Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Bo Bergman och Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Grå är min dag. Jag prisar er
kära bröder och systrar.
Från sin Olymp ser Bellman ner
nickar milt och lystrar.»
Han kan också någon enstaka gång i ett utsökt artisteri bekänna att hela leken
med diktens ord är som en bubbla, en månskensdroppe som hastigt dallrar bort.
Det sker i Månsken på Strömmen med dess raffinerade ton av elegisk
månskensstämning. Den lilla dikten är ett artistiskt trolleri med sin utsökta slutstrof:
»Poet, vad har du fiskat
i kväll i den strida ström?
En bubbla. En månskensdroppe.
En snabbt förrunnen dröm.»
Annars är dikten för honom det allvarligaste av allt, elden som lyser och värmer
men även förbränner. »Till en konstnär», »Stjärnan», »Klockan» och många fler
äro gripande variationer på detta tema. Någon gång kan han även rent positivt,
i manliga strofer, uttala sin tro på tankens och förnuftets seger, trots allt, över allt
dunkelbränneri såsom i dikten »Vid Giordano Brunos staty», men för det mesta
är tonen svårmodets och misströstans även vid hans sällan företagna utflykter
till främmande länder och städer. Hur karakteristisk är ej hans dikt
»Ungdomsstaden». Ingen, som någon tid vistats där, torde undgå att beröras av dess
vemodiga stämning. Som en ung Erasmus har man levat där bland sina drömmar och
luftslott, dem livet sedan så kyligt berört:
»Snart är det borta som en rök,
en sky, ett sken, ett sus i bladen,
och som en främling på besök
går han omkring i ungdomsstaden.»
Av allt det litet reserverade, tillknäppta och frostiga hos Bo Bergman har
Anders Österling intet. Ymnigt och suveränt lätt flyter hans vers, speglande i ljus
och glitter dygnets timmar och stämningarnas skiftningar. Hur lätt tyckes han ej
skapa! Där är redan mer än tio diktsamlingar av hans hand, förutom tvenne
dramatiska ting, Nattens röster och Bäckahästen, samt trenne prosaböcker med
studier, essayer och skisser. Han har ju också, utom sin långa verksamhet som
kritiker, hunnit med att översätta Hugo von Hofmannsthais Elektra och skänkt oss
tvenne häften lyriska översättningar, Fränder och främlingar.
Österling är till hela sitt väsen romantiker, fångande rosaskimret över tingen
i sina luftiga och graciösa strofer. Kulten för hembygden, dess luft och jord, dess
minnen och traditioner är något som brukar finnas hos romantikern och hos
Österling finnes den i hög grad. Han ger oss i Bäckahästen hela den skånska
sommarnatten, ja, hela doften av jord och mull. Inte bära människorna och deras tankar
känner författaren, han har också ett skarpt och säkert öra för djurens och
växternas liv, ja hans fantasi levandegör även de döda tingen. Hur präktigt
karakteriserad är ej exempelvis den gamla sävliga och tungrodda »rullebören». Hela den
halvljusa sommarnattens mystik svävar dessutom över detta skånskt nationella
äventyr — en sommarnattsdröm i Skåne, där i halvdunklet bäckens porlande och
kluckande så lätt blir till ett levande fantastiskt väsens fnysande och stampande. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:11:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1919/0220.html
