Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 26 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Matteus. Kap. 26:
47-52»
10, 20, 43, Luk. 22:47, Joh. 6:71,
12: 4. Genom att vid Judas’ namn
till-lägga dessa ord: »en av de tolv», vill
evangelisten desto bjärtare framhålla
förskräckligheten av Judas’ gärning.
Jämför Mark. 14: 18.
f däribland även soldater (Joh. 18:
3). Enligt Luk. 22: 52 voro ock
överstepräster och äldsta med i hopen. De
ville vara med och se till, att tjänarna
gjorde sin sak riktigt och icke vände
åter med oförrättat ärende, såsom det
en gång förut hade hänt (Joh. 7:32, [-45-49).-]
{+45—49).+}
48. Men han, som
överlämnade honom, gav dem ett tecken,*
sägande: Den som jag kysser,
han är det; gripen honom.
När de nalkades Jesus och sågo, att
han icke var ensam, gav Judas dem
detta tecken. I mörkret kunde man
icke på avstånd skilja Jesus från de
honom omgivande lärjungarna. Det var
således fara för handen, att om hela
skaran rusade fram, så kunde hon av
misstag gripa någon av lärjungarna,
medan Jesus själv komme undan.
Därför fann Judas på den listen, att han
ensam skulle gå fram. Han såsom
lärjunge kunde göra det, menade han,
utan att väcka misstankar; och de
andra skulle med sin uppmärksamhet
följa hans rörelser. När han träffade
Jesus, skulle han kyssa honom. Detta
skulle för dem vara ett tecken,
varigenom de kunde skilja Jesus från
lärjungarna.
49. Och strax* kom han fram
till Jesus och sade: Var glad,**
Rabbi! Och han kysste honom
häftigt.t
* strax som han givit dem detta tecken.
** Det i grekiska språket vanliga
hälsningsordet betyder »var glad!»
Hälsningen innebar alltså hos grekerna
en tillönskan av glädje. I hebreiska
språket uttryckte den vanliga
hälsningen en tillönskan av frid (Dom. 19:20),
av Guds nåd eller hjälp (1 Mos. 43:29),
av välsignelse (Dom. 6: 12, Rut 2: 4.
Jämför Luk. 1: 28). I svenska språket
hälsas vanligen med tillönskan av en
god dag, en god natt o. s. v.
+ Ordagrant: nedkysste honom
-
om det kunde så sägas på svenska.
Judas överhöljde Jesus med kyssar.
Samma ord i Luk. 7: 38. I vårt folkspråk
säges: »ta’ ned någon med kyssar».
Detta häftiga kyssande var utan tvivel
ett uttryck av den uppskakade
sinnesstämning, vari Judas befann sig.
50. Men Jesus sade till
honom: Min vän,* vad du har
kommit hit för
-!** Då kommo de
fram och buro händer på Jesus
och grepo honom.
* Grundtexten har här samma ord
som i kap. 20: 13. Det är icke samma
ord som t. ex. i Joh. 11: 11, 15: 15. Det
förra ordet begagnas vid tilltal av
både kända och okända, det senare
uttrycker däremot alltid ett inbördes
vänskapsförhållande. Svenska språket
saknar ord, som uttrycka denna skillnad.
Vi säga stundom: »Min vän», även till
en obekant, som vi tilltala. I offentliga
tal är det i synnerhet vanligt att
tilltala sina åhörare: Mina vänner!
** d. v. s. vad du har kommit hit
för, det gör! Frälsaren avvisar det
förrädiska kyssandet och bjuder honom
att utan omsvep göra, vad han kommit
för. Jämför Joh. 13:27. Men i det
uppskakande ögonblicket uttalar han icke
fullständigt, vad han velat säga, utan
avbryter sig själv mitt i meningen för
att hastigt vända sig emot den skara,
som följde Judas. Efter Frälsarens ord
till Judas har man nämligen att tänka
sig, vad som omtalas i Joh. 18:
4-8.
Jesus gick fram till skaran och sade:
Vem söken I? Han ville visa, att han
icke lät sig överrumplas utan frivilligt
gav sig i fiendernas våld, emedan det
nu så var hans Faders vilja.
51. Och se, en av dem (som
voro) med Jesus,* sträckte ut
handen och drog ut sitt svärd och
slog till översteprästens träl och
högg av hans öra.
?Det var Petrus (se Joh. 18: 10).
Att hans namn förtiges av de tre första
evangelisterna, synes antyda, att de
skrivit sina evangelier, medan Petrus
ännu levde. Möjligen undvek man,
medan Petrus levde, att förråda hans
namn, för att ej blottställa honom för
de romerska myndigheterna. En
sådan anledning till förtigande fanns
däremot ej för Johannes, när han skrev
sitt evangelium. Ty då var Petrus re*
dan död.
52. Då sade Jesus till honom:
Vänd ditt svärd tillbaka till dess
rum; ty alla de, som* tagit till
svärd, skola förgås genom svärd.**
1 Mos. 9: 6. Upp. 13: 10.
* utan laglig myndighet.
** Herren uttalar därmed en
allmänt tillämpad rättsgrundsats utan att
- 149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
