Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 6 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 6:
1-5.
Apostlarnas gärningar.
va hebreerna haft övervikten, och de
hava vid utdelningen handlat partiskt,
eller åtminstone hava hellenisterna
tyckt så. Synnerligen upprörande har
detta synts de senare, när det gällt
utdelningen till änkorna, och så hava de
börjat knorra mot hebreerna.
2. Men de tolv* kallade
hopen av lärjungarna** till sig och
sade: Det kan icke behagat oss
att lämna Guds ordtt och vara
bordstjänare.f*
* De tolv voro alltså ännu
allesammans i Jerusalem. Om de knorrande
anfört några klagomål hos dem,
namnes icke. Apostlarna kunna ock utan
sådana klagomål hava märkt det
gängse knorrandet.
** d. v. s. alla de troende.
f Ordagrant: det är icke behagligt,
att vi o. s. v. Samma ord kap. 12: 3,
Joh. 8: 29.
ff d. v. s. lämna predikoämbetet.
f* Ordagrant: tjäna bord. Att vara
bordstjänare är att hava omsorg om,
vad människor skola äta och dricka.
-
Bägge delarna (att predika Guds ord
och att vara bordstjänare) kunde
apostlarna icke sköta, och då behagade det
dem icke att övergiva det viktigare för
det mindre viktiga. Denna apostlarnas
förklaring antyder, att man gjort
någon hemställan till dem om att
övertaga allmoseutdelningen.
3. Men utsen, bröder,t sju
(väl) vitsordade män bland eder,
(som äro) fulla av ande och
visdom, vilka vi skola anställa för
detta behov.**
* Endast åt männen (icke åt
kvinnorna) giver aposteln uppdraget att
välja. Se anm. till kap. 1: 16.
** d. v. s. för fattigvården. Av
denna var vården om änkorna en
väsentlig del. Märk för övrigt i denna vers
l:o) att det är apostlarna, som
föreskriva, hurudana de erforderliga
männen skola vara, 2: o) att det är
församlingen, som utser dem, 3: o) att det är
apostlarna, som genom bön och händers
påläggning insätta dem i deras
ämbete, varvid de handla icke å
församlingens vägnar såsom dess tjänare utan
å Herrens vägnar såsom hans tjänare.
Slutligen 4: o) visar detta ställe, att
apostlarna anordna ämbeten i
församlingen, efter som behovet påkallar.
Deras anordningar äro alltså ett gott
exempel för alla församlingar, där likar-
tade behov äro för handen, men de äro
icke en lag om, huru det under alla
förhållanden skall vara, för att en
församling skall vara en bibliskt ordnad
församling. Att bibliskt ordna en
församling är därför icke att i allting
inrätta henne så, som de äldsta
församlingarna under då varande förhållanden,
hava varit inrättade, utan att inrätta
henne så, att anordningarna, så gott
som möjligt, motsvara de inom
församlingen förefintliga andliga och
lekamliga behoven. Att göra de ursprungliga
anordningarna till en för alla tider
bindande lag, det l:o) saknar allt stöd
i Guds ord, som ingenstädes självt gör
dessa anordningar till någon lag; 2:o)
strider det mot den evangeliska frihet,
varpå apostlarna givit oss exempel, då
de, såsom vi här sett, låtit sina egna
anordningar bestämmas av behovet;
3:o) kan det under vissa förhållanden
skada församlingen, nämligen under
sådana förhållanden, då församlingens
behov bättre skulle tillgodoses genom
andra anordningar. Grundfrågan vid
en kristen församlings ordnande blir
alltså icke denna: »Huru ordnade
apostlarna församlingen i Jerusalem, Korint
eller Aten?» utan i stället: »Vad för
anordningar påkallar det för handen
varande behovet?» Först när man i sitt
ordnande låter sig bestämmas av denna,
fråga, först då handlar man bibliskt.
Se för övrigt anm. till kap. 14: 23.
4. Men vi skola vara
beständiga i bönen och ordets tjänst.
5. Och det talet behagade
hela hopen ;* och de utvalde
Stefanus, en man full av tro och
helig ande,** och Filippust och
Prokorus och Nikanor och Timon
och Parmenas och Nikolaus,tt
en proselyt från Antiokia,t*
* Ledan vid tvedräkten skapade nu
endräkt. Märkligt är, att alla de valda
hava grekiska namn, vilket väl må
berättiga till det antagandet, att
åtminstone flertalet varit hellenister. Ja, en
av dem har icke ens varit född jude
utan en från hedendomen till
judendomen övergången proselyt. I sanning
ett vackert drag av hebreerna, vilka
ju genom sin övervikt bestämde valets
utgång!
** Jämför kap. 11: 24. Genom
denna anmärkning f ramställes Stefanus
såsom den främste av de sju.
f Om Filippus se kap. 8: 5 följ.,
21: 8.
[–-]
{+—+} 688
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
