Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk lokalhistorisk forskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oumbärlig vägledning åt forskare i de svenska städernas och stadsväsendets historia.[1]
En hel del maktpåliggande problem rörande våra städers förvaltning och ekonomiska
liv i äldre tider föreligga ännu olösta. Viktiga, om också något ojämna
bidrag till våra städers historia ha de senare åren sett dagen, de flesta i form av
minnesskrifter med anledning av inträffade stadsjubileer. Den mest omfattande
av dessa stadshistorier är Jönköpings historia. Särskilt beaktansvärd är Sundsvalls
historia (1921), vars äldre partier (till 1803) författats av d:r Nils Ahnlund.
Hans framställning begränsar sig ej till Sundsvall och dess borgerskap utan söker
också belysa stadens uppland och skilda förbindelser, varigenom givas synnerligen
värdefulla bidrag till vår kännedom om mellersta Norrlands ekonomiska utveckling,
Talrika jämförelser med stadsutvecklingen annorstädes i vårt land lämna bidrag
till vår stadshistoria över huvud. Översikterna över anlitade källor ge en god
överblick över det material, särskilt i våra centrala arkiv, som kan komma i fråga
för stadshistoriska undersökningar.
Vår urgamla självförvaltning i häradena erhöll under 1500 och 1600-talen en
ny blomstringstid, även som ett led i riksstyrelsen och anknytande till
landskapslagarnas förvaltningsformer, men att denna självförvaltning i kamp med den
centraliserade statsförvaltningen redan vid slutet av 1600-talet tillbakaträngdes och
förlorade i betydenhet, är välbekant. Detta berodde icke blott på att
självförvaltningsbördan blev allt tyngre med växande uppgifter utan också därpå att med
adelns förvandling i allt större utsträckning till ett ledande ämbetsmannastånd i
huvudstaden bönderna i häradet och vid häradstinget miste sina naturliga ledare.[2]
I socknarna förefunnos däremot alltjämt lämpliga ledare i prästerna, och en
närmare undersökning av bevarade sockenstämmoprotokoll visar också, att en
livlig självförvaltning, ej blott av kommunal natur, alltjämt där ägde rum under
kyrkans ledning men också för avgjort världsliga uppgifters lösande.
Sockenstämmorna hade att skaffa ej blott med fattig- och sjukvård, i senare tid också
folkundervisning, frågor om kyrkobyggnad och — reparation, de antogo också
sockenhantverkare och utövade genom olika organ en primitiv rättskipning m. m.
Häradsrätternas åtgärder fingo småningom en alltmer formell karaktär, under det
verkliga avgörandet förlades antingen till sockenstämmorna, som blevo en
naturligare form för självstyrelsen än häradstingen, eller ock till landshövdingarna och
deras underordnade. Helt säkert har under äldre tider det kommunala livet i
socknarna varit mycket olikartat, beroende bl. a. på ledningens större eller mindre
initiativkraft. Tydligen erbjuder forskningen i varå socknars historia redan från
denna synpunkt viktiga problem. Nyligen ha också utkommit ett par för
kännedom om våra socknars äldre historia synnerligen beaktansvärda arbeten: Sigurd
Erixons brett lagda Skultuna bruks historia, Del I, (1921), som bl. a. utförligt
behandlar formerna för det kyrkliga och kommunala livet, alltjämt med tillbörligen
fästat avseende på härtill hörande kgl. förordningar, och Carl Larssons i By:
En Dalasockens historia. Kulturhistorisk beskrivning av By i Folkare härad (1920),
som bl. a. söker att klarlägga den ekonomiska och därav betingade sociala
utvecklingen i bygden.
Kyrko- eller sockenarkiven, vilkas äldre bestånd vanligen förvaras i vederbörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
