- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
250

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 1 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap.
1:53-59.

Evangelium enligt Lukas.

ligt gott. Jämför Ps. 34: 11. De
hungriga äro de, som varit utfattiga ända
därhän, att de måst lida hunger.

** sådana som ägt stora jordiska
rikedomar.

t Se Mark. 12:3. Luk. 20: 10. 11.
Han har gjort dem utfattiga och låtit
dem gå.
- För övrigt säger det sig
självt, att det icke är rikedom och
makt i och för sig, som här fördömas,
icke heller fattigdom och ringhet i och
för sig, som prisas. De rika och
mäktiga tänkas såsom gudlösa, de ringa
och fattiga tänkas såsom fromma. Gud
har krossat och störtat de gudlösa,
hu-ru~rika och mäktiga de än varit; ccB
han har upphöjt och förhärligat de
fromma, huru ringa och fattiga de än
varit. Jämför 1 Kor. 1: 26 följ.

54. Han har tagit sig an*
Israel,** sin tjänare, för att
komma ihåg barmhärtighet, t
-

Jes. 41: 8. Jer. 31: 3, 20.

* Samma ord som i Apg. 20: 35.

?* d v. s. Han har tagit sig an sitt
folk Israel, som han utvalt till sin
tjänare. (Jes.
44:1-2).

f d. v. s. för att komma ihåg att
vara barmhärtig. Det hade nu länge
sett ut, som om Gud glömt att vara
barmhärtig. Folkets då varande
tillstånd tydde därpå, att Gud länge sedan
hade övergivit det. Men nu visade sig
annat, då början redan skett till
uppfyllelsen av löftena om Messias.

55. såsom han har talat till
våra fäder
– mot_.Abraham och

1 hans säd* till evig tid.**

1 Mos. 17: 19.

* Dessa ord äro att förbinda med
ordet barmhärtighet i v. 54, så att
meningen blir: för att komma ihåg att
vara barmhärtig mot Abraham och
hans säd. Det, som nu skedde, var en
barmhärtighet även mot Abraham. Han
framställes såsom ännu varande ett
med sitt folk och deltagande uti det,
som vederfares detsamma. Vi hava
här ett exempel på den storartade
tanke om ett folks samhörighet, som
genomgår bibeln. Se anm. till Matt. 23:
32, 35.

** Se anm. till Matt. 25:46.

För övrigt må märkas, att Marias
lovsång antingen kan fattas såsom en
skildring av Guds väldiga regering
från fordom, sådan denna regering var
for Maria genom skriften bekant, eller
ock såsom en profetia om händelser,
som skola stå i sammanhang med det

väntade messiasrikets upprättande. Den
senare uppfattningen är den
sannolikaste. Att Maria (jämför längre ned v.
69) talar om sakerna såsom redan
förflutna, är alldeles i överensstämmelse
med det profetiska språket, vilket ofta
skildrar tillkommande händelser,
såsom vore de redan fullbordade. Se t.
ex. Jes. 53, där profeten målar Kristi
lidande, såsom vore det redan skett.
Jämför anm. till Matt. 24: 22, Kom. 8:
30. Att Maria i likhet med Johannes
döparen och andra fromma väntade, att
Guds rike redan då skulle komma, är
naturligt. Lika naturligt är det ock,
att hennes lovsång helt och hållet rör
sig omkring Israels frälsning. Ängelns
förkunnelse hade icke sträckt sig
längre (v. 32 f.). Se anm. till v. 68. Det
är det förnedrade och utarmade
förbundsfolkets upphöjelse på bekostnad
av den stora hedniska världsmakten,
hon besjunger. Till innehållet av
hennes lovsång jämför Hannas lovsång i
1 Sam. 2:
1-10. Den likhet, som
råder mellan dem bägge, kan icke gärna
vara tillfällig utan har säkerligen sin
grund däri, att Maria (såsom sannolikt
varje from judisk kvinna) kunnat
Hannas lovsång utantill.

56. Men Maria blev kvar hos
henne omkring tre månader* och
vände (sedan) om till sitt hus.

* Om hon stannade ända till
Johannes’ födelse, är ovisst. Den följande
versen gör det dock sannolikt, att
Elisabet födde sin son först efter Marias
avresa.

57. Men för Elisabet vart
tiden fullbordad,* att hon skulle
föda, och hon födde en son.

* Ordagrant: uppfylld. Se anm. till
v. 23.

58. Och de kringboende och
hennes fränder fingo höra, att
Herren hade gjort sin
barmhärtighet stor med henne, och de
gladdes med henne.

59. Och det skedde, på den
åttonde dagen kommo de* för
att omskära** barnet, och de
kalla det det efter dess faders namn
Sakarias.

1 Mos. 17: 12.

* nämligen grannar och vänner, som
voro kallade därtill.

[–-]

{+—+} 260
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free