- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
150

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 26 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 26:
52-63. Evangelium enligt Matteus.

för övrigt yttra sig över dess
riktighet. Man må därför icke på dessa ord
uppbygga läran om dödsstraffets
berättigande i allmänhet. Jämför kap.
18: 25, där Herren sammalunda
omnämner ett då för tiden vanligt
rättsförfarande utan att yttra sig över dess
riktighet. Se ock Hebr. 6: 16.

5’3. Eller menar du, att jag
icke kan anropa min Fader, och
han skall ställa vid min sida* nu

mor än tolv** legioner änglar?

* såsom en mig omgivande, alla
fiender avvärjande makt.

** En legion änglar för varje
apostel hade han väl haft till sitt
förfogande, om det varit Faderns vilja.
Legion var egentligen namnet på en
avdelning romerskt krigsfolk om 4,500
till 6,000 man.

54. Huru vorde då skrifterna
fullbordade, att det måste* eke
på detta sätt?

Jes. 53: 10.

* enligt Guds förut bestämda råd.
Se Apg. 2: 23, 4: 28.

55. I den stunden sade Jesus
till folkskarorna:* Såsom mot
en rövare haven I kommit ut
med svärd och stavar för att taga
fast mig. Dagligen har jag
suttit i helgedomen, lärande, och I

haven icke gripit mig.

* närmast till översteprästerna och
befälhavarna över tempelvakten och de
äldsta, som voro med i hopen (se Luk.
22: 52).

56. Men detta allt har skett,
på det att profeternas skrifter
må fullbordas. Då lämnade alla
lärjungarna honom och flydde.

Ps. 88: 9,

57. Men* de, som hade gripit
Jesus, förde honom bort till
Kai-fas,** översteprästen, där
skriftlärarna och de äldstat hade
församlat sig.

* Den här följande berättelsen om
förhöret inför översteprästen och Rådet
samt Petrus’ fall omtalas även i Mark. [-14:53-72,-]
{+14:53—72,+} Luk.
22:54-71, Joh. 18: [-12-27.-]
{+12—27.+}

** Först till Hannas, Kaifas’
svärfader, sedan till Kaifas (Joh. 18: 13).
Matteus, Markus och Lukas nämna
intet om förhöret inför Hannas.

t d. v. s. Rådet, det s. k. synedrium.
Se anm. till kap. 5: 22.

58. Men Petrus följde honom
på långt avstånd* ända till
översteprästens gård; och eedan han
hade kommit in, satt han bland
tjänarna** för att få se änden.

* Han var rädd men ville ändå hålla
ord.

* * Här begagnas i grundtexten
samma ord, som vi i kap. 5: 25 översatt
med rättstjänare. Det utmärker i
synnerhet personer, som voro anställda i
de offentliga myndigheternas tjänst för
att utföra deras befallningar, ungefär
vad vi kalla »vaktmästare». Se t. ex.
Joh. 7: 32, 45, 18: 18, Apg. 5: 26. Uti
Luk. 4: 20 utmärker det
synagogtjäna-ren, »vaktmästaren vid synagogan».
Joh. 18: 36, 1 Kor. 4: 1 användes det
om Kristi tjänare d. ä. sådana, som
stå i Kristi tjänst för att utföra hans
verk (Joh. 17: 18). Jämför ock Luk. 1:
2, där samma uttryck förekommer.

59. Men översteprästerna och
hela Rådet* sökte falskt
vittnesmål** mot Jesus, på det de måtte

döda honom;

* med få undantag (Luk. 23: 51).
** Sanningen brydde de sig icke om.

Huvudsaken var att finna något
vittnesmål, som kunde giva dem anledning
att döma honom till döden.

60. och de funno det icke,*
ehuru många falska vittnen
kom-mo fram. Men sedan kommo två

fram

* De funno intet sådant vittnesmål,
som de sökte.

61. och sade: Denne har sagt:
Jag kan bryta ned Guds tempel

och på tre dagar bygga upp det.*

* Förvrängning av Frälsarens ord i
Joh. 2: 19.

62. Och översteprästen stod
upp och sade till honom: Svarar
du intet? Vad vittna dessa mot
dig?*

* d. v. s. huru förhåller det sig med
det, som de vittna mot dig?

63. Men Jesus teg. Och
översteprästen svarade och sade till
honom: Jag besvär* dig vid den
levande Guden, att du säger oss?
om du är Kristus,** Guds Son.t

* Att besvärja är att ålägga någon

[–-]

{+—+} 150

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free