Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
1:2-6.
Evangelium enligt Markus.
av vilka den första är hämtad från Mal.
3: 1, den andra från Jes. 40: 3.
Angående den senare profetian se anm.
till Matt. 3: 3, angående den förra se
Matt. 11: 10. Hos Malaki lyda orden
egentligen: Se, jag sänder min
budbärare, och han skall bereda väg för mitt
ansikte. När alltså Gud hos profeten
säger: för mitt ansikte, så låter
evan-gelisten honom säga: för ditt ansikte,
såsom talade Gud till Messias. Detta
ändrar dock icke meningen. Ty i
Mes-sias framträdde Gud själv till syndares
frälsning. Det var Gud, som var i
Kristus, försonande världen med sig
själv (2 Kor. 5: 19). Jämför Joh. 12:
44, 14: 1, 9.
3. en röst av en, som ropar i
öknen: Bered en Herrens väg,
,gö-ren hans stigar räta!
4. Johannes* uppträdde, han
som** döpte i öknen och
predikade dop till sinnesändring till
synders förlåtelse.t
* Till v.
4-8 se Matt. 3:
1-12.
** d. v. s. den där bekante Johannes,
som döpte i öknen. Med öknen menas
Judeens öken. Se Matt. 3: 1.
f Ordagrant: dop sinnesändrings till
syndernas förlåtelse
- om sådant
kunde sägas på svenska. Att »dop
sinnesändrings» är det samma som dop till
sinnesändring, synes av Matt. 3: 11.
Samma uttryckssätt förekommer även
annorstädes, såsom t. ex. när det säges
livs eller doms uppståndelse (Joh. 5:
29), livs rättfärdigande (Rom. 5: 18),
döds dom (Luk. 24: 20), d. v. s.
uppståndelse till liv eller till dom,
rättfärdigande till liv, dom till död o. s.
v. Johannes’ dop hade till ändamål att
verka sinnesändring. Sinnesändringen
åter hade till ändamål syndernas
förlåtelse. Människorna skulle nämligen
genom denna sinnesändring göras
beredda att mottaga Messias, som nu var
1 antågande, på det de genom honom
måtte få syndernas förlåtelse och undgå
den stundande domen.
- Att orden
»sinnesändrings till synders förlåtelse»
höra tillsammans, det framgår dels av
själva ordställningen, dels av andra
ställen, där samma eller liknande
uttryck förekomma. Se t. ex. Luk. 24:
47: sinnesändring till synders
förlåtelse; Apg. 11: 18: sinnesändring till liv;
2 Kor. 7: 10: sinnesändring till
frälsning; 2 Tim. 2: 25: sinnesändring till
sanningens kunskap.
Att Johannes’ dop för övrigt icke
var detsamma som Kristi dop, det är
klart av följande omständigheter: l:o)
Johannes’ dop var ett dop till
sinnesändring såsom föregående villkor för
erhållande av syndernas förlåtelse;
Kristi dop var ett dop till syndernas
förlåtelse (Apg. 2: 38). 2: o)
Johannes’ dop var aldrig ett dop till
Faderns, Sonens och den helige Andens
namn. Det står aldrig heller, att
Johannes döpte till den kommande
Kristus. 3: o) I Apg. 18: 24 f. läses om
Apollos, att han var undervisad om
Herrens väg och brinnande i anden och
talade och lärde noggrant de ting, som
tillhöra Herren, ehuru han allenast
förstod Johannes’ dop. Att Johannes’ dop
här framställes såsom ett annat än
Kristi dop, är tydligt av den tillagda
anmärkningen, att Apollos endast
kände Johannes’ "dop. Därmed är nämligen
sagt, att han ännu icke kände Kristi
dop. 4:o) Av Joh. 3: 22 följ. synes, att
Johannes fortsatte att döpa, även sedan
Jesus hade begynt att döpa. Detta
föranledde en tvist, så att Johannes’
lärjungar kommo till Johannes och
klagade däröver, att även Jesus döpte. Denna
tvist hade varit orimlig, om Johannes*
dop och Kristi dop varit ett och samma
dop. Icke sade heller Johannes till sina
lärjungar: »Varför aren i misslynta?
Mitt dop är ju detsamma som Jesu
dop?» Och dock hade detta varit den
naturligaste lösningen av tvisten, i fall
Johannes hade betraktat sitt dop så.
5:o) Av Apg. 19: 1 följ. se vi, att
sådana, som redan voro döpta till
Johannes’ dop, av Paulus döptes till Jesu
namn. Johannes’ dop och dopet till
Jesu namn voro således icke samma
dop. Se vidare anm. till det nämnda
stället.
5. Och till honom utgick hela
det judiska landet* och alla**
Jerusalems invånare och döptest
av honom i floden Jordan,
be-kännandett sina synder.
Matt. 3: 5 f.
* Landet säges här i motsats mot
huvudstaden, såsom vi i vårt språk
säga landsorten.
** Se anm. till Matt. 10: 22.
f Eller: läto sig döpas.
ff Ordagrant: utbekännande.
Samma ord som i Matt. 3: 6. Det uttrycker
ett öppet bekännande.
6. Och Johannes var klädd i
kamelhår och en lädergördel
omkring sin länd, och han åt*
gräshoppor och vild honung.
[–-]
{+—+} 168
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
