Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studiecirklarnas genombrottsår i det svenska folkbildningsarbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen som helst skyldighet att nöja sig med för dem mindre lämpliga bildningsformer
för att hjälpa och få med sig den betydligt bättre situerade medelklassen.»
Fortfarande anser jag mig kunna stå för innehållet i denna sats, men kand. Hirschs
anmärkning har sin giltighet ända — allt fortfarande.
Den behövde dock inte länge ännu vara giltig, om inte en oresonlig
»sparsamhet» varit så utmärkande för de höga myndigheterna just på denna punkt.
Det tycks ju inte vara någonting, som hindrar uppkomsten av studiecirklar
omkring de kommunala statsunderstödda biblioteken. Det skulle gå utomordentligt
lätt att organisera. Några goda vänner i en kommun kunde besluta sig för att
bilda en studiecirkel i ett visst ämne och gå upp till bibliotekarien och be honom
anskaffa den nödiga litteraturen, i nödfall mot att cirkelns medlemmar lämnade en
liten avgift på en eller annan krona till hjälp för bokinköpen. Eller också kunde
bibliotekarien och någon lärare på platsen sätta upp ett anslag i biblioteket, att
de vore villiga att leda en studiecirkel i visst ämne o. s. v. För att få fart och
planmässighet i ett hela landet omfattande arbete av detta slag borde
bibliotekskonsulenterna hjälpa till med råd och anvisningar, även om biblioteken deras hjälp
förutan kunna få en del goda uppslag i studiecirklarnas nystartade tidskrift
Bokstugan. Men tvärt emot det sakkunnigutlåtande, på vilket den nya bibliotekslagen
byggts, ha endast två bibliotekskonsulenter tillsatts — i stället för fyra — och dessa
ha nedgrävts i ett expeditionsarbete av ett omfång, som slukar så gott som hela
deras tid. Innan detta ämbetsverk får något så när rimlig tillgång på
arbetskraft, är det alldeles omöjligt för konsulenterna att hinna göra något åt vare sig
detta eller andra betydelsefulla uppslag på folkbibliotekens verksamhetsområde,
och det är snarast sorglustigt att se Kungl. Maj:ts »varsamhet» i årets
statsverksproposition, när det gäller att i någon mån tillgodose det även av Kungl. Maj:t
insedda behovet av förstärkning av arbetskrafterna. Det torde således dröja
åtskilligt än, innan studiecirkelorganisationen kan slå igenom som ingående del i
den allmänna folkbiblioteksorganisationen utanför de stora folkföreningarnas
verksamhet, ehuru den säkerligen även där har en mycket stor uppgift att fylla.
*
Det är ingen tillfällighet, att mina tankar genast kommo att kretsa omkring
studiecirklarnas genombrott, då jag hörde talas om en publikation till firande av
Knut Kjellbergs femtioårsdag. Han har, sin vana trogen, inte sagt så mycket
i meningsutbytena om studiecirklarnas arbete. Men han har varit med från
begynnelsen ända.
Vid det här först berörda allmänna folkbildningsmötet tog han till synes
parti varken för eller mot, men då jag i mitt vårdslösande av motsidans argument
höll på att vinna stadgat anseende för oresonlighet, blev jag angenämt överraskad
av att han trädde emellan och med några ord klarade upp saken. Och sedan
fann jag honom ständigt genast inne i situationen, så snart jag behövde ett råd
för verksamhetens vidare utveckling. När slutligen sakkunnignämnden för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
