Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hudson, W. H. I ombüträdets skugga. Berättelser från Argentina. Övs.
fr. eng. av Karin Jensen, f. Lidforss. W. & W. 1922. 159 s. Hcee. 3:75.
Hudson har ej förr införts i svensk bokmarknad men är en bekantskap att göra. Hans
berättelser från livet på Argentinas ofantliga slätter äro äventyrliga och ha en underton av trött
poetisk livsresignation, som gör verkan. En av berättelserna kan till och med kallas
gripande. F. V.
Leacock, Stephen. Millionärer i Arkadien. Till svenska [fr. eng.] av Elisabeth
Krey-Lange. Sv. andelsf. 1920. 248 s. (Modern humor 5.) Hcee. 7:75.
En amerikansk satiriker, som gör ett tvärsnitt i toppen av den amerikanska samhällspyramiden,
skoningslöst avslöjande det andefattiga men humbugsrika miljonärslivet vid »Plutoria-avenyen».
Det är inte längre den pojkhumor vi vant oss att betrakta som den enda amerikanska
utan en samhällssatir utan stora åthävor, som tyder på att Amerika numera nått upp
till en mera eftertänksam ålder. Boken lider kanske av en viss enformighet, men några
kapitel om spiritistisk-teosofisk humbug och ett par prästtyper äro onekligen givande. G—a L.
Lichtenberger, André. Biche. Övs. fr. fra. av Gurli Sevón-Rosenbröijer.
A. B. 1921. 224 s. Hcej. 3:75.
Om än icke särskilt betydande, är denna skildring av en skygg och fin fransk flicka
älskvärd, på sitt vis artistisk i sin verksamma indirekta och ironiska kritik över självisk
samhällsmoral. F. V.
Mann, Heinrich. Diana. Roman. Till sv. [fr. ty.] av Gösta Gideon Molin.
Sv. andelsf. 1920. 316 s. Hcef. 8:50.
Bildar tillsammans med de två följande en romancykel (på tyska »Die Göttinnen»).
Har man trots longörer och råheter njutit av Heinrich Mann’s beska satir Undersåten,
blir man högst besviken Över det stora verk, som lär ha skapat hans litterära rykte och som
vida överträffar den nyssnämnda boken både vad långtrådighet och råhet beträffar. De tre
delarna, Diana, Minerva och Venus, skildrar hertiginnans av Assy olika utvecklingsstadier och
ha alla gemensamt det synnerligen brokiga och kosmopolitiska sällskap, vars medelpunkt hon
är. När hon misslyckats i sitt politiska spel, där hon rör sig som i sömnen, ledd av
äventyrare, sugs hon in i den virvel av allsköns last och ruttenhet som är hela verkets
huvudinnehåll. Med äkta tysk grundlighet fördjupar sig förf. i skildringar av en vidrig sensualism. »Så’na
djur finns inte», är man frestad säga om det depraverade sällskapet. Vissa sidor finnas
emellertid, där förf. ger hänförda skildringar av söderns färg- och bildprakt. Men trots dessa briljanta
tidor blir det med en känsla av äckel man lägger boken ifrån sig. Att den ej lämpar sig för
folkbibliotek är självklart. E. Sqt.
— — Minerva. Roman. Till sv. av Gösta Gideon Molin. Sv. andelsf. 1920. 304 s. Hcef. 8:50.
Se ovan.
— — Venus. Roman. Till sv. av Gösta Gideon Molin. Sv. andelsf. 1920. 291 s. Hcef. 8:50.
Se ovan.
Mann, Thomas. Underbarnet. Övs. fr. ty. av Karin Allardt. A. B. 1920.
156 s. Hcef. 3:75.
En räcka välgjorda och förfinade men stundom matta eller konstlade berättelser. Rg.
Maran, René. Batuala. En verklig negerroman. Till sv. [fr. fra.] av Carl
Ohlsson. L. H. 1922. 197 s. Hcej. 4:75.
En klen bok, vars enda märkliga egenskap är att författaren är neger. Onödig att
översätta. Rg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
