Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Böcker för barn och ungdom julen 1918
- En skrift om föreläsningskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågan betackat sig för. Docenten Schnittgers förmodan att felaktigheterna ej
fastna i minnet hos de ungdomliga läsarna räcker ingalunda till ursäkt för deras
befintlighet. Det hela är ett misch-masch av facticitet och ovederhäftighet, och
det synes mig högst betänkligt, att denna bok utkommit i två upplagor och på
Folkskolans barntidnings förlag, som ju borde vara i hög grad ansvarskännande
inför vad det släpper ut till folkets barn.
En nordmannahövding av Ella Harg och Ragnar Båge (Bv., pris 3:75)
är rena pekoralet.
Framför templet är en historisk roman av G. A. Henty, översättning från
engelskan av Ebba Nordenadler (Joh., Ungdomens bibl. 125, pris inb. 4:—).
Den ger en god föreställning om romarnas och judarnas strider under Vespasianus
och Titus och skildrar den senares intåg i Jerusalem och templets brand.
Till slut äro att nämna en förträfflig liten bok Jul i prästgården av Bengt Aurelius
(Bv., pris inb. 4:50), med innerlig gammaldags lantlig julstämning, en
bok som berättar om alla de traditionella sedvänjor och göromål som på landet
hörde det gamla hederliga julfirandet till; samt en ny rolig bilderbok av Elsa
Beskow: Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin (Å. & Å., pris inb. 5:50).
EN SKRIFT OM FÖRELÄSNINGSKONST.
Ottelin, Odal. Den folkliga föreläsningen. I. Mål och medel. II. Form
och utförande. A. B. 1918 (Verd. småskr. 215—216.) à 0:50.
Jag föreställer mig, att många av våra populärvetenskapliga föreläsare måste,
när de noggrant studerat Odal Ottelins här nämnda Verdandiskrifter, i
likhet med mig ha känt en stark lust att för alltid säga farväl till föreläsningsverksamheten.
Måste man besitta alla de egenskaper, som här krävas, vem kan
väl då bestå! Och likväl får man erkänna, om man vill vara ärlig, att alla
kraven egentligen äro berättigade. Och just därför äro dessa båda häften
framförallt för oss föreläsare så synnerligen nyttiga; de tvinga till en självrannsakan,
som icke skadar, i all synnerhet som de flesta föreläsare nog icke torde kunna
hänföras till den exklusiva kategori, som ingen bättring behöver. Nej, tvärtom!
Och skälet ligger i öppen dag. Våra föreläsare vandra inte ut i bygderna, drivna
av någon oemotståndlig kraft att giva mänskligheten del av livets rikedomar;
drivfjädern är i allmänhet tyvärr mycket mera prosaisk, nämligen den att
förtjäna pengar. Föreläsnings verksamheten som enda levebröd är visserligen
sällsynt, lika sällsynt som det okuvliga inre behovet att göra andra delaktiga av den
kunskapens glädje, som fyller en själv. Detta hindrar ju icke, att man kan varå
besjälad av sitt ämne och, när man står inför sina åhörare, även av en stark
lust att meddela kunskaper till dessa. Och naturligtvis har förf. alldeles rätt,
när han säger, att man icke får föreläsa över något, som icke fängslar en själv.
En föreläsare skall först och främst varå lärare, påpekar Odal Ottelin. Jag
undrar, om icke den satsen kan drivas för långt, eller m. a. o. är det nödvändigt
att alla föreläsningar skola meddela kunskaper? I ett av Biblioteksbladets sista
häften (årg. 1918, s. 217 ff.) talar doc. L. Ribbing i en uppsats om något, som han
kallar intellektuell uppbyggelse av föreläsningarna, och han illustrerar sin mening
härom med ett gott exempel samt påpepar, att han tror, att föreläsningarna för
många väsentligen ha denna betydelse. Jag skulle vilja tillägga uttrycket förströelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:11:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1919/0100.html
