Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 14 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Markus.
Kap. 14:66-70.
ken ledde en trappa upp från gården,
Under tiden satt Petrus nere på
gården.
67. Och när hon fick se Petrus [-?värmande-]
{+¦värmande+} sig, såg hon på
honom* och eade: Även du var med
nasareern Jesus.
* Hon fäste sina ögon på honom;
hon tyckte, att hon kände igen honom.
Säkert började Petrus redan vid denna
blick att darra i sitt inre.
68. Men han nekade, sagar.de:
Jag vet icke, ej heller förstår*
jag, du**
- vad säger du för
något? Och han gick ut på
för-gården.t [Och tuppen gol.jtt
* Märk den rådlöshet ocn den
angelägenhet att skjuta ifrån sig alla
misstankar, som giver sig tillkänna uti
denna dubbla försäkran. Endast
Markus anför Petrus’ ord så fullständigt,
vilket förråder, att han fått
berättelsen av Petrus själv. Se anm. till kap.
14: 30, 31.
** Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet du.
[-.f-]
{+•f+} som låg framför huset utåt gatan
till. Den inre gården, på vilken han
hittills hade suttit vid kolelden, var
på alla sidor omsluten av husets
byggnader. Enligt Matteus hann Petrus
icke längre än ut i portgången.
Möjligt är, att Petrus just i det ögonblick,
då han ur portgången trädde ut på
förgården, tilltalades av den där
stående tjänstekvinnan. I sådant fall är
olikheten mellan de två
evangelister-nas uppgifter mycket lätt förklarlig.
tt Om de inom klämmer här satta
orden äro oäkta, så är sannolikt, att
Petrus, uppskakad som han var, aldrig
märkte detta tuppens första galande.
Av denna omständighet kan förklaras,
att han icke redan nu fördes till
besinning. Därav förstår man ock, varför
de andra evangelisterna ingenting
nämna om saken. De tala endast om
det tuppgalande, som äntligen väckte
Petrus ur hans förskräckliga slummer.
Emellertid är ordens äkthet mycket
tvivelaktig, då de saknas i de två
viktigaste handskrifterna till det Nya
testamentet. De äro sannolikt av senare
avskrivare tillagda dels med avseende
på v. 30, där Herren säger, att tuppen
skulle gala två gånger, dels med
avseende på v. 72, där det står, att tuppen
gol för andra gången. Äro de icke äkta,
så blir allting mycket enklare. Då
menas med tuppens tvåfaldiga galande
(v. 30) först hans galande vid
midnattstid och sedan det galande, som
han låter höra inemot kl. 3 på
morgonen. Det första galandet var alltså
förbi, redan när Herren fördes in i
översteprästens palats och rättegången
begynte. Därav förklaras med största
lätthet, varför ingen av de andra
evangelisterna något nämner om ett
tvåfaldigt tuppens galande. Men icke
blott det. Därav förstår man ock, huru
det kommer till, att Markus själv
ingenting berättar om tuppens första
galande, och det ehuru han i v. 30
uppgiver, att Herren talat om, att tuppen
skulle gala två gånger, samt i v. 72
säger, att tuppen gol för andra gången.
Det av Markus såväl som av de övriga
evangelisterna omnämnda galandet var
då i verkligheten det andra galandet,
såsom Markus i v. 72 säger, men det
var tillika det första galande, som
hördes, sedan rättegången inför
översteprästen och Rådet hade börjat.
69. Och när tjänstekvinnan*
fick se honom, begynte hon åter**
säga till dem, som stodo där
bredvid : Denne är en av dem.
* Enligt Matteus var det en annan
tjänstekvinna än den förra. I enlighet
därmed bör ock här hos Markus med
»tjänstekvinnan» förstås »den
därstädes varande tjänstekvinnan» d. v. s.
icke samma tjänstekvinna, som namnes
i v. 66, utan den tjänstekvinna, som
stod vid utgången till förgården, dit
Petrus ämnade sig ut. Till ett sådant
talesätt jämför Matt. 5: 1 (»berget»),
12:1, Mark. 2:23 (»sädesfälten») m.
fl. ställen. Tjänstekvinnan var utan
tvivel dörrvakterskan.
** Detta ord innebär icke, att det
var den i v. 66 nämnda
tjänstekvinnan, som nu åter började tala om
saken, utan endast att saken å nyo kom
på tal genom denna andra kvinna. På
samma sätt användes ordet »åter»
även i nästa vers. Se ock anm. till
kap. 10: 10.
- För övrigt må märkas,
att ordet »åter» här hos Markus i v.
69 helt och hållet saknas i en av de
viktigaste äldsta urkunderna, varför
dess äkthet är tvivelaktig.
70. Men han nekade åter. Och
litet därefter sade åter* de, som
stodo där bredvid, till Petrus: I
sanning är du en av dem,** ty
du är ock t en galileer.
* Detta vill icke säga, att de
närstående förut hade talat därom, utan
[–-]
{+—+} 231 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
