Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hamsun, Knut. Kvinnfolken vid brunnen. [Övs. fr. no.] till sv. av Gösta
Gideon Molin. Sv. andelsf. 1920. 417 s. Hced. 14:—.
Även i Samlade romaner d. 10, pris 11:50, inb. 16:—.
I viss mån ett motstycke till »Markens gröda», ett avslöjande av det sätt, varpå småstaden
hos många människor kväver det bästa och finaste och ger fart åt allsköns andligt ogräs i
själen. Huvudfiguren är en f. d. sjöman, som efter ett olycksfall ej längre är man; han gifter
sig och hustrun skaffar en hel rad barn i huset utan att detta stör honom. Han är väl tänkt
som sinnebild för mänsklig karaktärsbrist och sjukdom, men skepnaden äger så mycken komisk
kraft, att vi ej enbart kunna avsky honom. Andlig missväxt och vanförhet visas ock hos en
hel del andra småstadsbor, men vi få även se starka, sanna människor.
Boken är glänsande skriven och vimlar av kännetecknande smådrag. Kring den skarpa
ironien spelar en glittrande älskvärd humor. Rg.
Ibsen, Henrik. Brand. Övs. [fr. no.] av Sigrid Elmblad. Nst. 1920. 283 s. Hced. 10:—.
En god och ledig tolkning av det klassiska verket. Rg.
Kreutz, Rudolf Jeremias [pseud.:] (»En människa»). Den ensamma lågan. Roman.
Till sv. [fr. ty.] av Gösta Gideon Molin. Sv. andelsf. 1920. 240 s. Hcef. 7:50.
Författaren till »Den stora frasen» skildrar här livet bland österrikiska officerare i ett sibiriskt
fångläger såväl före som efter bolsjevikernas revolution. Vad han starkast framhäver är
den skenvärld, vanned dessa övergivna och sysslolösa människor omgivit sig, där fredens
motsatser mellan religioner och samhällsgrader snarare ökats än minskats och där den som vill
bana sig väg till ny syn på livet blir hårt klämd mellan sköldarna. Människoskepnaderna äro
måhända något bleka; en ström av dämpad ironisk humor drar genom det hela. Rg.
London, Jack. Teaterstycken. A. B. 1920. 296 s. Hcee. 6:50, inb. 11:—.
Innehåll: Kvinnofejd. — Stöld. — Ollonodlaren.
Först en dramatisering av en bland författarens mest kända historier, »En strid mellan
kvinnor» ur samlingen »Hans fäders Gud», sedan ett mycket livfullt och våldsamt stycke,
skildrande genomruttna storaffärer och samvetslös politik i Amerika och en hederlig mans
kamp däremot. Sist ett föga lyckat sinnebildande stycke på vers med ämne ur
indianlivet. Rg.
Löns, Herman. Vidu. Berättelser om djur och människor. Öv. fr. ty. av
Nanny Hammarström. A. B. 1920. 192 s. Hcef. 5:50.
En icke oäven liten djurbok, i vilkens berättelser förf. visar prov på god kännedom om
olika djurslags levnadssätt och vanor. Stilen är flärdfri och underhållande. Boken kan gärna
finnas i folkbiblioteken. J. F.
Philippe, Charles-Louis. Bubu från Montparnasse. Övs. fr. fra. Sv.
andelsf. 1920. 150 s. Hcej. 5:50.
Ett fint och vemodigt arbete, alster av en verklig diktare. Målar livets styvbarn i storstaden,
de prostituerade kvinnorna och deras nöd, den fattiga intellektuella manliga ungdomen
med dess längtan efter kärlek och upplevelse. En bok, som hänsynslöst blottar livets
skuggsidor men som adlas av djup mänsklig medkänsla. Rg.
Pontoppidan, Henrik. Magister Glob. Hans självporträtt. Övs. [fr. da.]
av Anna Ljungberg. Nst. 1920. 207 s. Hced. 8:—.
Två välskrivna berättelser, skildrande hur romantisk och överspänd syn på livet för till
bittert avslöjande och för tidig misstro, ett tillstånd, som ända ej värjer mot känslans framstöt,
endast hindrar en att gripa fast i verkliga livet. Rg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
