Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 21 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 21:
18-23. Evangelium enligt Johannes.
18. Sannerligen, sannerligen
säger jag dig: När du var
yngre,* omgjordade du dig själv och
gick, vart du ville,** men när du
blivit gammal, .skall du sträcka
ut dina händer,t och en annan
skall omgjorda digtt och föra
dig, dit du icke vill.t*
2 Petr. 1: 14.
* yngre än nu. Petrus var nu en
medelålders man, gift sedan åtskilliga
år (se Matt. 8: 14).
** Då var du fri och kunde gå, vart
du ville, och göra, vad du ville.
f När någon binder en gördel
omkring en annans midja, så är det helt
naturligt, att denne lyfter och sträcker
ut sina armar, att de ej må vara i
vägen. Frälsarens ord äro livligt
målande. De måla den i sin ungdom kraftige
och frie Petrus nu såsom en i
fiendernas våld prisgiven gubbe, som måste
låta sig hanteras, såsom dessa vilja,
samt måste lyfta undan de förr så
starka armarna, att de ej må vara i vägen,
medan man binder honom.
[-?ft-]
{+¦ft+} m©d bojor.
t* d. v. s. till avrättsplatsen.
19. Men detta sade han,
betecknande, med hurudan död*
han skulle förhärliga Gud.**
Och när han hade sagt detta,
sade han till honom: Följ mig.t
* d. v. s. med martyrdöden. Petrus
blev korsfäst i Rom under kejsar
Ne-ros regering.
** Märk, huru de heligas martyrdöd
icke är en förlust eller vanära utan
tjänar till Guds förhärligande. Jämför
Fil. 1: 20, 1 Petr. 4: 16, Apg. 5: 41.
f Detta ord kan fattas i rent
naturlig bemärkelse så, att Frälsaren nu går
avsides från lärjungarna och därvid
beder Petrus följa med, emedan han har
något att säga honom enskilt. I sådant
fall har man att tänka sig, att det
föregående samtalet ägt rum i de andras
närvaro. Men sannolikare (se anm. till
v. 20, 22) är, att Herren med orden:
Följ mig, menar, att Petrus skall följa
honom i en lika död. Se kap. 13: 36
och jämför Matt. 10: 38, 16: 24.
20. Men när Petrus vände sig
om, såg han den lärjungen följa,*
som Jesus älskade, som också vid
aftonmåltiden hade lutat sig mot
hans bröst och sagt: Herre, vem
är den, som överlämnar dig?**
* Om man i den föregående versen
fattar orden: Följ mig, i rent naturlig
bemärkelse, så vill Johannes säga, att
även han följde med. Men då borde det
ock stå ett även, som nu icke står. Man
har därför sannolikt att tänka sig, att
Herren under samtalet med Petrus
avlägsnat sig från de övriga lärjungarna,
men att Johannes följt efter, vilket
Petrus först nu märker, när han
vänder sig om.
** Märk i denna omständlighet, huru
Johannes njuter vid tanken på det
förtroliga förhållande, vari han stått till
Jesus.
21. När Petrus alltså fick se
denne, sade han till Jesus:
Herre, men huru skall det gå med
denne ?*
* Skall kanske även han följa dig
i martyrdöden?
22. Jesus sade till honom: Om
jag vill, att han bliver kvar,* till
dess jag kommer,** vad har du
att göra därmed ? Följ dut mig.
* d. v. s. förbliver i livet (se v. 23;.
Samma ord i 1 Kor. 15: 6, Fil. 1: 25.
** d. v. s. kommer igen för att
eder till mig (kap. 14: 3).
t Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet du. För övrigt må
märkas, att orden: Följ du mig,
enligt sammanhanget här icke rimligen
kunna fattas annorlunda än om Petrus’
förestående martyrdöd. Detta giver
stöd åt den meningen, att de ock böra
fattas sammalunda i v. 19.
2i3. Därför gick detta tal ut
ibland bröderna: Denne lärjungen
dör icke. Och Jesus sade (dock)
icke till honom: Han dör icke,
utan: Om jag vill, att han bliver
kvar, till -dess jag kommer.*
* Herren hade icke sagt att utan
om. Saken var således oviss, och
Johannes varken bekräftar eller
vederlägger den allmänna meningen utan
framhåller endast ovissheten av den grund,
varpå den vilar. Då ju apostlarna själva
trodde, att Jesu återkomst var nära
förestående, så kunde det icke synas
omöjligt för Johannes själv, att han
skulle leva till den dagen. Men ovisst
[–-]
{+—+} 656
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
