Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 6 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 6:40-47.
Evangelium enligt Lukas.
** I bästa fall hinner lärjungen
upp sin lärare, så att han blir honom
lik. Och faller då läraren i gropen,
så går det samma väg med lärjungen. [–-]
{+—+} Härmed vill Herren naturligtvis
icke förneka, att en lärjunge kan
komma att överträffa sin lärare, sedan han
en gång kommit ur hans skola och
börjat studera på egen hand. Men han
talar här om lärjungen, såsom den där
fortfarande är lärjunge och låter sig
ledas av läraren.
41. Men* varför eer du
grandet, som är i din broders öga,
men bjälken, som är i ditt eget
öga, märker du icke?
* De här följande orden förekomma
hos Matteus uti ett annat sammanhang
(Matt. 7: 3 följ.). Där syfta de på det
egenrättfärdiga och skrymtaktiga
dömandet. Här åter är deras betydelse:
Viljen I icke bliva blinda ledare för
blinda, så masten I, förr än I tagen
eder för att bedöma och rätta andra,
framför allt se till, att I lären känna
eder själva samt avläggen edra egna
synder.
42. Huru kan du säga till din
broder: Broder, låt mig kasta ut
grandet, som är i ditt öga, du
som själv icke ser bjälken, som
är i ditt öga? Du skrymtare,
kasta föret ut bjälken ur ditt
öga, och då skall du se noga till
att kasta ut grandet, som är i din
broders öga.
43. Ty* det är icke ett gott
träd, som gör murken frukt; å
andra sidan icke heller ett
mur-ket träd, som gör god frukt;
* Hos Matteus (kap. 7:
16-20) förekomma de nu följande orden såom
ett bekräftande av Herrens varning för
falska profeter. Här åter stå de uti ett
annat samanhang, där de utgöra en
fortsatt varning för lärjungarna att
bliva blinda ledare. Herren vill säga:
Innan I tagen eder för att bedöma och
rätta andra, så sen till, att I icke
själva aren bundna i någon synd. Ty
först när I själva aren goda, kunnen
I inverka gott på dem, som I viljen
lära och leda. Aren I däremot själva
dåliga personer, så bliven I dåliga
ledare och fördärven dem, som låta sig
ledas av eder. Det blir med eder såsom
med träd: Ett gott träd bär god frukt,
ett dåligt träd giver dålig frukt o. s. v.
»Den som ser efter grandet i broderns
öga, medan han själv har en bjälke i
sitt eget, är lik ett dåligt träd, som
försöker bära god frukt» (Bengel),
44. ty varje träd varder kant
av sin egen frukt, ty icke hämtar
man fikon av törnen, ej heller
skördar man vindruva av en
törnbuske.*
* Så blir det icke heller god frukt
av en dålig lärares verksamhet.
45. Den goda människan bär
fram det goda ur hjärtats goda
förråd, och den onda bär fram
det onda ur det onda, ty av
hjärtats överfullhet talar hennes
mun.*
* Samma ord förekomma uti annat
sammanhang och annan användning i
Matt. 12:
34-35. I det sammanhang,
vari de här stå, visa de
nödvändigheten för en lärare att själv vara god,
om han skall kunna tala om det, som
är gott, till ledning och förbättring för
andra.
46. Men varför kallen I mig
Herre, Herre, och gören icke, vad
jag säger ?*
Hos 8:2. Kom. 2:13, Jak. 1:22.
* Se Matt. 7:21, där dessa ord i
något annan lydelse höra till
varningen för de ialska profeterna. Här åter
utgöra de en varning för lärjungarna
att bliva blinda ledare, vilket de för
visso skulle bliva, om de bara med
munnen kallade Jesus Herre men icke
i livet lydde honom. Att Herren i
fråg-form framställer denna varning,
därmed vill han icke säga, att lärjungarna
verkligen gjort sig skyldiga till det fel,
som han varnar dem för. Men han
begagnar frågformen för att desto
bjärtare framhålla orimligheten uti att
kalla honom Herre, medan man icke
vill lyda honom. Endast lydnaden
skapar den sanna ledaren. Talet utan
lydnad är skalet utan kärna. Detta
inskärper Herren ännu vidare i de
följande verserna, där han i allmänna
ordalag framställer lydnadens
nödvändighet.
47. Var och en, som kommer
till mig och hör mina ord och
gör dem, jag skall undervisa
eder, vem han är lik.
[––]
{+—-+} 284
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
