Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha varit föremål för hans intresse. I den volym, som nu offentliggjorts, har han sammanställt
ett stort antal större och mindre essayer och recensioner, skrivna vid skilda tillfällen under de
senaste tvenne decennierna. Överallt framträda på en gång vetenskapsmannens kritiska
noggrannhet och den finbildade essayistens säkra omdöme och odlade smak. Det är icke lätt att
bland bokens många lärorika och intressanta studier framhålla någon som särskilt läsvärd, men
skulle man vilja giva någon den främsta platsen så vore det uppsatsen om Gaston Paris, den
romanska filologiens store nydanare, till vilken författaren själv stått i nära vänskapsförhållande.
Flera artiklar äro ägnade Anatole France, för vilkens hela personlighet författaren hyser en
livlig beundran. Bland andra litterära personligheter, som passera revy, må nämnas Taine —
en utförlig artikel om första bandet av hans korrespondens, utgivet 1902 —, Zola, Paul Bourget.
Maupassant, Marcel Prévost, Alfred de Musset m. fl. Ett akuellt intresse har uppsatsen om
Elsass-Lothringen i nyare fransk skönlitteratur, i vilken man finner hur livligt tanken på de år
1871 förlorade provinsernas problem under senare år sysselsatt den franska opinionen. Deri
hos oss föga kända provençalska diktningen och dess mästare, den för några år sedan med
nobelpriset belönade Frédéric Mistral, skildras i en annan studie, delvis på grundval av
personliga minnen. Även åt den förste nobelpristagaren, akademikern Sully Prudhomme, har
författaren ägnat en uppsats.
Ds partier av boken, som behandla ämnen ur icke-fransk litteratur, äro av mindre
intresse. Författaren äger visserligen också där stor sakkännedom, men hans sympatier ligga pa
ett annat håll, varigenom hans omdömen ibland få en kanske något omotiverad skärpa. —
Boken är emellertid i sin helhet en utmärkt läsning för varje litteraturintresserad och bör
givetvis anskaffas till bibliotek, som i någon större utsträckning simia modern
skönlitteratur. O. W—n.
Söderhjelm, Werner. Åboromantiken och dess samband med utländska
idéströmningar. A. B. 1915. 208 s. 3:50.
Författaren till föreliggande arbete, professor i litteraturhistoria vid Helsingfors universitet,
har sökt att i populär form framställa huvudlinjerna i den finländska skönlitteraturens
utveckling under de sista decennierna av det adertonde och de första av det nittonde
århundradet. De synpunkter, som härvid lett honom, äro i väsentlig grad desamma som de, vilka äro
de bestämmande i Anton Blancks avhandling om den nordiska renässansen i det adertonde
århundradets litteratur. Söderhjelm behandlar de viktiga uppslag, som kommo från
Montesquieu och Rousseau samt kombinerar dessa med den strömning, som utgick från den store tyske
kulturanalytikern och filosofen Herder. Det intressantaste partiet i hans skildring berör den.
utmärkte finländske vetenskapsmannen Porthan och dennes verksamhet för studiet av Finlands
historia, folklitteratur och etnografi. Från de initiativ, som gåvos av Porthan, utgick sedan
hela den finsk-nationella rörelsen, vilkens förgreningar sträcka sig hela århundradet igenom.
Intressant är att iakttaga, hurusom den i Finland framväxande avogheten mot Sverige går
hand i hand med denna av specifikt finländsk nationalkänsla präglade strömning. Det
svenska kulturelementet i Finland betraktades som en mot de finska intressena fientlig makt, från
vilken man i möjligaste mån ville befria sig, och som en motsats mot det tidigare
svenska förtrycket talas det med entusiasm om »vår frihet och välstånd under Alexander». (Se
härom särskilt s. 148—151 och 174—175!) Dessa tänkesätt vunno med tiden en vidsträckt
utbredning; förf. påvisar bl. a. (s. 194), bur de satt märke även hos Runeberg i en ganska kuriös
inadvertens i en blaad Fänrik Stål-dikterna, nämligen Fältmarskalken. — — Ett värdefullt
parti av boken, som varje uppmärksam läsare med största noggrannhet bör studera, är
inledningskapitlet med dess särdeles nyttiga, om också kortfattade antydningar om
litteraturhistoriens metodik; allmänhetens uppfattning av hithörande frågor är i allmänhet så förvirrad,
att varje handledning bör mottagas med stor tacksamhet av varje intresserad. O. W—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
