Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet mellan skolornas boksamlingar och de allmänna bibliotekens ungdomsavdelningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ringaste hänsyn tages till skolbiblioteksverksamheten inom samhället, kan det
lätt inträffa, att de båda biblioteken skada varandra genom att smått konkurrera
om den ungdomliga publikens intresse, en konkurrens, om vilken man tryggt
kan säga, att den inte gagnar marknaden. När man besinnar, att både
skolbiblioteken och ungdomsavdelningarna sträva sig fram med löjligt små inkomster,
är det beklagligt, att så många möjligheter förloras, så mycken tid och kraft
förbrukas till ringa nytta. Om i stället alla de små biblioteken lärde sig inse
fördelen av en sammanslutning, skulle säkert ett mera fruktbärande arbetsresultat
vinnas. Under sammanhållande, sakkunnig ledning bleve bokförrådet fylligare
och arbetet planmässigare.
Det innebär intet underkännande av vad som redan åtgjorts hos oss för
ungdomens uppfostran genom god läsning, ifall vi villigt erkänna, att vi svenskar
— liksom våra nordiska grannfolk — ännu befinna oss på de första trappstegen
till ett välordnat biblioteksarbete med barn, och att vi ha mycket att lara av
andra folk, som börjat sådan verksamhet tidigare, offrat mera och därför hunnit
längre än vi.
Som bekant har Förenta Staternas bibliotek hittills uppnått den allra största
utvecklingen, då det gäller en mångsidig direkt samverkan med skolorna, både de
lägre och de högre. De båda institutionerna dela mellan sig omsorgen om
medborgarens bokuppfostran enligt följande grundsats: skolan skall lara folket
läsa och att göra det med förstånd, biblioteket skall förse allmänheten — och
till den räknas även barnen — med allt önskvärt läsmaterial.
Hur det amerikanska biblioteket söker genomföra denna princip även i sitt
förhållande till skolorna, torde vara allmänt bekant genom d:r Valfrid Palmgrens
bok »Bibliotek och folkuppfostran». Jag vill därför endast erinra om, att
biblioteket inte bära skickar böcker till skolorna utan också utför och leder
referensarbete av olika slag, förser läraren med illustrationsmaterial för lektionerna och
för övrigt ständigt använder sin uppfinningsförmåga på att tänka ut allt flera sätt,
varigenom det kan komma i kontakt med läraren och fästa hans och barnens
uppmärksamhet på vad biblioteket vill och kan göra för att hjälpa dem. Det
har med ett ord åtagit sig lärarens och barnens biblioteksuppfostran. Största
delen av denna verksamhet förutsätter därför hos den, som leder arbetet, en minst
lika stor förtrogenhet med barnens själsliv och skolans arbete som förfarenhet i
biblioteksteknik och litteraturkännedom — för att nu inte tala om riklig tillgång
på tid, arbetskrafter och pengar.
Man får likväl inte föreställa sig, att det amerikanska biblioteket kan genom
skolan nå alla barn i skolåldern, inte heller att alla bibliotek bedriva sådant
samarbete, eller att detta överallt är lika välordnat som t. ex. i Buffalo,
Cleveland, S:t Louis eller Boston. Biblioteksarbetet med skolorna är nämligen helt
beroende av den enskilda lärarens godtycke, ty lärarekårens medverkan är frivillig.
Det förefaller, som om biblioteket ibland måste göra sig möda att få en del
lärare att inse fördelen av ett samarbete och att underkasta sig det besvär, som
är förenat med själva bokförmedlingen. Det är lätt förklarligt, om i Amerika
biblioteket på grund av sitt upplysta intresse och nitiska arbete betraktar sig som
rätte målsmannen för allt biblioteksarbete med barn och ungdom. Det har också
inrättat sig efter vad en amerikansk författare — troligen med skämtsam
överdrift — kallar »lärarens erkända oskicklighet att leda barns läsning». Kanske
allt för mycket. En samverkan består ju i att både giva och taga emot, och
även här gäller den sanningen, att det är en större salighet att giva och att giva
mycket än att mera passivt taga emot välgärningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
