Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet mellan skolornas boksamlingar och de allmänna bibliotekens ungdomsavdelningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta är fullkomligt naturligt. Lärarna äro ej till för att i första hand sköta
biblioteken. De kunna ej ens, när de äro intresserade, ägna dem så mycken tid,
att de bli, vad de skola och böra vara för barnen. Böckerna räcka ej till,
läraren har inte tid och frestas lätt att använda tillgången till boklån som
uppmuntran eller straff o. s. v.
I biblioteket däremot står hela bokförrådet till de besökandes förfogande, och
äro de flesta s. k. roliga böcker utlånade, kunna de i katalogen se allt, som i
alla fall finnes att tillgå. Ja, med den bästa möjliga boksamling men utan
katalog är skolbiblioteksproblemet endast till hälften löst. Eleven måste läras
att använda biblioteket, i annat fall har det fullkomligt förfelat sitt ändamål.
Det finnes olyckligtvis skolor, i vilka lärjungarna ha skatter av stort värde alldeles
inpå sig, men inte kunna nå dem, emedan de ej känna till katalogen, som så
att säga utgör nyckeln till bokförrådet. Barnbiblioteken ha i sina läsesalar
kortkataloger uppställda i ordboksform, där barnen själva kunna finna vad de önska.
Utom författare- och titelkort innehålla dessa ett stort antal ämneskort med så
enkla benämningar som möjligt. Således en dictionary catalogue. Även i skolor
med särskilda bibliotek, ej boklådor, för var klass, är det sällsynt, att
skolbibliotekarien har tid eller kunskaper för ingående katalogiseringsarbete. Varje
skolbibliotek bör alltså vara fullständigt katalogiserat och så lika det offentliga
biblioteket som möjligt. Skolan skall ej endast lara barnen att läsa, den skall
även lara dem att använda denna färdighet under det kommande livet, alltså
leda dem till ett självständigt bruk av böckerna.
För närvarande träffar man ganska ofta unga arbetare, sexton- à sjuttonåringar,
som endast fråga efter Barnbiblioteket Saga eller indianböcker. Talar man då
med dem och försöker fresta dem att läsa något annat, som kunde vara mera
passande för deras ålder, säga de oftast, att de ej ha läst något, sedan de
slutade skolan, och nu finna de de där böckerna så roliga. Hade de ej lockats
till biblioteken, hade de stannat på detta primitiva andliga utvecklingsstadium,
och det är väl ett nog så dåligt resultat efter den dyrbara underbyggnad staten
kostat på dem.
Men hur skall då ett samarbete mellan skolan och biblioteket lämpligast
ordnas? — Frågan har ventilerats i det oändliga i de amerikanska och engelska
bibliotekstidskrifterna, men något liknande ett av de praktiserade sätten, som jag,
om ock med några avvikelser, även sett med fördel användas i Walthamstow i
England, förefaller dock bäst för våra svenska förhållanden. Enligt detta skall
hela skolbiblioteket inrymmas i ett särskilt rum i skolan; det får varken vara
lärarinnerummet eller ett klassrum. Det är ett allvarsamt misstag av såväl
bibliotekarier som lärare att vilja tvinga på klasserna böcker, som författare eller
förläggare förklarat passande för en bestämd ålder, och det blir ovillkorligen
följden, om var klass endast får en låda på tjugo à trettio band. Skola barn
lara sig att älska böcker, att få smak för goda böcker och att använda böcker
med framgång, skola de ha tillgång till stora mängder av böcker.
Vid sidan av skolans egentliga bokförråd bör det finnas en referensavdelning.
Denna har av en amerikansk författare liknats vid ett laboratorium, varest
lärjungen forskar i litteratur, historia och geografi med hjälp av encyklopedier i
stället för provrör och böcker i stället för batterier.
Skolbiblioteket kan lämpligen förestås av barnbibliotekarien eller en assistent
från barnbiblioteket eller, om detta ej låter sig göra, av en härtill utsedd lärare
eller lärarinna. En lärare kanske har svårt att åtaga sig uppdraget, därför att
det måste bli oavlönat, eftersom anslaget ej är beräknat till avlöningar. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
