Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den parlamentariska frågebyråinstitutionen i Amerika och Sverige. Ett bidrag till frågans belysande av Amanuensen vid riksdagens bibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är nu en gång så, att institutioner, vilkas tekniska fulländning och gagn i
ett land är obestridlig, vid överflyttning till ett annat ej alls passa in i sin nya
omgivning. De förutsättningar under vilka de kommit till och de förhållanden
under vilka de verkat ha nämligen ofta varit helt annorlunda i moderlandet än
i det land, i vilket de omplanterats. Det är denna omständighet, synes det mig,
som man vid diskussionen om den parlamentariska frågebyråns överflyttande på
svensk botten, ej tillräckligt beaktat. Jag begagnar tillfället att erkänna, att
artikelförfattaren själv på ett ställe förklarar, att en direkt överflyttning naturligtvis ej är
att förorda, men då han i fortsättningen synes nöja sig med detta principuttalande,
utan att egentligen ta ställning till frågan, efter vilka linjer institutionen bör
organiseras här hemma, kan måhända nedanstående kommentar till framställningen
bidraga att ytterligare belysa saken.
Bland de gynnsamma förutsättningarna för de parlamentariska frågebyråernas
betydelsefulla ställning i Förenta Staterna är nog författningens föreskrifter
angående laginitiativets utövande en av de förnämsta. Förslag till lag eller ändring
av förut bestående utgår enligt författningen enbart från folkrepresentationen.
Förhållandet är i huvudsak detsamma i särstaterna, ehuru med något större frihet för
exekutivmakten. Att detta lagstiftningsinitiativ från folkrepresentanternas sida också
utnyttjas till det yttersta, kan man förstå redan därav, att exempelvis under
kongress-sessionen 1909/10 väcktes i representanternas hus icke mindre än 27,000
och i senaten 9,000 lagförslag (bills). Ett stickprov från särstaterna visar att
initiativrätten ej heller där blir obegagnad, så t. ex. väcktes 1910 enbart i staten
New York 2,935 lagförslag. En beräkning av alla under legislaturperioden 1904
—1905 i särstaterna antagna lagar kommer till siffran 18,93.[1] Härvid är dock
att märka att alla förslag rörande anslag för statsändamål inräknas under
lagstiftning. Någon motsvarighet till vad i Sverige benämnes statsverksproposition
med dess detaljerade förslag existerar ej i Förenta Staterna, endast en summarisk
beräkning av statens utgifter och erforderlig behovstäckning avlämnas vid varje
sessions början av vederbörande statssekreterare.
Förutom unionslagstiftningen tillkommer ännu ett verksamhetsfält för de
parlamentariska frågebyråerna, och detta ett på vilket särstaternas frågebyråer utan
tvivel ha en viktig uppgift att fylla, men ett arbetsfält som endast förefinnes i en
federativstat som Förenta Staterna och alltså saknas i Sverige. Jag åsyftar härmed
särstaternas legislativrätt och dennas förhållande till unionslagstiftningen.
Då den amerikanska författningen skapades i slutet av 1700-talet fanns ingen
möjlighet att förutse den kraftiga utveckling, som lagstiftningsarbetet sedermera
kom att få. Vissa partikularistiska riktningar inom Förenta Staternas dåtida
politiska liv motsatte sig t. o. m. direkt i särstaternas intresse en utveckling av den
unionella lagstiftningen. Det amerikanska samhällslivet ställer emellertid
utomordentligt stora fordringar på lagstiftning och lagskipning till följd av de otaliga
möjligheterna till intressekonflikter mellan enskilda personer i olika stater, särstaten
som sådan mot enskilda eller korporationer i en annan stat och vice versa,
särstaterna sig emellan, ja även utländsk makt mot en särstat och slutligen de olika
staterna i förhållande till unionen.
Då proceduren för författningsändring i Förenta Staterna är så omständlig, att
den så gott som omöjliggör en dylik, men lagstiftningen ju i varje fall måste
följa med tidsutvecklingen, har man tvingats att huvudsakligen söka sig fram
prejudikatvägen. Det är icke minst den alltmer växande snårskogen av dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
