Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barn- och ungdomsläsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna Maria Roos, Havets hjältar av Kipling, Silverskridskorna av Dodge, Robinson
Kruse och Kapten Grants barn ur Sagabiblioteket, Heidi av Spyri; Tibu Tipp,
Fru Rana och Svalparet Hirundo av Nanny Hammarström; Ungdomens skogsbok
av Beer och Sjöholm och Om njutningsmedel av T. Thunberg samt några sagospel.
De sistnämnda användas dels för högläsning med fördelade roller, dels för
uppförande i kostym.
Jämte serieböckerna bör man ha någon uppslagslitteratur för att kunna
hänvisa barnen dit för erhållande av upplysningar, då annan litteratur saknas.
Uppslagslitteratur bör naturligtvis ej heller saknas i ett fullständigare bibliotek, tvärt
om bör man vara angelägen att förse biblioteket med sådan, exempelvis ordlistor
och ordböcker, konversationslexikon, statistisk årsbok, tidtabeller m. m. Denna
litteratur är särdeles värdefull för undervisningen och för lärjungens fostran till
förtrolighet med böckerna. Särskilda skriftliga uppgifter kunna med fördel anordnas med
tillhjälp av referensbiblioteket, och framför allt kan man med dess hjälp fostra
ungdomen att inte gå förbi saker och ting mer eller mindre oförstådda. Att »slå
upp» är en konst, som många fullvuxna inte kunna. Man behöver ju endast vid
resor ge akt på hur underlig tågtidtabellen förefaller många resande, och hur
ofta personer hellre än att anlita den »fråga konduktorn» vid var eller varannan
station.
Med god vilja i förening med intresse kan man tills vidare göra sig en avsevärd
nytta med en sådan av mig antydd boksamling, bestående av ett par »serier»
och ett antal uppslagsböcker, och kostnaden härför torde vara överkomlig för
envar skola. Är blott början en gång gjord, är det sedan mycket lättare att gå
vidare. Barnens intresse och förtjusning sprida sig till hemmen, och där är ju
far eller mor, som har rösträtten.
Man läser ibland i memoar- eller biografilitteraturen eller annorstädes uppgifter
om den läsning vederbörande sysslat med under barn- och ungdomsåren.
Det är förvånansvärt ofta man ser, att den unge varit hänvisad till böcker för
vuxna. Även frånsett det faktum, att dessa personer även som barn stått över
genomsnittsnivån eller att inga speciella barnböcker stått till buds, så ligger det
dock någonting häri. Dessa uppgifter visa, att det inte är någon så djup klyfta
mellan barnens, ungdomens och de vuxnas läsning, som man kanske skulle kunna
vara böjd för att tro. Det finns tidigt och ovanligt utvecklade barn, och det
finns vuxna med svagt intresse och liten förmåga att tillägna sig något ur bok. Det
är inte omöjligt, att de senare äro betjänta med långt enklare litteratur än de
förra. Det är också ett av alla bibliotekarier känt och erkänt sakförhållande, att
ett bibliotek för vuxna bör innehålla barn- och ungdomslitteratur för att kunna
erbjuda läsning även för de mera ovana och oerfarna låntagarna. Men å andra
sidan skall också barn- och ungdomsbiblioteket innehålla verklig litteratur och
ej blott speciell s. k. barn- och ungdomsläsning. Finnes ej den senare, så kommer
visserligen inte den barnsligare publiken, men finns inte den förra, så överges
biblioteket snart av den mognare och mer utvecklade.
I detta sammanhang skulle jag vilja påpeka, att om tillgångarna så tillåta, är
det mycket önskvärt, att skolbiblioteket innehåller litteratur passande för ungdomen
några år ovanför skolåldern. Det måste vara värdefullt för skolan, att den av
de avgångna eleverna betraktas som en bildningshärd, dit de kunna vända sig
allt fortfarande, liksom det också är betydelsefullt för ungdomen själv att ej genast
slita banden med skolan utan att stanna ännu någon tid inom dess fostrande
och hägnande vard.
En princip, som man strängt måste fasthålla vid, är, att bokurvalet ej får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
