Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tysk stridsskrift i folkbiblioteksfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fall ha fått veta det av en del säkerligen högst välmenande fröknar, som under
senare år då och då besökt U. S. A. och regelbundet vid hemkomsten i
tidningsinterviewer och föredrag lämnat de svenska fackmännen på biblioteksväsendets
område en både skön och nyttig undervisning om hur utomordentligt bra
man har det ställt i Amerika och hur klokt det vore, om de amerikanska
förebilderna vederbörligen beaktades i Sverige. Men vad man tyvärr med en
nästan pinsam regelbundenhet glömt bort att omtala, det är om verkligen all denna
läslust haft något inflytande på de breda lagrens bildningsnivå. Står Amerika i
avseende på den stora massans intellektuella kapacitet, politiska mognad och
moraliska ansvarskänsla högre än Europa? Finge man ett jakande svar på den
frågan, då skulle man för visso ha anledning att instämma i de välmenande
fröknarnas entusiasm; men det ja, som här erfordrades, det skulle vederbörande
förmodligen vid närmare eftertanke tveka att uttala. I och med detta har man
emellertid med eller mot sin vilja i en högst viktig punkt måst böja sig för
kritiken. Ty att tillmäta läsningen i och för sig något värde, det är dock att
gå något för långt — ehuru det visserligen sker vid ganska många tillfällen —,
och även den mest entusiastiske måste i den punkten instämma med Herrigel.
Härvidlag gäller det evangeliska ordet: Av deras frukt skolen I känna dem.
Men om frukten är lika omogen i Europa som i Amerika, hjälper det föga, att
den i den sistnämnda världsdelen under sin växtperiod blivit vattnad av ett otal
entusiastiska biblioteksmän.
Tvivelsutan finnes det bland dem, som arbetat i folkbildnings och
folkbiblioteksrörelsen, ingen som icke någon gång hemfallit åt pessimistiska
betraktelser av här ovan anförda slag. Och givet är, att den kritik, för vilken Herrigel
gör sig till målsman, träffar en svag punkt. Men även om man sålunda
knappast kan undgå att tillerkänna den ett partiellt berättigande, så måste den likväl
i huvudsak anses skjuta betydligt över målet. Folkbiblioteksrörelsen har
visserligen icke någon möjlighet att påverka den stora allmänheten i samma mån
som en skol- eller universitetsinstitution kan påverka sina elever, men därav
följer ingalunda, att den icke trots detta kan framkalla gynnsamma resultat.
Herrigels kritik vilar pä en principiell utgångspunkt, som ej kan godtagas, försåvitt
man ej vill avstå från all bildningsverksamhet i stor skala över huvud taget.
Han vill rikta den allmänna bildningsverksamheten endast på sådana individer,
som fullt äro i stånd att tillgodogöra sig densamma; han vill i Kierkegaardsk
mening rikta sig endast till »den enkelte». Men han ingår icke på frågan, hur man
skall locka fram dessa enskilda, bildningsmöjliga individualiteter från de
undangömda platser inom de breda lagren, där de måhända dölja sig. All
verksamhet, som avser att beröra de stora massorna, måste verka i stort. Låt
vara, att bland folkbibliotekens besökare majoriteten betraktar biblioteket blott
som en nöjeslokal, likställd med biografen, så får man väl knappast därav taga
sig anledning att uttala någon definitiv och ovillkorlig förkastelsedom vare sig
över biblioteket, dess ledning eller dess publikum. Man förvärvar visserligen
icke någon rätt att betraktas som en kulturpersonlighet blott därför att man
besöker ett bibliotek — däri har Herrigel utan gensägelse rätt — men
ovedersägligt är, att mången bland biblioteksbesökarna utan att äga andra
förutsättningar än vad allmänheten vanligen besitter så småningom kan förvärva sig
större förutsättningar för att lara sig förstå sin samtid och dess allmänna
förhållanden än den, som aldrig vant sig vid läsning och står helt och hållet
främmande för bokliga studier. Det är ett klent resultat, invänder skeptikern.
Må så vara, men Rom byggdes icke på en dag, och ett litet resultat är likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
