- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
159

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 27 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Evangelium enligt Mattens.

Kap.
27:43-51.

till Gud’ äm alla andra människor, så
fräls dig själv! Här åter: Han har
sagt, att han är
- icke en människas
utan
- Guds son.

44. Men på samma sätt
skymfade honom* också rövarna,**
som voro korsf ästa med honom.

* Ordagrant: Detsamma skymfade
honom o. s. v.
?- om det kunde på ren
svenska sägas.

** Enligt Luk. 23:39 blott en av
dem. Matteus berättar summariskt.
Jämför anm. till kap. 20:29.

45. Men* från sjätte
timmen** vart mörker över hela
jorden t intill nionde timmen.tt

* Denna berättelse omtalas även i
Mark. 15:
33-37, Luk. 23:
44- 46, Joh.
19:
28-30.

** d. v. s. ungefär kl. 12 på dagen.

t Eller hela landet. Det grekiska
ordet i grundtexten k,an återgivais på
bägge sätten. Dock synes diet mer
överensstämma med diet övernaturliga i hela
händelsen att översätta, såsom vi
gjort i texten. Förmörkelsen var av
utomordentlig natur, ett under. Gud
drog likasom ett sorgflor över hela
jordlen, n*är den stund nalkades, då den,
genom vilken allt var skapat, skulle
ut-andias sin sista suck på förbannelsens
trä.

ft d. v. s. kl. 3 e. m.

46. Och omkring nionde
timmen gav Jesus upp ett rop med
hög röst och sade: Eli, Eli, lema
sabaktani? det är: Min Gud, min
Grud, varför har du övergivit*
mig?

Ps. 22: 2.

* Grundtextens uttryck betyder
egentligen: lämna någon hjälplös,
lämna någon i sticket. Det är samma ord,
som begagnas i 2 Kor. 4: 9, Apg. 2:27,
Hebr. 13:5. Uti Ps. 22, varur
Frälsarens ord äro hämtade, förklaras de
genom tillägget: Jag klaigar, men min
hjälp är fjärran.. . Jag är en mask och
icke en människa, hånad av människor,
föraktad av alla .. . Hundar omgiva
mig, de ondas rote omringar mig, mina
hUnder och fötter hava die
(genomborrat o. s. v.
- Gud liadie dragit sig
tillbaka och lämnat Jesus för en stund i
fiendernas våld, att de måtte över
honom utgjuta hela sin ondska. Jämför

Luk. 22: 53, där Jesus till fienderna
säger: Detta är eder stund och mörkrets
makt. Aldlrig har Guds godhet stigit
djupare ned, och aldrig har världens
on diska nått en förfärligare höjd än vid
detta tillfälle.

47. Men några av dem, som
stodo där, sade, när de hörde det: *
Elias ropar han på, den här.**

* på hån, för att göra sig kvicka, ty
de förstodo väl ordens mening.
Kvickheten låg däri, att när Jesus sade: Eli
(d. v. s. min Gud), så tydde de det på
Elias.

** Uttryck av förakt, i det de peka
på honom. Såsom ville de säga: Elias
ropar han på, den här ogärningsmannen»

48. Och strax* lopp en av
dem och tog en svamp och fyllde
den med vinättika* och satte
den omkring ett rör och gav
honom att dricka.

* Dock först sedan Jesus utropat:
Jag törstar (Joh. 19: 28).

* En vanlig romersk soldatdryck.
Enligt Luk. 23:36 hade de vaktande
romerska soldaterna redan förut på hån
erbjudit honom samma dryck. Detta bör
dock icke förväxlas med den dryck, som
omtalas i v. 34. Se anm. till Joh. 19:29.

49. Men de övriga* sade: Håll,
låtom oss se, om Elias kommer
för att frälsa honom.

* Enligt Mark. 15: 36 var även den
som räckte honom drycken, en av dem,
som hånade honom.

50. Men Jesus ropade* åter
med hög röst och gav upp anden.

Se Joh. 19: 30 och anm. därtill.

öl. Och* se, templets
förlåt** rämnade i två stycken, från
ovan och ända ned, och jorden
bävade,t och hällebergen
rämnade;

2 Mos. 26: 31.

* Denna händelse omtalas även i
Mark. 15:
38-41, Luk. 23:
47-49.

** Förlåten var det förhänge, som
delade templet i två delar: det heliga
och det allra heligaste. Att den rämnade,
var ett tecken därtill, att den gamla
offertjänsten nu nått sitt slut, och att
ett fritt tillträde till Gud var återställt
för syndare. Jämför Hebr. 6: 19 följ.,
9: 6 följ., 10: 19 följ. Enligt Luk. 23:

[–-]

{+—+} 159
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free