Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 17 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
17:23-27.
Apostlarnas gärningar.
eller för en förestående resa åt någon
gud, som icke hörde till kretsen av
atenarnas gudar. Vart folk hade sina
egna gudar, och de främmande folkens
gudar voro för atenarna till största
delen okända. Det avsedda ändamålet
med sådana altaren uppfylldes bäst, då
man utan någon beteckning helgade
dem åt gudar, som från atensk
ståndpunkt voro okända. Den offrande
främlingen kunde då underförstå, vilken Gud
han själv behagade. Dessa altaren
kunna därför mycket väl hava, vart
för sig, varit helgade åt samtliga för
atenarna okända gudar samt burit
inskriften: Åt okända gudar, eller: Åt
främmande och okända gudar. Men av
en sådan inskrift hade Paulus icke
kunnat begagna sig för sitt ändamål.
Dessutom; säger han uttryckligt, att
det altare, som han hade sett, var
helgat åt okänd gud, som atenarna
dyrkade. - En annan grekisk författare, vid
namn Diogenes Laertius (i andra
århundradet e. Kr.), omtalar, huru en
viss Epimenides omkr. år 600 f. Kr.
hade gjort slut på en i Aten utbruten
pest genom att offra Ȍt den
vederbörande guden», d. v. s. åt den gud, som
sänt pesten. Denne gud skulle då vara
en av Atens gudar, ehuru man ej visste
vilken. Därav hava somliga
bibeltolkare slutit, att när viktigare händelser
inträffat, som man tillskrivit en gud,
utan att veta vilken, så har man, för
att försona eller tacka den guden, åt
honom upprest ett altare med inskrift:
Åt okänd gud. Men »vederbörande
gud» är alls icke detsamma som »okänd
gud», och svårligen hade man kunnat
kalla en gud »okänd» därför, att man
var villrådig, vilken bland gudarna
det var, som för tillfället hade vållat
den händelse, för vars skull man reste
altaret. Därtill kommer, att om detta
varit meningen med den inskrift, som
Paulus såg, så hade Paulus omöjligen
kunnat säga, att han förkunnade dem
den gud, som de vid detta altare
dyrkade utan att känna. Alltså återstår väl
ingenting annat än att antaga, att
djupare andar bland grekerna insett, att
de av folket dyrkade gudarna varit idel
fåfängliga gudar, samt att bakom
eller över denna gudavärld funnits en
gud, som ingen kände, men som de
ändå ville göra till föremål för dyrkan.
Att tanken på en sådan gud
förekommer i våra nordiska förfäders
gudasaga, är bekant. I den grekiska sagan
om Prometeus säges ock, att Zeus, den
högste bland grekernas gudomligheter,
en gång skulle komma att störtas från
sin tron av en gud, som vore
mäktigare än han. Den yngre sagan gör
visserligen denne gud till en son av
Zeus själv, men ursprungligen har han
sannolikt varit en fullkomligt okänd
gud. Om man antager, att det av
Paulus påträffade altaret var av denna
art, så har man mycket lätt att
förstå de ord, som han därtill anknyter.
Den över alla hedniska gudar
upphöjde guden, som de icke kände, men
vars tillvaro de anade, var just den
Gud, som Paulus nu förkunnade.
f Den gudamakt, som ...
24. Den Gud, som har gjort
världen och allt, vad som är i [-.henne,-]
{+•henne,+} denne, som är Herre över
himmel och jord, bor icke i
tempel, som äro gjorda med händer,
1 Mos. 1:U Jes. 66:1. Joh. 4:24.
Apg. 7: 48 f., 14: 15
25. ej heller tjänas han av
människohänder,* behövande
något,** då han själv åt alla giver
liv och andedräktt och allt.
Ps. 50: 8 följ. 1 Mos. 2: 7.
* med offer eller annat, som
människohänder åstadkomma.
** d. v. s. såsom om han behövde
något av dem.
f andedräkt, genom vilken livet
fortfarande uppehälles. När andningen
upphör, slocknar livet.
26. Och han har gjort hela
människosläktet av ett* till att
bo över jordens hela yta, -sedan
han fastställt bestämda tider och
gränser för deras boende,
1 Mos. 1: 27 5 Mos 32: 8.
* I somliga handskrifter står det:
av ett blod.
27. på det att de måtte -söka
Gud, om de tilläventyrs kunde
få tag på »honom* och finna
honom, ehuru han icke är långt
borta ifrån var och en av oss;
Jes. 55: 6. Kom. 1: 19 f.
* Det ord, som här användes i
grundtexten, betyder att med handen
treva efter något för att få tag däri.
Detta är en förträfflig bild av
hedningarnas trevande i mörkret för att få
tag på den rätte Guden. Sedan har
ordet även betydelsen: taga på, vidröra
(se Luk. 24:39, 1 Joh. 1:1, Hebr.
12: 18).
_ 648
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
