken, och I kladden mig;
jag vart sjuk, och I sågen till
mig; 3ag var i fängelse, och I
kommen till mig.*

Jak. 1:27.

Märk 1: o) att Herren i detta tal icke
nämner en enda lysande gärning utan
endast obetydliga gärningar, sådana
som äro gemensamma för alla, även
de ringaste av hans sanna lärjungar;
2: o) att alla de gärningar, som han
nämner, äro lika däri, att de bära
vittne om hjärtats förhållande till honom;
3: o) att han intet nämner om synder.
Synderna voro alla avplanade och
kunde därför ej vidare komma i åtanke.

37. Då skola de rättfärdiga
svara honom, sägande: Herre,
när sågo vi dig hungrig och
spisade dig, eller törstig och gåvo
dig att dricka?

38. Men när sågo vi dig
såsom främling och härbärgerade
dig, eller naken och klädde dig?

39. Men när sågo vi dig sjuk
eller i fängelse och kommo till

dig ? *

* De rättfärdiga synas sig själva
icke hava gjort något av allt det goda,
som Herren berömmer dem för.
Uttryck av en sann ödmjukhet. De våga
icke bedöma sina gärningar efter den
höga måttstock, varefter Herren
bedömer dem (v. 40).

40. Och Konungen skall svara
och säga till dem: Sannerligen
säger j ag eder: Så vitt I gjorden
det åt en enda* av dessa mina
minsta** bröder, t så gjorden 1

det åt mig.

Ords. 19: 17. Hebr. 6: 10.

* om ej flere.

** Herren var under sitt jordiska
liv ständigt omgiven av ringa och
föraktade, fattiga människor, publikaner
och syndare, som trodde på honom.
Därför framställer han sig även i
domen såsom närmast omgiven av dem.

De hava trängt sig närmast hans tron.
Och på dem pekar han, då han säger:
En enda av dessa minsta. Vad man
gör mot någon av de mer framstående
bland hans bröder, bär aldrig så
tydligt vittnesbörd om hjärtats ställning
till honom, som det man gör mot de
ringa. Mången kan vara
utomordentligt välvillig och uppoffrande,
gästvänlig och tjänstaktig mot de förra,
medan han är ganska kall och hård mot
de senare. Se Jak. 2: 1 följ.
- För
övrigt vill Herren naturligtvis alls icke
hava förnekat, att han räknar såsom
gjort emot sig allt, vad någon gör för
hans skull, även om det göres mot
ogudaktiga. Att han här endast
nämner sådant, som blivit gjort mot de
minsta bland hans bröder, beror därpå,
att det är i detta, som en människas
hjärteställning till honom mest
omedelbart framträder. Se för övrigt kap.
18: 5, 10: 40.

t Herren kallar de troende för sina
bröder. Se kap. 28: 10, Joh. 20: 17,
Hebr. 2: 11, Rom. 8:29.
- En åsikt, att
Herren här med »sina bröder» skulle
mena judarna och med »alla folk»
hednafolken, vilka skola dömas efter sitt
förhållande till judarna, faller alldeles
utom det Nya testamentet.

41. Då skall han säga även till
dem, (som äro) på den vänstra
sidan: Gån bort ifrån mig,
förbannade* till den eviga** elden,
som är tillredd åt djävulen och
hans änglar.t

Ps. 6:9. Matt. 7:23. Luk. 13:27.

? Han säger icke: »I förbannade»;
ännu mindre: »I min Faders
förbannade», såsom han nyss sagt: »min
Faders välsignade». Utan han säger: Gån
bort, förbannade! d. v. s. Gån bort och
våren förbannade!
- Välsignelsen har
sin grund i Gud och hans nåd,
förbannelsen har sin grund i människan och
hennes synd.

[-..?-]

{+••¦+} den outsläckliga (kap. 3: 12). Se
anm. till v. 46.

f Herren säger icke om elden: »som
är tillredd åt eder», såsom han nyss
om riket sagt: »tillrett åt eder». Märk
ock, att han icke säger: »som är
tillredd av djävulen och hans änglar.»
Alla föreställningar, att det är
djävulen och hans änglar, som pina de
fördömda i helvetet, äro villfarande.
Djävulen och hans änglar äro själva
fördömda och pinade. De onda andarnas
fall (Jud. 6, 2 Petr. 2:4) föregick
människans fall (Joh. 8:44, 2 Kor. 11:

[–-]

{+—+} 138

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free