- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
589

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 6 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Apostlarnas gärningar.

Kap.
6:5-9.

tf Om Prokorus, Nikanor, Timon,
Parmenas och Nikolaus är för övrigt
ingenting bekant.

t* som dock nu naturligtvis var
bosatt i Jerusalem. Antiokia var en stad
i Syrien. Se anm. till kap. 11: 19.

6. vilka de ställde fram för
apostlarna. Och de bådo och
lade händerna på dem.*

* Handpåläggningen följde alltså
efter bönen (se kap. 8: 15, 17, 13: 3) och
var icke blott en bild av utan ett
medel för meddelandet av en särskild
andlig begåvning. Om Josua heter det
i 5 Mos. 34: 9: Han var full med
visdomsande, ty Moses hade lagt sina
händer på honom. Om denna Mose
hand-påläggning se 4 Mos. 27:
18-23. I Nya
testamentet tillskrives
handpåläggningen en stor betydelse. Helbrägdagörelse
skedde ofta genom handpåläggning
(Mark. 6:5, 8: 23, Apg. 5: 12 m. fl.).
När Jesus ville välsigna de små barnen,
lade han händerna på dem (Matt. 19:
15). Genom händers påläggning av
Petrus och Johannes gavs den helige
Anden åt de troende i Samaria (Apg.
8: 17). Genom händers påläggning av
Paulus fingo tolv män i Efesus den
helige Anden (Apg. 19: 6). Genom
händers påläggning av Paulus och de äldsta
hade Timoteus fått en andlig nådegåva,
som aposteln förmanar honom att icke
vanvårda (1 Tim. 4:14) utan uppliva (2
Tim. 1:6). Se för övrigt anm. till kap.
8: 18.

Insättandet av dessa sju i
församlingen i Jerusalem har vanligen av
bibeltolkare ansetts såsom begynnelsen till
diakonämbetets inrättande. Detta är
väl även ganska sannolikt, ehuru de
sju ingenstädes kallas diakoner.
Somliga bibeltolkare antaga dock, att det
är de äldstes ämbete, som småningom
utvecklat sig ur denna första
ämbets-anordning. Se kap. 11:30 och anm.
därtill. Att för övrigt de sju jämte sitt
egentliga ämbete såsom allmoseutdelare
kunnat utöva även annan kristlig
verksamhet, synes strax av Stefanus’
exempel. Detsamma visar Filippus’
verksamhet i Samarien (kap. 8).

7. Och Guds ord växte,* och
lärjungarnas antal ökades
mycket i Jerusalem, och en stor hop
av prästerna lydde** tron.

Apg. 2:47, 12:24, 19:20. Joh.
12: 42.

d. v. s. utbredde sig och grep i sina
verkningar allt vidare omkring.

** De underkastade sig lydaktigt
den av apostlarna förkunnade tron, att
Jesus var Messias. Tron framställes i
Nya testamentet såsom en lydnad. Se
kap. 5:32, Rom. 1: 5.

8. Men Stefanus, full av nåd
och kraft,* gjorde stora under

och tecken** bland folket.

* Guds nåd gjorde honom kraftig i
hela hans framträdande, och ett uttryck
därav voro de underverk, som han
gjorde.

** Se anm. till Luk. 2: 34.

9. Men några av dem, som
tillhörde de så kallade libertiner-

och cyreneer-

nas

* synagoga**

nas*** och alexandrinernast och
deras, som voro från Cilicientt
och Asien,t* uppträdde för att

tvista med Stefanus.

* Libertiner är ett latinskt ord, som
betecknar frigivna. De här nämnda
libertinerna hava varit judar, vilka
blivit såsom krigsfångar av romarna
förda till Rom, men som sedan blivit
frigivna och återvänt till sin hemort.
Dessa och deras barn bildade i
Jerusalem en egen synagogförsamling.

** Ordet »synagoga» betecknar
egentligen ett bönehus, i vilket judarna
kommo tillsammans till gemensamma
andaktsövningar på sabbaten. Sedan
betecknar det ock en synaogförsamling,
d. v. s. församling av jucTärfsom hörde
till samma synagoga. Här det senare.
Jämför kap. 9:2.

*** Med cyreneerna menas judar
från staden Cyrene i Libyen, vilka
flyttat till Jerusalem. Se anm. till kap.
2: 10.

t Med alexandrinerna menas judar
från staden Alexandria i Egypten,
vilka nu bodde i Jerusalem. Josefus
berättar, att Alexandrias befolkning till
två femtedelar bestod av judar.

ff Cilicien var ett landskap i
Mindre Asien vid Medelhavet. I Cilicien låg
staden Tarsus, där aposteln Paulus var
född.

-f-* Med Asien menas här såsom i
kap. 2: 9 de västra kustlandskapen av
Mindre Asien. Många judar från
Cilicien och västra Mindre Asien (likasom
från andra trakter) hade flyttat till
Jerusalem och bosatt sig där (se kap.
2: 5 följ.). I Jerusalem bildade de egna
synagogförsamlingar.

Det ar ovisst, om Lukas menat en
enda synagoga, som omfattat alla de

[–-]

{+—+} 589
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0597.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free