Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet mellan skolornas boksamlingar och de allmänna bibliotekens ungdomsavdelningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det sig ofta billigare att sörja för bibliotekslokaler i samband med skolhusbygge.
I större städer fordrar det bära en smula omtanke att i nya skolhus inreda en
i första våningen belägen lokal för skolbiblioteket, som kunde hållas öppet för
läsning på stället några timmar om eftermiddagarna efter skoltiden. Man kunde
tänka sig, att det allmänna biblioteket hade råd att stärka skolans boksamling
genom att deponera lämplig litteratur att användas inom lokalen. Har däremot
biblioteket ett tillräckligt stort, välskött läsrum i skolans grannskap, böra barnen
hänvisas till detta.
I »barnens läsrum» kan en viktig del av samarbetet mellan skola och
bibliotek försiggå. Skolan har sällan råd att inköpa de dyrare referensböcker,
som eleverna i de högsta klasserna böra lara sig att använda. Men det torde
inte vara omöjligt att ordna så, att grupper av skolbarn under lärarens och
bibliotekariens ledning finge begagna bibliotekets lokaler och böcker på tider,
då dessa inte användas av allmänheten. I Göteborgs folkskolor äro museibesök
under lärarens ledning anbefallda. Lika uppfostrande vore besök till det allmänna
biblioteket. Sedan barnen blivit bekanta med anordningarna inom biblioteket,
kan läraren skicka dem dit att på egen hand lösa lättare uppgifter med hjälp
av referensböckerna. Sådana övningar borde ofta återkomma.
I Göteborg ha vi under sex års tid haft s. k. läsaftnar för folkskolans
högre avdelning. Ursprungligen voro de ämnade att bereda barnen tillfälle till
studier på egen hand. Min erfarenhet är, att det inte blir mycket bevänt med
13—14-åringars självstudier, ifall klassläraren inte ger dem en bestämd uppgift
att besvara.
De läxöverläsningskvällar, som äro anordnade i Stockholms folkskolor, ha
ingenting med biblioteksarbete att göra, även om de övervakas av skolbibliotekarien.
De äro i stället en form av välgörenhet mot fattiga skolbarn, som
sakna en lugn vrå i sina hem.
Vi skolbibliotekarier äro djupt medvetna om behovet av verkliga läsrum för
barn och ungdom och skulle känna oss tacksamma, om det allmänna biblioteket
ville skänka denna sak sitt kraftiga understöd.
Ett annat önskemål är, att skolans högre klasser finge hemlån ur det
allmänna biblioteket, dels emedan de böra vänja sig att hitta dit, dels emedan
de behöva en större boksamling att välja ur. Är åldersgränsen för hög, händer
det, att läshungriga barn skaffa sig böcker på äldre familjemedlemmars lånekort,
men denna omväg är inte alldeles korrekt. I stället bör ungdomen erhålla
boklånen som något fullt lagligt och naturligt. Klassläraren kan åtaga sig att
tillhandahålla låntagarekort, ge råd och vinkar beträffande bokvalet och öva
tillsyn med att lånerätten inte missbrukas.
Biblioteket kan vidare bevilja läraren vissa privilegier, t. ex. utsträckt lånerätt
för facklitteratur, som användes för undervisningsändamål.
Måhända kommer utvecklingen även hos oss att gå i riktning av centralisation
och gemensam ledning av hela samhällets biblioteksväsen. Ur skolans
synpunkt kan det vara likgiltigt, var böckerna förvaras, likaledes om anslaget
till skolornas biblioteksverksamhet går direkt till biblioteket, eller om det först
gör omvägen till styrelsen för folkskolorna. Det väsentligaste är, att ledningen
kommer i goda händer, och att det finns tillgång på dugande arbetskraft.
Sannolikt dröjer det, innan anslaget till biblioteksverksamheten blir så stort,
att en utbildad barnbibliotekarie kan anställas vid vart och ett av de kommunala
bibliotekens barnavdelningar. Måhända kunde denna viktiga fråga om lämpliga
arbetskrafter lösas på det enkla sättet, att någon lärare eller lärarinna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
