Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amerikanska specialbibliotek och frågebyråer. Hur bör institutionen lämpligen anpassas efter svenska förhållanden? (Diskussion vid S. A. B:s fjärde årsmöte.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke att här dröja vid denna form av specialbibliotek. Endast så mycket må
framhållas, att en förteckning över juridiska frågebyråer upptar 534 i Amerikas
förenta stater och 100 i Canada. Denna förteckning är ändå icke fullständig
och förskriver sig från år 1912.[1]
Parlamentariska frågebyråer.
De parlamentariska och kommunala frågebyråerna åter äro jämförelsevis nya
företeelser. När och var rörelsen började är svårt att med bestämdhet avgöra.
En föregångare i viss mån därtill, åtminstone på ett område, kan man spåra
i en engelsk institution, som på grund av de i de olika länderna så vitt skilda
förhållandena är ganska svårdefinierbar. Faktum är emellertid att år 1837 i
England för första gången anställdes en tjänsteman med uppgift att ur kontinuitetens
och överskådlighetens synpunkt biträda vid uppsättandet av vad vi närmast skulle
kalla kungliga propositioner. Efter ett trettiotal år utvidgades institutionen
betydligt. Föreståndaren kallades en tid för »parlamentsråd» (counsel of parliament),
och hela institutionen benämnes numera i allmänhet parlamentsrådets byrå.
Statsbiblioteken (centrala förvaltningsbibliotek i förening med parlamentsbibliotek)
i de olika nordamerikanska staterna inrättades ursprungligen i syfte att
åstadkomma referensbibliotek (i den betydelse vi äro vana att använda ordet) till
gagn för regeringen, ämbetsmännen och den lagstiftande församlingen. Den
moderna uppfattningen av hur biblioteksverksamheten bör bedrivas gjorde sig
emellertid i själva verket icke gällande förrän under sista fjärdedelen av det
nittonde århundradet och rönte icke ens då, med ett eller ett par lysande
undantag, något entusiastiskt understöd från statsbibliotekens sida. I bästa fall var
bibliotekarien en samlare, som saknade de därjämte erforderliga administrativa
egenskaperna. Otillräckligheten i penninganslagen lade hämsko på dem som
eljes kunde hava gått framåt — ja, samlingar av böcker och dokument lågo där
utan att bliva vare sig kompletterade eller katalogiserade.
Staten New York.
Åtminstone ett lysande undantag fanns dock, som sagt. Direktören för statsbiblioteket
i staten New York,[2] den frejdade upphovsmannen till det deweyska klassificeringssystemet,
Melvil Dewey, anställde år 1890 en parlamentarisk referensbibliotekarie eller,
för att nyttja den exakta titeln, en parlamentarisk underbibliotekarie
vid statsbiblioteket i huvudstaden Albany. Härigenom kan år 1890 sägas
utmärka den tidpunkt, då strävandena i Amerika att inrätta »parlamentariska
referensbibliotek» (frågebyråer) antogo bestämd gestalt och för första gången vunno
uttryckligt erkännande.
Den huvuduppgift, som tillkom den förste innehavaren av nyssnämnda
befattning, A. B. Shaw, och hans efterträdare under ett antal år framåt, var att
upprätta och årligen utgiva en klassificerad översikt av och register till de olika
staternas riksdagstryck. Ramen för denna uppgift utvidgades sedermera, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
