Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amerikanskt biblioteksarbete 1918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ransonering, som Amerika påtagit sig för att även på detta satt kunna bistå sina
allierade. — Också arbetskraft har i stor skala lånats från biblioteken under kriget
— icke blott för biblioteksarbetet bland soldaterna i hemlandet och vid fronten
utan dessutom i avsevärd utsträckning för alla de nya ämbetsverk och
kommissioner, som kriget nödvändiggjort. Det har nämligen visat sig, att för en stor
del av arbetet inom dessa, så t. ex. för det enorma registreringsarbete av olika
slag, vilket i Amerika mer än i något annat av de krigförande länderna måst
göras ända från grunden, biblioteksutbildning varit den bästa tänkbara
förskolan. Då alla dessa tillfälliga tjänster varit högt betalda, ha biblioteken ställts
inför en ganska prekär situation — en verklig fanflykt från de ordinarie
tjänsterna. Den nödvändiga följden har blivit ett rop på bättre löner, men sina krav
har man klokt nog lagt på en bredare basis än de tillfälliga svårigheterna under
kriget, framkallade av myntvärdets fall och rikedomen på bättre betalda platser
av annat slag. Man har tagit upp frågan i hela dess vidd, under jämförelse
med de löner, som inom andra yrken betalas för samma utbildning och
prestationer, och genom att sammansluta sig i fackföreningar, något inför vilket man
i det längsta tvekat, torde man nu småningom nå sitt mål. Man påyrkar i
sammanhang härmed en mera rationell uppdelning av arbetet i kvalificerat och
mindre kvalificerat, alltså det arbete som fordrar akademisk eller därmed
jämnställd utbildning å den ena sidan samt det rent kontorsmässiga eller mekaniska
arbetet, som kan utföras av enklare arbetskrafter, å den andra. Hela frågan
om utbildningen debatteras i detta sammanhang och även i övrigt mycket.
Dels har man kraven från universitetsbiblioteken på en mera djupgående
utbildning än de allmänna biblioteksskolorna kunna ge — man har föreslagit
en särskild biblioteksskola, som endast skulle vidare utbilda dem som redan
genomgått de vanliga skolorna. Från andra håll yrkas på att till universitetsbibliotekens
tjänster snarare i första hand kräva en högre akademisk grad och
att fordra ytterligare biblioteksutbildning blott i andra rummet — alltså mera
i stil med tillvägagångssättet här i Europa. — Mycket bekymmer vållar där
liksom här hemma och väl överallt utbildningen av bibliotekarierna vid de mycket
små och avsides liggande biblioteken. Kringresande instruktörer bli i de flesta
fall en för dyr utväg, och som deltagare i sommarkurser och biblioteksmöten
kan man näppeligen räkna på dessa bibliotekarier, så knappt tillmätta som
deras löner i allmänhet äro. Kvar står då som den enda utvägen den gamla
idéen om korrespondensundervisning som det trots alla sina nackdelar i många
fali enda surrogatet för en mera förstklassig utbildning. — Även bokhandelsexpediternas
utbildningsfråga har på sista tiden tagits upp till behandling i bibliotekskretsar.
Den gamla hårdknäckta frågan om landsbygdens förseende med böcker
upptar fortfarande ett stort utrymme i Library journals spalter. Vandringsbibliotek
ha varit en nödfallsutväg. Idealet vore vad vi här i Sverige, trots att vi inte
själva äga några, bruka benämna centralbibliotek, alltså på någorlunda
regelbundna avstånd fördelade, av utbildade bibliotekarier ledda bibliotek, som kunna
tjäna som central för de små landsbiblioteken, dels genom att efter rekvisition
förse dessa med böcker, dels genom att bistå dem med råd och råd, både
bibliografiskt och rent tekniskt — samma roli alltså som ett centralbibliotek i en
stad i förhållande till sina filialer. Dessa bibliotek skola naturligtvis ligga så pass
tätt, att vart och ett av dem fullkomligt känner sitt distrikt, ej blott dess bibliotek
utan även enstaka byar och gårdar utan biblioteksmöjligheter, för vilkacentralbiblioteket
då finge tjäna som direkt utlåningscentral. Hela denna fråga har för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
