Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtgärder för spridande av dansk och norsk originallitteratur i Sverige och svensk i Danmark och Norge. (Diskussion vid S. A. B:s andra årsmöte.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spilla ord på att framhålla vikten av ökade bokliga bytesförbindelser. Men det
kan måhända löna sig att diskutera, i vad mån vi biblioteksmän kunna medverka
till uppnåendet av goda resultat i detta avseende.
Om man betraktar det rent skönlitterära utbytet i Norden, torde vi svenskar
i allmänhet varit mest mottagande. Man får då göra åtminstone ett undantag,
nämligen för Bellman, som kanske aldrig i sitt eget land vunnit den djupa
förståelse som i Danmark. Annars behövs det ju blott en påminnelse om
Oehlenschlägers betydelse för svensk romantik eller Ibsens och Björnsons för nyare svensk
diktning. Först från och med 1890-talets rika poetiska alstring i Sverige kan
man datera ett betydande omslag. Under det att de svenska diktarna från tiden
närmast förut mest lästes i översättning i Danmark, varifrån jag bäst känner
förhållandena inom parentes sagt,[1] gick man nu direkt till originalen, och det
var ej längre blott de litterärt bildade, som sysslade med svensk litteratur. På
litteraturforskningens och den litterära kritikens område har nämligen Danmark
länge visat Sverige en ej återgäldad uppmärksamhet. Brandes’ bok om Tegnér
t. ex. blev epokgörande för Tegnér-forskningen. Ej minst märklig är den blick
för det nationella i vår diktning, som danska kritiker så ofta visat. Den som
kraftigast betonat det svenska i vår romantiska poesi är dansken Valdemar
Vedel, och det bästa, som skrivits om en av våra mest svenska diktare, Fröding,
är av dansken Harald Nielsen. Men, som sagt, på de senaste åren har svensk
diktning också trängt betydligt utanför de litterärt bildades skrå. Särskilt
betydelse fullt är, att skolundervisningen ägnat svenska språket och litteraturen varmt
intresse. I Sverige läses ju också något danska och norska vid våra läroverk,
men då detta skall ske på de för det egna språket och litteraturen ytterst knappt
tillmätta modersmålstimmarna, må man förlåta, om grannländerna få sitta emellan.
Dessutom kontrolleras i Danmark elevernas kunskaper i svenska språket i
studentexamen, något som vi här sakna varje motstycke till. Även den högre
undervisningen verkar i samma riktning. Så t. ex. har en för oss alla välbekant
svenska, doktor Valfrid Palmgren-Munch Petersen, sedan 1914 undervisat i
svenska språket och litteraturen vid Statens Lærerhöjskole; från och med innevarande
år är hon lektor i svenska vid Köpenhamns universitet. Jag vill avsluta min
redogörelse för det litterära utbytet mellan Sverige och Danmark med ett citat
ur ett uttalande, som hon nyligen gjort till tidskriften Nordens Ungdom. »Jag
har», skriver hon, »under mitt arbete städse hos mina danska elever funnit den
bästa resonans för det i vackraste mening svenska hos svenskarna, jag har funnit
det livligaste intresse för svenska språket, ett synnerligen känsligt öra för dess
skönhet (för resten mycket naturligt hos ett så musikaliskt folk som danskarna)
och god förmåga att själva lära behandla språket. Den svenska litteraturen
innehar f. n. i Danmark en rangställning, detta inte endast bland de studerande
utan också bland den stora bildade allmänheten. Det finns väl knappast ett
skolbibliotek i Danmark, som inte till sina klassiska böcker räknar Vapensmeden
och Fribytaren på Östersjön, vilken dansk känner inte och älskar Fröding och
Selma Lagerlöf, och det förefaller mig, som om Bellman och Wennerberg höllos
i större ära i Danmark än i Sverige.» Även om man är på det klara med att
denna entusiastiska skildring är tilltagen med prutmån, få dock vi svenskar en
känsla av att ligga något bakom, särskilt vad beträffar den stora allmänhetens
kännedom om dansk och norsk litteratur. Vi fasthålla vid att det är fråga om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
