Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behovet av ett kommunalt centralbibliotek i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det måste bli klart för våra styrande, vad det betyder för allmän och
medborgerlig fostran, att alla ha tillgång till böcker vare sig för kunskapsförvärv
eller för adel förströelse på lediga stunder. De i skolan inlärda färdigheterna
måste, odlas genom rikliga tillfällen till läsning för dem, som så önska.
Böckerna äro de mest betydelsefulla medel till fortsatt självuppfostran, sedan
skolutbildningen upphört. Och det ligger makt på att väcka och fördjupa
ungdomens smak för de nöjen på lediga stunder, som böckerna erbjuda, samt på
att i allt vidare kretsar utbreda litteraturens skatter och att locka de unga till
den andliga idrott och till den själsliga träning, som ett intimt umgänge med
goda böcker innebär. Ett efter moderna krav inrättat centralbibliotek i Stockholm,
avsett för alla samhällsklasser, är icke en lyxinstitution, det är tvärtom ett
nödvändigt medel för medborgarfostran till hyfsning och högre kultur.
År 1909 tillsattes ju också en kommitté av stadsfullmäktige, och denna blev
färdig med sitt arbete för 5 år sedan. Jag vill här blott ge en antydan om
frågans nuvarande läge. Stockholm kunde ju som andra städer fira
stadsfullmäktigeinstitutionens 50-års minne år 1913, och man hade tydligen tänkt sig att
stadsfullmäktige till detta jubileum skulle bevilja 100,000 kronor såsom
begynnelseanslag till ett blivande centralbibliotek och därmed förbinda sig att i
fortsättningen Jämna ökat anslag för förverkligande av den nyssnämnda kommitténs
planer. Frågan förföll emellertid då, och därmed föll den för en lång tid framåt.
Kyrkoherde S. A. Fries yttrade i detta sammanhang till stadsfullmäktiges
protokoll, att det ej behövdes något centralbibliotek, då huvudstaden redan var väl
försedd med folkbibliotek. Hans ord hade så mycket större betydelse, som han
då var ordförande i Stockholms folkskoledirektion. Det var ej att undra på,
att åtskilliga stadsfullmäktigeledamöter, som stodo vacklande i denna punkt, under
sådana förhållanden antogo, att allt var bra som det var. Sedan har man
hoppats att tanken på ett kommunalt centralbibliotek skulle kunna bli beaktat vid
utdelningen av avkastningen från den Forsgrénska donationen. Ett bibliotek hör
givet till de ändamål, som äro förenliga med fondens syfte och uppgift. Då
medlen sista gången utdelades, användes de emellertid till ett radiumhem. Hur
varmt man än nitälskar för anläggningen av ett dylikt, är det emellertid tydligt
att folkbiblioteksintresserade måste säga sig, att på den sålunda inslagna vägen
alltid skola möta förslag och ändamål, betydligt mer trängande och behjärtansvärda
än ett folkbibliotek, och därmed skulle förhoppningarna på ett anslag ur
Forsgrénska fonden till en dylik kulturinstitution för långa tider framåt alldeles
skjutas åt sidan. Det tyckes nämligen vara ytterst svårt att i vårt land och
särskilt i huvudstaden utbreda och fördjupa övertygelsen om den folkuppfostrande
betydelsen av stora kommunala folkbibliotek, byggda, inrättade och ledda
efter moderna och tillfredsställande principer. Nu kommer emellertid ånyo snart
den tid, då fondens avkastning är disponibel och då våra förhoppningar om igen
väckas.
Vi ha ju i vårt land mycket få enskilda donationer för folkbibliotek; de enda
städer, där sådana donationer möjliggjort tillfredsställande institutioner av denna
art, äro Göteborg och Norrköping. Om man jämför förhållandena här med
andra länder, så stå vi långt tillbaka i denna gren av folkbildningsarbetet.
Särskilt gäller detta naturligtvis vid en jämförelse med Amerika, men man behöver
ej gå längre än till våra närmaste grannländer för att finna huru mycket mera
folkbibliotekstanken där omhuldats av kommuner och enskilda. I Norge ha även
under de senaste åren avsevärda belopp anslagits eller skänkts till biblioteksbyggnader.
Åtskilliga mindre och medelstora städer i Norge ha beslutat att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
