Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 2 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Apostlarnas gärningar.
Kap. 2:
1-6.
5 Mos. 16: 9 f.
* d. v. s. då pingstdagen inträdde.
Om uttrycket fullbordades se anm. till
Luk. 1: 23, 9: 51. De tre stora
israelitiska årsfesterna voro påsk, pingst och
lövhyddohögtiden (2 Mos. 23:
14-17).
Om påsken se anm. till Matt. 26: 2;
om lövhyddohögtiden se anm. till Joh.
7: 2. Pingsten kallades hos judarna
veckohögtiden (2 Mos. 34: 22) eller
skördehögtiden (2 Mos. 23: 16).
Namnet pingst kommer av det grekiska
ordet »pentekoste», som betyder »den
femtionde dagen»» Med detta namn
benämnes pingsten i det Nya
testamentets grundspråk, därför att den inföll
på femtionde dagen efter påskdagen.
Pingsten var en skördefest. Då firades
spannmålsskördens avslutning och
offrades de första bröden av det nya
vetet (3 Mos. 23: 15 följ.). Dess firande
upptog endast en dag. Denna dag
skulle enligt lagen hållas såsom sabbat.
Sedermera - dock icke förrän efter
Kristi tid
- tillade judarna pingsten
betydelsen av en fest till minne av
lagens utgivande på Sinai.
** icke blott apostlarna utan alla
troende, som då funnos i Jerusalem
(jämför v. 14).
2. Och det vart plötsligt från
himmelen ett dån såsom av en
framfarande våldsam blåst,* och
det uppfyllde hela huset,** där
de voro sittande.t
* Det var icke blåst men dån såsom
av en blåst.
** Sannolikt samma hus som i kap.
1: 13. Det dånade i hela huset.
-f De troende voro församlade i det
här omnämnda huset redan tidigt på
morgonen, vid själva ingången av
dagen (v. 1), i avvaktan på den
allmänna bönestunden, kl. 9 f. m. (v. 15), då
de såsom goda israeliter naturligtvis
skulle infinna sig i helgedomen. När
evangelisten anmärker, att de sutto, har
man att tänka sig dem inbegripna i
gemensam läsning eller samtal eller
åhörande undervisning av någon eller
några bland apostlarna. När judarna
bådo, stodo de upprätt.
3. Och dem syntes tungor*
såsom av eld,** vilka fördelade
sigt och satte sig på var och en
av dem.tt
Matt. 3: 11 f. Mark. 1: 7 f. Luk. 3:
16 f. Apg. 1: 5.
* Till det hörbara tecknet kom nu
ett synligt.
** De voro ej av eld, men de lyste
såsom eld. Det vanliga uttrycket
»eldstungor» är därför oriktigt.
f Dessa tungor fördelade sig hit och
dit på de församlade.
ft Alla försök att förklara denna
händelse på naturligt sätt äro fåfänga.
Här var ett under, som skall tros.
4. Och alla* vordo uppfyllda
med helig ande och begynte tala
med andra tungor,** efter som
Anden gav dem att tala.t
* ej blott apostlarna utan alla de
församlade troende.
** Att här är fråga om ett verkligt
talande med andra tungomål, visar
hela sammanhanget. Dessa, som voro
galileer, talade den ene mediska, den
andre partiska o. s. v., språk som de
icke hade lärt, utan som Anden nu
ingav dem. Se för övrigt anm. till. 1
Kor. 12: 10.
f Det ord, som här begagnas i
grundtexten, betecknar ett högtidligt
talande.
5. IM[en i Jerusalem voro
judar boende, gudfruktiga män
från varje folk av dem, eom äro
under himmelen.*
* Detta uttryck får man
naturligtvis icke pressa. Lukas vill blott säga,
att det var judar från vitt skilda håll.
Sammalunda säga vi ock t. ex.: »Vid
den och den utställningen såg man
medlemmar av alla möjliga folk», då
vi likväl icke mena, vad vi
bokstavligen säga, utan endast att personer
från många vitt skilda länder voro
tillstädes. De här omnämnda judarna
voro utländska judar, som av religiösa
skäl flyttat till Jerusalem.
6. Men när detta ljud hade
skett,* kom hopen tillsammans,**
och den vart förvirrad, emedan
var och en t hörde dem talande
på hans eget tungomål.
* Dånet, som uppfyllde huset,
hördes ut på gatan, och man hörde, att
det kom just från det huset.
** Det hus, där de troende voro, låg
sannolikt i närheten av helgedomen,
dit judarna nu som bäst höllo på att
samla sig till morgonbönestunden (se
anm. till v. 15). När de på vägen till
helgedomen förnummo dånet, rusade de
[–-]
{+—+} 565
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
