Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 5 Kapitlet - 6 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Apostlarnas gärningar.
Kap.
5:38-6:1.
* beträffande den sak, som nu är å
färde . . .
** utan edert åtgörande.
39. men om det är från Gud,
så skolen I icke kunna göra dem*
om intet; att I dock icke mån
finnas till och med vara Guds
bekämpare.**
* dem och deras verk.
* när I kämpen mot dessa männen.
40. Men de lydde honom; och
sedan de hade kallat in
apostlarna, hudflängde de dem*ochbjödö
dem att icke tala på grund av**
Jesu namn och gåvo dem lös.
* De läto prygla dem (se anm. till
Luk. 22: 63} för att ändå hava uträttat
något med 3itt sammanträde.
** Se anm. till kap. 4: 17.
41. Dessa gingo alltså från
Eådet, glädjande sig* däröver,
att de hade blivit aktade värdiga
att lida smälek för** namnet.f
* Se Matt. 5: 11 f.
** till förmån för. Samma uttryck
i Joh. 6:51, 10: 11, 11:51. Luk. 22:19,
20 m. fl.
f Lukas säger bara namnet: namnet
framför alla namn, d. v. s. namnet
Jesus Messias (jfr kap. 3:6, 4: 10), som
blivit lärjungarnas ett och allt. De
gladdes över att få lida till förmån för,
till förhärligande av det namnet (se
kap. 9: 16, 21: 13, Rom. 1:5).
42. Och de upphörde icke att
var dag i helgedomen och
hemma* lära och förkunna
evangelium om Kristus Jesus,**
* Samma uttryck som i kap. 2: 46.
** d. v. s. förkunna det evangelium,
att Jesus är Kristus (Messias).
- Så
litet hade Rådets hot förmått att
skrämma dem.
6 Kapitlet.
Val av sju allmoseutdelare (v.
1-6). Lärjungarnas antal ökas (v. 7). Stefanus gör
under, blir föremål för förföljelse och föres
in-för_Rådet (v. 8-15).
V.
8-15 jämte kap.
7:54-60 episteltext
annandag jul. ^
en
i dessa dagar, då
lärjungarnas antal ökades,
uppstod hos hellenisterna* knorr
M’
emot hebreerna** däröver, att
derae änkor vordo förbisedda i
den dagliga tjänsten.t
* Med hellenister menas grekiska
judar, d. v. s. sådana judar som voro
av grekisk nationalitet och talade
grekiska språket. På samma sätt tala vi
än i dag om polska judar, spanska
judar o. s. v. Till hellenisterna hörde dels
de judar, som voro födda utom
Palestina bland grekisktalande folk, och
yil-kas modersmål därför var grekiska,
dels proselyter, d. v. s. hedningar, som
övergått till judendomen. De judiska
församlingar, som Paulus på sina
missionsresor överallt i Asien och
annorstädes påträffade, bestodo således av
hellenister. Då hellenister här nämnas
såsom medlemmar av den kristna
församlingen i Jerusalem, så avses därmed
grekiska judar, som flyttat till
Jerusalem och där kommit till tron på Jesus.
** Hebreer kallades judarna i
Palestina, vilkas språk var hebreiska. När
hebreer här nämnas såsom medlemmar
av den kristna församlingen i Jerusalem,
så menas därmed palestinensiska judar
i Jerusalem, som blivit troende på
Jesus. Hebreerna betraktade vanligen
hellenisterna med ett visst förakt
såsom ett slags halvjudar eller
halvhedningar, och hellenisterna, som voro
påverkade av den friare grekiska
bildningen, hade icke synnerligen vänliga
känslor mot de i deras tycke
trång-bröstade hebreerna. När nu
församlingen vart stor, och den första livliga
känslan av enhet i Herren (se kap. 4:
32) svalnade, började denna motsats
mellan hebreer och hellenister att
framträda och göra sig gällande även inom
den kristna församlingen. Det är det
första uttrycket därav, som vi här se.
Apostlarna hade redan tidigt fått
uppleva, vad som sedan ständigt gått igen
i kyrkans historia.
t d. v. s. vid den dagliga
allmoseutdelningen. Se 2 Kor. 8:4, 9:1, 13.
Detta knorr förutsätter, att
allmoseutdelningen skett ur tillgångar, till
vilka alla församlingens fattiga kunnat
anses äga lika rätt. Dessa tillgångar
åter kunna ej gärna hava varit annat
än de penningar, som erhållits för
försålda egendomar samt av ägarna
överlämnats åt apostlarna (se kap. 4: 34
f.). Då emellertid hellenisterna icke
klaga mot apostlarna, så är tydligt,
att apostlarna icke förvaltat de till
dem överlämnade medlen. Denna
förvaltning har utövats av församlingen
själv. Inom församlingen åter ha-
[–-]
{+—+} 687
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
