Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 24 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 24:37-43.
Evangelium enligt Lukas.
37. Men de vordo bävande och.
förskräckta1 och menade, att de
sågo en ande.*
* en avliden människas ande, som
kommit från dödsriket. De trodde väl
nu, att Herren var uppstånden (v. 34),
men sättet för uppenbarelsen gjorde,
att de icke kunde tro, att det var
honom de sågo. De tänkte sig den
upp-ståndne kroppslig såsom förr, men
denne kom såsom en ande, utan att
dörrarna blivit öppnade (Joh. 20: 19).
Jämför Matt. 14: 26.
38. Och han sade till dem:
Varför äreni I förvirrade, och
varför uppstiga betänkligheter*
i edert hjärta?
* Grundtextens ord betyder
egentligen överläggningar, tankar (Matt.
15: 19 m. fl.), sedan ock betänkligheter,
tvekan (t. ex. Fil. 2: 14). Den senare
betydelsen har det här, såsom
sammanhanget visar.
39. Sen mina händer och
mina fötter, att det är jag själv;*
tagen1 på mig och sen. Ty en
ande har icke kött och ben, såsom I
sen mig hava.**
* Då han med händernas och
fötternas visande ville ådagalägga, att han
var Jesus, så är klart, att det var
märkena efter såren, som han ville, att de
skulle se. Detta bekräftas av Johannes,
som omtalar, att han även visade dem
sin sida (Joh. 20: 20). Icke av blotta
händerna och fötterna eller sidan i och
för sig utan endast av sårmärkena
kunde de känna igen, att det var han.
** Här tillägges i somliga
handskrifter av Nya testamentets grundtext en
vers (40) så lydande: Och då han hade
sagt detta, visade han dem händerna
och fötterna. Denna vers är dock till
sin äkthet mycket tvivelaktig. Den
anses vara hit inkommen från Joh.
20: 20.
41. Men då de ännu voro
otrogna för glädjes skull* och
förundrade sig, sade Kan till
dem: Haven I något ätbart här?
Joh. 21: 5.
* Att en stor och glad överraskning
stundom gör, att man icke kan tro, vad
man dock hör och ser, det är en vanlig
erfarenhet. Jämför Apg. 12: 9, 11.
42. Men de räckte honom en
bit av en stekt fisk;*
* De i våra vanliga biblar tillagda
orden: och något av en honungskaka,
saknas i de äldsta och bästa
handskrifterna av Nya testamentets
grund-text och måste därför anses oäkta.
43. och han tog och åt i deras
åsyn,*
* Om Herrens kropp i
mellantillståndet mellan uppståndelsen och
förhärligandet se anm. till Matt. 28: 17.
Vad för övrigt angår den underbara
uppståndelsen och de därpå följande
uppenbarelserna, må här anföras några
ord av en framstående svensk filosof,
prof. S. Ribbing. Han säger: »Undren
betraktas i Nya testamentet icke på
något sätt stridande emot
naturlagarna, utan såsom kraft-uppenbarelser av
Jesu kärlek till människans lekamliga
och, i omedelbart sammanhang därmed,
religiösa förbättring. Att man ej
kunnat förklara dem, beror därpå, att man
saknar förklaringsgrunderna, d. v. s.
just naturlagarna. Man säger, att de
strida mot naturens lagar, men var så
god och visa mig, vilka dessa äro! Vi
känna ännu föga om lagarna för livet i
dess helhet samt förhållandet mellan
det andliga och kroppsliga. Den som
förkastar allt, som ej stämmer med
hans abstrakta begrepp, han använder
mot sig själv ett okunnighetsbevis. Att
somliga av undren äro lättare, andra
svårare att förklara, beror därpå, att
somliga ligga närmare den värld, som
vi känna till, andra fjarmare. Må vi
lämna den frågan, huru långt det är
möjligt att förstå undren såsom
motsägelselösa, till dess vi blivit lika rena
och Gud hängivna som vår Frälsare.
-
Vi komma slutligen till
uppståndelseundret. Låt oss helt enkelt erkänna
dettas verklighet; ty endast ur detta
såsom verklighet kan man förklara
övertygelsen hos apostlarna om Jesu
guds-sons-skap och den radikala förvandling,
som med dem försiggick: från modlösa
till modigt vissa, från
halvjudaiseran-de till rent andliga. Ju äldre man blir
i studiet av vetenskaperna
- och även
jag smickrar mig med att hava
studerat vetenskaperna
- desto farligare
ser man det vara att med det
abstrahe-rande förståndet råka i ensidigheter.
De lärdas syndaregister är stort. Huru
ofta hava de icke förklarat saker såsom
omöjligheter, som sedan visat sig äga
verklighet. Uppståndelse från de döda
är något ovanligt, och därför synes den
osannolik; men det är ännu ej
detsamma som omöjlighet: det är
osannolikheten, som får maka åt sig för verk-
[–-]
{+—+} 388
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
