Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 14 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes.
Kap. 14:
1-6.
* Samma ord här som i kap. 12: 27.
Herren vill med dessa ord trösta
lärjungarna med avseende på sin bort-
** Orden kunna ock översättas: I
tron på Gud; tron även på mig! Eller
ock: / tron på Gud, I tron ock på mig.
Att fatta orden såsom en uppmaning
synes bäst stämma överens med hela
sammanhanget: »Liten på Gud och
liten på mig, så skall det gå bra; det är
icke något farligt, som händer i det,
att jag går bort.» Tron på Gud och
tron på Jesus är i grunden en och
samma tro. All sann tro på Gud är
nämligen en tro på Jesus, emedan Jesus
är den, i vilken Gud är och verkar;
och all sann tro på Jesus är ytterst en
tro på Gud, som bor och verkar i Jesus.
Se kap. 12:44, 1 Petr. 1:21. Genom
en fullkomlig tillit till Gud och Jesus
är det ock, som Kristi lärjungar skola
kunna behålla ett frimodigt hjärta,
även då det för ögonen ser allra mest
förtvivlat ut, såsom det gjorde för
lärjungarna, när Jesus gick bort.
2. I min Faders hus* äro
många** boningar; om så icke
vore, skulle jag hava sagt eder
det;t ty jag går för att bereda
eder rum.tt
* i Guds härlighets himmel, där hans
tron är (Ps. 2: 4, Jes. 57: 15, 63: 15).
Se Matt. 21: 9. Denna härlighets
himmel kallas »Faderns hus», den
himmelska helgedomen, i vilken Gud bor (Jes.
57: 15). En bild därav var den
jordiska helgedomen i Jerusalem, vilken i
lägre mening kallades Guds hus (Joh.
2: 16). Jfr Hebr. 9.
** tillräckligt många för att lämna
rum åt eder alla.
f lika visst som jag nu säger eder
motsatsen. Lärjungarna hoppades, att
de skulle evigt få vara med Jesus, och
han skulle icke hava underlåtit att
taga dem ur detta hopp, om det icke hade
varit ett sant hopp.
ff och därför vet jag väl, huru det
är, så att jag kan underrätta eder
därom. »Han talar med dem på det allra
enfaldigaste och likasom barnsligt
efter deras tankar, såsom man måste
egga och locka de enfaldiga» (Luther).
Frälsarens ord äro ett skönt uttryck för,
huru han genom sin bortgång till
Fadern skall, själv förhärligad, förmedla
deras förhärligande hos Gud
tillsammans med honom. Jämför kap. 17: 24,
Hebr. 6: 20.
3. Och om jag går och
bereder eder rum, så kommer jag
igen* och skall taga eder till mig
själv,** på det att där jagt är,
där mån ock I vara.
Joh. 12: 26, 14: 28, 17: 24.
* Med dessa ord avser Herren sin
andra tillkommelse, när han kommer i
sitt rike, i sin och sin Faders och de
heliga änglarnas härlighet (Luk. 9: 26).
** Märk det eftertryck, som ligger
på detta ord. Att få komma till honom
själv, det är hjärtat i den salighet, som
förestår de troende. Vid sin härliga
tillkommelse skall Jesus taga
lärjungarna till sig själv in i sin och sin
Faders härlighet uti den med honom till
jorden nedkommande himmelska
helgedomen, i vilken han redan berett dem
rum. De levande helgonen skola då
förvandlas, och de avlidna uppväckas,
för att allesammans med honom ingå
i det rike, som är åt dem tillrett från
världens grundläggning (Matt. 25: 34).
f Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet jag, ävensom på
det följande ordet /.
4. Och vart jag går bort
-
I vet en vägen.*
Joh. 13: 33, 36.
* Sammanhanget är följande: »Där
jag är, där skolen ock / vara, och vart
jag går
- ja, I veten vägen, huru I
skolen kunna vinna den himmelska
härlighet, till vilken jag går.» Han säger
icke ut, varthän han går, utan han
gör ett uppehåll, varvid han med
frågande blick ser sig omkring på sina
lärjungar för att efter ett ögonblick
avbryta den påbörjade meningen och
tillägga: »ja, I veten vägen» o. s. v.
5. lomas sade till honom:
ITerre, vi veta icke, vart du går
bort, och huru veta vi vägen?*
* huru kan du säga, att vi veta
vägen?
6. Jesus sade till honom: Jag*
är vägen** och sanningen***
och livet;t ingen kommer till
Faderntt utan genom mig.ttt
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet jag.
** Han säger icke: en av vägarna
utan vägen. Vägen är han så till vida,
att det är genom honom allena, som
lärjungarna kunna komma till Faderns
507
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
