- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
232

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 14 Kapitlet - 15 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 14:
70-15: 7. Evangelium enligt Markus.

endast att frågan åter väcktes på tal,
vilket skedde genom dem. Se anm. till
v. 69.

** fastän du nekar. Det hjälper
icke, att Jesu lärjungar neka, de
kännas ändå igen.

[-.f-]

{+•f+} d. v. s. utom allt annat, som
förråder dig, är du också en galileer.
Detta märkte de på hans tal (Matt.).

71. Men han begynte
förbanna sig och svärja:* Jag känner
icke denna människa, om vilken
I talen.

* I ögonen fallande är den
lindrighet i uttrycket, varmed både Lukas
och Johannes omnämna den tredje
för-nekelsen. Hos Lukas heter det:
Petrus sade: Människa, jag vet icke, vad
du säger (Luk. 22: 60). Johannes
säger endast: Petrus nekade åter (Joh.
18: 27). Markus däremot omtalar
för-nekelsen i de förskräckligaste ordalag.
Däri skiner tydligt igenom, att han fått
sina uppgifter direkt av Petrus, som i
berättelsen om sitt fall icke sparat på
ord eller skonat sig själv. Se anm. till
v. 31. Matteus följer Markus (se Matt.
26: 74).

72. Och strax gol tuppen för
andra gången. Och Petrus kom
ihåg ordet, såsom Jesus hade sagt
till honom: Förr än tuppen har
galit två gånger, skall du tre
gånger förneka mig. Och han

föll in* och grät.

* Med högljudd gråt föll Petrus in
i tuppens galande. En rörande
skildring!

15 Kapitlet.

Förhör infor Pilatus (v.
1-5), Pilatus’ försök
att rädda Jesus (v.
6-15), Jesus bespottas och
föres bort (v. 16-22), korsfästes (v.
23-26).
Två rövare korsfäs tas (v. 27). Jesus begabbas
(v. 29-32), våndas och dör (v. 33-37).
Tecknen vid Jesu död (v.
38-39). Kvinnor beskåda
på avstånd händelsen (v.
40-41). Jesus
be-graves (v.
42-47).

Och* strax på morgonen, sedan
översteprästerna och de
äldsta och skriftlärarna och hela
Rådet** hade fått ett beslut i
ord-ning,t bundo de Jesus och förde
honom bort och överlämnade
honom åt Pilatus.

* Till v.
1-5 se Matt. 27:
1-2, 11 [–-14.-]
{+-—14.+} Detsamma berättas även i Luk [-23:1-5,-]
{+23:1—5,+} Joh.
18:28-38.

** Orden: »och hela Rådet» utgöra
tt förklarande tillägg. Vi skulle
enligt vår vana säga: »Översteprästerna
med de äldsta och skriftlärarna, de*t
vill säga hela Rådet». I det Nya
testamentet begagnas ordet och ofta i
denna betydelse. Se anm. till kap, 14:
1. Om Rådet (Syncdrium) se anm. till
Matt. 5: 22.

f Ordagrant: tillrett ett rådslag
d. v. s. sedan de efter noggrann
överläggning hade beslutit, huru de skulle
framställa saken för Pilatus. Det var
nämligen icke lätt att framställa den
på ett sådant sätt, att de kunde
hoppas på Pilatus’ stadfästelse av domen.
För honom hade naturligtvis den
religiösa sidan av saken ingen betydelse,
alldenstund han var en hedning.

2. Och Pilatus frågade*
honom: Du
- är du judarnas
konung ? Men han svarade honom
och sade: Du säger det.

* sedan Rådet hade framställt sina
klagomål och sagt, att Jesus givit sig
ut för att vara en konung samt
förbjudit att giva kejsaren skatt {Luk.
23:2).

3. Och översteprästerna
anklagade honom för många saker.

4. Men Pilatus frågade honom
åter: Svarar du intet? Se, huru
mycket de anklaga dig för!

5. Men Jesus svarade intet
vidare, så att Pilatus förundrade
sig.

6. jjlen* under ’högtiden**
gavt han dem entt fånge lös,
vilken de utbådo sig.

* Till v.
6-15 se Matt. 27:
15-
26. Detsamma omtalas i Luk. 23:18 [–25;-]
{+—25;+} Joh. 18:
39-40.

** Eller i varje högtid, d. v. s,
varje påskhögtid.

j Den grekiska ordformen i
grundtexten utmärker, att det var hans sed
att så göra.

ff Det ligger tonvikt på ordet en:
han gav dem en men icke flere.

7. Men där var den så kallade
Barabbas, bunden tillika med
upprorsmännen, vilka under
upproret* hade begått dråp.

* d. v. s. under det uppror, som de
hade tillställt.

[–-]

{+—+} 232

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free