Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 12 Kapitlet - 13 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes, Kap.
12:48-13:5.
det ord, som jag har talat, detta
skall döma honom på den yttersta
dagen.**
* Han står redan under dess dom.
** Ehuru Herrens ord avser att
frälsa världen, så varder det dock till
fördömelse för alla, som resa sig
däremot. Och den fördömande domen skall
gå i verkställighet på den yttersta
dagen.
49. Ty jag har icke talat av
mig själv, utan Fadern, som har
sänt mig, har själv givit mig ett
bud om, vad jag må säga, och
vad jag skall tala.
Joh. 14: 10.
50. Och jag vet, att hans bud*
är evigt liv;** vad jag alltså
talar, det talar jag så, som
Fadern har sagt mig.
* det som han har bjudit mig att
tala.
** d. v. s. är det, som giver evigt
liv.
13 Kapitlet.
Fottvagningen (v.
1-11). Jesus förklarar
dess betydelse (v. 12-20), förutsäger Judas’
förräderi, varefter Judas går ut (v.
21-30).
Jesus förutsäger sin nära förestående
bortgång, förmanar till kärlek och förutsäger
Petrus’ fall (v. 31-38).
T.
31-32 högmässotext Kristi förklar, dag. I.
Men före påskhögtiden,*
emedan Jesus visste, att hans
stund hade kommit, att han
skulle gå bort ifrån denna världen
till Fadern, då han hade älskat
sina egna,** som voro i världen,
älskade han dem till slut.t
* Sannolikt dagen före högtiden,
alltså den 13 Nisan.
** de tolv, som han särskilt hade
utvalt åt sig.
f Grundtextens uttryck kan
beteckna l:o) till sist (Luk. 18:5, 1 Tess.
2: 16), och evangelistens mening vore
då, att Jesus nu till sist gav sina egna
ett uttryck av sin kärlek; 2:o) intill
änden (Matt. 10: 22) d. v. s. uthålligt
ända till slutet; 3:o) % högsta grad,
varmed evangelisten ville säga, att hans
kärlek nu i avskedets stund nådde sin
största höjd. Den första av dessa upp-
fattningar synes sannolikast. Huru
ordet älska begagnas för att uttrycka
en i handling given kärleksbevisning,
därom se 1 Joh. 3:18 och anm. till kap.
14:21.
2. Och när aftonmåltid vart,*
och djävulen redan hade satt sig
i sinnet, att Judas Iskariot,
Simons son, skulle överlämna
honom,**
* när man skulle börja äta. Man
hade redan lagt sig till bords (v. 4).
** att han skulle överlämna Jesus
åt fienderna.
- Djävulen hade satt sig
i sinnet, att det redan nu skulle ske.
Märk, huru djävulen besluter över, vad
den avfällige lärjungen skall göra.
Först i v. 27 är det, som Judas får i
sinnet att överlämna Jesus, ty då far
Satan in i honom.
- Somliga bibeltolkare
fatta meningen så, att djävulen redan
hade ingivit Judas i sinnet, att han
skulle överlämna Jesus. Detta blir nog
för förståndet enklare, men det
avviker från grundtextens ordalag.
3. så, ehuru han visste, att
Fadern hade givit honom allt i
händer,* och att han hade gått
ut från Gud och gick bort till
Gud,
Joh. 3: 35, 17:2. 1 Kor. 15:27 f.
* Detta syftar på hans messianska
maktfullkomlighet. Matt. 28: 18.
Denna makt framställes såsom redan
given, emedan dess givande var
omedelbart förestående. Se anm. till kap. 3:18.
4. stod han upp från måltiden
och lade av sig manteln* och
tog ett linnekläde och
omgjordade sig.**
* För att kunna vara ledigare,
plägade man lägga av eller uppbinda
manteln, när man skulle göra något.
Under manteln bar man en åtsittande
livrock.
** d. v. s. han fäste linneklädet
omkring sig med en gördel eller det bälte,
som annars begagnades till manteln.
5. Sedan slog han vatten i
tvättfatet och begynte tvätta
lärjungarnas fötter och torkade av
dem med det linnekläde, som han
var omgjordad med.*
* Fottvagningen plägade ske före
måltiden och förrättades av slavar.
[–-]
{+—+} 501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
