Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 14 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes. Kap. 14:
25-28.
* Därmed syftar Herren på allt, vad
han sagt dem vid detta tillfälle.
26. Men Hjälparen,* den helige
Anden, som Fadern skall sända i
mitt namn,** denne skall lära
eder alltt och påminna eder allt,
vad jag har sagt eder. 11
Joh. 15: 26, 16: 13.
* Se anm. till v. 16.
** d. v. s. såsom min
ställföreträdare och representant (jämför kap. 5: 43).
Såsom Jesus kom i sin Faders namn,
d. v. s. såsom hans representant och
ställföreträdare, så kommer, när han går
bort (jfr kap. 16: 7), den helige
Anden i hans namn, sänd av Fadern.
-
Somliga bibeltolkare fatta orden så,
som ville Herren säga, att Fadern
sänder Anden för att förhärliga Sonens
namn. Detta namn, som i sig
innesluter hela Guds frälsningsråd, tankes då
såsom det område, inom vilket hela
Andens verksamhet skall röra sig. Den
förra uppfattningen synes enklare än
den senare.
f Herren hade själv icke kunnat
lära dem allt, men Anden skulle göra
det. Se kap. 16: 12 f.
tt Utom det att Anden skulle lära
lärjungarna sådant, som Jesus icke
kunnat säga dem, skulle han påminna
dem allt, vad Jesus hade sagt dem.
27. Frid lämnar jag åt eder,*
min frid** giver jag eder; icke
såsom världen giver, giver jag
eder.t Edert hjärta må icke varda
uppskakat, ej heller försagt.tt
* Detta är Jesu egentliga
avskedsord till sina lärjungar enligt de
gamla hebreernas sed att vid avsked
tillönska en människa frid. Se 1 Sam.
1: 17, 20: 42, 29: 7, Mark. 5: 34, Luk.
7:50, 8:48 m. fl. Efter sin
uppståndelse hälsade Herren dem ock med frid.
Se kap. 20: 19, 21, 26. Ordet frid
betecknar i det hebreiska språket icke
blott själsfrid eller lugn utan välfärd,
välsignelse, frälsning o. s. v. Det
innesluter i sig allt gott. Se anm. till
Mark. 5: 34. Märk för övrigt, att
Herren icke bara önskar utan giver sina
lärjungar frid.
** d. v. s. den frid, som jag har att
giva.
- Somliga fatta orden så, som
ville Herren säga: den frid, som jag
själv har (jfr kap. 15: 11). De förstå
då med frid detsamma som själslugn
(det heliga själslugn, som Herren själv
kände vid dödens närhet). Denna
uppfattning avviker dock från det vanli-
ga språkbruket. En hälsning med frid
innebär tillönskan av välfärd,
välsignelse o. s. v. Däruti innefattas även
själslugn, men detta är långt ifrån
allt.
f Mitt givande är av annat slag än
världens givande. Den frid, som hon
giver, är världslig och förgänglig; den
frid, som jag giver, är en evig och
ovansklig frälsning och välsignelse.
ff Herren slutar så, som han
börjat (v. 1). Det goda, som han lämnar
dem, må vara nog för att hålla deras
mod uppe.
28. I haven hört, att jag har
sagt eder: * Jag går bort och
kommer (åter) till eder. Om I
älskaden mig,** så skullen I
hava glattt eder, att jag går till
Fadern,tt ty Fadern är större
än jag.ttf
Joh. 10: 29.
* Det har han sagt i v. 3 f. samt
v. 18.
** Därmed vill Herren icke förneka,
att de ju verkligen älskade honom. Uti
deras hjärtan fanns nog kärlek till
honom; men kärleken, den fullkomliga
kärleken, saknade de ännu, denna
kärlek, som icke alls tänker på sig utan
blott på den älskade.
f icke ängslats utan glatt eder.
ft Se anm. till kap. 20: 17.
ttt Då Fadern är större än han, så
utgör hans gång till Fadern ett
upphöjande, ett förhärligande för honom.
Om lärjungarna nu hade älskat honom
med en sann och fullkomlig kärlek, så
skulle de hava glatt sig över hans
förhärligande. De behövde därför icke
själva sakna honom, ty han skulle icke
lämna dem faderlösa utan komma till
dem (v. 18), varförutom han ock en
gång skulle hämta dem till sig (v. 3). [–-]
{+—+} Vad för övrigt angår uttrycket:
Fadern är större än jag} må först
märkas, att detta uttryck förutsätter, att
Sonen är av samma gudomliga väsende
som Fadern. Vore Sonen ett skapat
väsende, så vore en sådan onödig
arf-märkning som den, att Gud är större
än han, en dårskap, som man allra
minst kunde tillskriva Jesus. Mexl Nya
testamentets lära, att Sonen är Gud
(kap. 1:1), jämlik Gud (Fil. 2:6), att
gudavarandets fullhet bor i honom
lekamligen (Kol. 2:9) o. s. v., står detta
uttryck alltså icke i någon strid utan
tvärt om. Men inom det gudomliga
väsendet är Fadern större än Sonen.
Fadern är fader, den födande, Sonen är
Nya Testarn. Del T,
[–-]
{+—+} 513
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
