Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Studiecirklarnas genombrottsår i det svenska folkbildningsarbetet
- Den stora folkbildningsuppgiften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN STORA FOLKBILDNINGSUPPGIFTEN.
Den stora folkbildningsuppgiften är individernas utveckling som individer.
När vi se den myllrande massan av människor, som sträva och arbeta,
som njuta och lida, och försvinna, detta perpetuum mobile av ständigt
nya gestalter, då glömma vi så lätt, att var och en av dem är en värld för sig,
olik alla andra, sammansatt av sina säregna begåvningselement och
ödesmöjligheter. En värld, som människolivet aldrig skall finna återupprepad. Denna
värld för sig, denna mikrokosmos som människan är, har sin rätt och sin plikt.
Det är inte tidsenligt att tala om individualism just nu. Individualismen har
blivit bortsopad, säger man, av verklighetens hårda vindar. Men det finns en
individualism, som inte är egoism, men som är människans adelsmärke. Och
den kan aldrig bortsopas. Dess innebörd är människans rätt och plikt att
utveckla så högt och rikt som möjligt de starka goda krafter hon fått, för att så
en gång fritt och hängivet ställa dem i tjänst hos något större, något som lyfter
henne utöver sig själv. Den individualismen är rätten och plikten att på eget
ansvar förvalta det pund man fått.
Två ledstjärnor ha vi att lysa och leda vår dunkla stig. Den ena är: att
utveckla sig. Det är kallelsen till envar:
att »være med bestemmelsens mærke paa sin pande,
være, som han sprang i Guds tanke frem».
Ligger inte detta i själva verket uti det gamla ordet Att älska Gud över
allting? Den andra ledstjärnan är: att älska sin nästa såsom sig själv. Det kan
också heta: att arbeta för andra, att känna sig som del i det hela och ta sitt
medansvar i utvecklingen. Men hur, när och var jag skall ge mitt arbete för
det hela, det är mitt ansvar. Den saken har ingen annan fått rätt att bestämma
över. Man kan tilltvinga sig den rätten. Men makt är inte rätt. Vern gav
en annan rätt att begära mitt livs gärning på just hans altare? Jag väljer mitt
altare själv. Och vilket värde har gärningen, om den inte är fritt given?
Det har funnits tider, då individualismens tanke överskyggats av maktens
organisation. Under medeltiden hette det Kyrkan. Nu börjar det heta Staten.
Men man begår inte ostraffat den synden att flytta över ansvaret från den
enskilda människan till institutionen. Det, som lyfter världen, är att de enskilda
människorna lyftas. Det, som lyfter den enskilda människan, är det personliga
ansvaret.
Den stora uppgiften inom folkbildningsarbetet är att lära människorna
självständigt tänkande och modig hängivenhet. Utan de två blir medborgarskap
aldrig medborgarsinne och blir fosterlandskärlek blott en egenskap men icke
en dygd. Odal Ottelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:10:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1917/0136.html
