Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Knut Kjellberg. På femtioårsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vad vore jorden, om ej glädjen fanns?
En tuva med ett plundrat fågelnäste.
Men utan jämnvikt i sig, utan sans,
förlorar själva glädjen snart sitt fäste.»
Det har ju länge nog i detta land varit fastslagen uppfattning att sällskapsglädje
endast rätt kan trivas i samband med Bacchi håvor och flera våra största
diktare hava gjort sitt till att hålla denna missuppfattning vid liv. Den har
satt märke i våra sällskapsseder. Men denna åskådning är nu på återgång.
Det har visat sig att man kan hava roligt, riktigt innerligt roligt utan att
»druvans safter» — om man nu skall hedra punsch eller whisky med denna
förnäma benämning — behöva flöda, och ingen har lagt detta å däga bättre an
Knut Kjellberg. Det kunna många hans närmare och fjärmare vänner vittna,
låt vara att man här berör ett område som icke egentligen tillhör offentligheten.
Men också i verksamheter som mera vända sig utåt, har han lagt å däga
vilken välgörande krydda glädjen kan vara i samband med allvarligare värv.
Så icke minst i det huvudstadssamfund, där vetenskapliga, konstnärliga och andra
intellektuella krafter mötas en gång i månaden och vars högt skattade
sekreterare Knut Kjellberg är sedan några år tillbaka: Idun.
I de svarstal som han här brukar rikta till dagens föredragshållare förstår
han att i lekande och av spirituellt lynne sprittande framställning ånyo upptaga det
i föredraget behandlade ämnet och — med en överraskande mångsidighet —
skänka det en ny belysning ur den intelligente och uppfattningsstarke åhörarens
och mottagarens synpunkt. Man kan icke gärna finna allvar och skämt
lyckligare förenade än i dessa små »speeches», i vilka Kjellberg fullföljt Harald
Wieselgrens — även han en genial skämtares och en insiktsfull polyhistors —
traditioner.
Knut Kjellberg har på sista tiden bl. a. i sina föreläsningar behandlat
glädjen såsom social faktor. Ingen lär kunna tala härom med större myndighet
än han, som själv så till sägandes förkroppsligar detta föredragsämne. Han kan
härvidlag peka både på lara och liv. Men illa har man förstått vare sig hans lära
eller hans liv, om man uppfattar den glädje han predikar såsom utslag av en
världsuppfattning som icke bekymrar sig om viktigare ting. Den är blott den
lätta och lekfulla krusningen på ytan av ett vatten med djup botten. Med
mannens allvar men ock med ynglingens hänförelse omfattar Knut Kjellberg sin
uppgift att höja vårt folks sinne för andliga värden, förädla dess håg, öka dess
bildning — ej blott vetandets utan ock sinnelagets — med ett ord skänka det
rikare idealitet.
Må det länge varda honom förunnat verka i detta kall, sig själv och andra
till fromma, sina många vänner till glädje! Karl Warburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:10:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1917/0164.html
