Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 9 Kapitlet - 10 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
9:49-10:6. Evangelium enligt Markus.
dömdas dom. Det bildliga uttrycket är
då lånat från det Gamla testamentet.
Det vid offren använda förbundssaltet
uttryckte nämligen oförgängligheten,
oåterkalleligheten av Guds förbund
med Israel, både vad beträffar de
löften och de domar, som det innehöll.
Jämför 3 Mos. 2: 13, Hes. 43: 24, 4
Mos. 18: 19, 2 Krön. 13: 5. Såsom
synes, äro dessa två uppfattningar
varandra rakt motsatta. För bägge
kunna skäl anföras, och bägge innehålla
viktiga sanningar. Den först nämnda
är dock den, som sammanhanget
närmast erbjuder.
Det i våra vanliga biblar
förekommande tillägget: »och varje offer skall
saltas med ealt», saknas i de äldsta och
bästa urkunderna och ar därför att
anse såsom oäkta. Jämför 3 Mos. 2: 13.
50. Gott* är saltet,** men om
saltet blivit os alt, varmed
skolen I återställa det?t Haven
salttt i eder självat* och frid
inbördes.t**
Matt. 5: 13. Luk. 14: 34.
* Ordagrant: skönt. Det grekiska
ordet »skön» (zaÅoc) användes ofta för
att uttrycka det, som är gott, nyttigt,
förträffligt o. s. v., alldeles såsom vi
om någonting sådant säga: »Det var
skönt»; t. ex. det var ett skönt bad;
det var skönt att få litet salt o. s. v.
Jämför Matt. 13: 8, 23, 17: 4 m. fl.
Huru ordet användes for att uttrycka det
sedligt goda, därom se anm. till Matt.
26: 10.
** Här är ordet att fatta i sin
naturliga betydelse.
f så att det återfår sin sälta. Det
finnes ingenting, varmed man kunde
salta det.
ft Här följer nu tillämpningen av
det bildliga talet. Orden kunna
antingen fattas i den meningen, att
lärjungarna skulle vara världens salt, varom
se anm. till Matt. 5:13, eller ock i den
meningen, att de skulle vara orubbliga
och fasta i tron på honom, att de
skulle i sig bevara den fasthet, som
förhindrade dem att förfalla i andlig
slapphet och försoffning. Då det på detta
ställe icke är fråga om lärjungarnas
förhållande till världen, så synes den
senare uppfattningen sannolikare, och
det så mycket mer som Herren nyss
förut varnat dem för att taga anstöt
och låta sig förföras till otro och avfall.
[-?f*-]
{+¦f*+} i edert eget sinne.
f** Detta är sagt med avseende på
den rangstrid, som bildade utgångs-
punkten för hela Herrens tal till dem
v. 34). Jämför Gal. 5:26. Märk
sammanställningen: salt invärtes och frid
inbördes.
10 Kapitlet.
Jesus lär om äktenskapets ouppiöslighet (v. [-1-12),-]
{+1—12),+} välsignar barn (v.
13-16). Till Jesus
kommer en rik man och frågar vad han skall
göra för att få evigt liv (v.
17-22). Svårighet
för de rika att ingå i Guds rike (v.
23-27).
Jesu efterföljares lön (v.
2«-31). Jesus
undervisar äter sina lärjungar om sin förestående [-.-]
{+•+} öd och uppståndelse (v.
32-34) Jakob o<*h
Johannes begära de främsta platserna i Guds
rike (v.
35-10). De andra tio varda misslynta
men tillrättavisas av Herren (v.
41-45). Jesus
botar den blinde Bartimeus (v.
46-52).
V.
13-16 högmässotext Mikaeli dag. I.
[-17-27-]
{+17—27+} hogmdss adertondt sond. e. tref. II. [-32-45-]
{+32—45+} högmässotext fastlagssöndag. II.
han stod upp därifrån**
och kom till Judeens gränser
och (landet) på andra sidan
Jordan, och folkskaror kommo återt
tillsamman till honom, och såsom
han plägade, lärde han dem åter.
* Till v.
1-12 se Matt. 19:
1-12.
** d. v. e. från Kapernaum (kap. 9:33).
t Han hade den sista tiden dragit
sig undan folket (kap. 9: 30 följ.), men
nu började han åter sin offentliga
verksamhet.
2. Och fariséerna kommo fram
och frågade honom, frestande
honom, om det är tillåtet för en man
att skilja sin hustru från sig.*
* Enligt Matteus tillade de: för
vilken orsak som helst; och däri låg det
frestande. Ty att icke all
äktenskapsskillnad var otillåten, därom kunde
ingen tvist vara.
3. Men han svarade och sade
till dem: Vad har Moses bjudit
eder?
4. Men de sade: Moses
tillstadde* att skriva skiljebrev och
skilja henne från sig.
5 Mos. 24: 1. Matt. 5: 31 f.
* Markus framställer gången av
samtalet något annorlunda än Matteus.
5. Men Jesus sade till dem:
Med avseende på eder hårdhj
ärtenhet skrev han eder detta bud.*
* att giva skiljebrev.
6. Men från skapelsens
begynnelse skapade han* dem man
och kvinna.
1 Mos. 1: 27. 5: 2.
* nämligen Gud,
[–-]
{+—+} 208
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
