Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tryckta katalogkort
- Knut Kjellberg. På femtioårsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KNUT KJELLBERG.
PÅ FEMTIOÅRSDAGEN.
Vixit, dum vixit, laetus.
Stiernhielm.
Det torde kunna sägas, att det i allmänhet i detta land icke innebär
någon förmån att vara en trevlig karl. Man har då så svårt att bliva
tagen på allvar.
Tråkmånsarna och de tysta augurerna få däremot gärna anseende att vara
betydande allvarsmän enbart därför att de, såsom Askersundsrådmannen i fru
Lenngrens visa, alltid »tiga i sittande rätt» och till och med i glada lag göra som
samma skaldinnas »Gubben Didrik», den där »bära teg och drack».
Att Bellman så sent vann erkännande såsom verkligt stor och själfull skald
berodde säkerligen till god del därpå, att man icke tilltrodde en så glad kurre
att pejla djupare i människosjälens skrymslen; för mången var och förblev
han till att börja med endast en uppsluppen sällskapsbroder och rolighetsminister.
När Sturzen-Becker, »Orvar Odd» den muntre kåsören, framträdde såsom
lyriker med »Min fattiga sångmö» och förklarade, att »diktens morgon för hans
inre grydde», blev kritiken formligen häpen. Kunde verkligen den glade
skämtaren, som satt
»hos Davidson vid slätten
på flustret med cigarr i mund»,
ha något på hjärtat utöver dagens »ön dits» och lätta kåserier? Nej tacka ville
man de tungsinta och gråtmilda tårpilarna i den svenska sångarskogen eller de
allvarstunga, grundliga prosatörerna som vitt och brett behandlade tillbörligt torra
ämnen. De roade visserligen ingen levande själ men till gengäld ägde de stort
medborgerligt anseende för tråkighet.
Härutinnan skilja sig svenskarna bl. a. från grannfolket i sydväst där en
betydande man gärna tillika är en spirituell talare, kanske t. o. m. en kvick
visförfattare.
Ingen regel likväl utan undantag. Knut Kjellberg är ett lysande exempel
på att även hos oss en allvarlig livsverksamhet, ett rikt andligt patos, kan
förenas med en uppsluppen vältalighet, ett glättigt skämt, en friboren kvickhet.
Icke minst detta gör honom så innerligt avhållen av sina vänner. Ty
glädjen är dock en välsignad Guds gåva, när den icke är utslag av flyktigt
lättsinne utan själv »känner sitt mått». Så sjunger ock Talis Qualis:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:10:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1917/0163.html
