Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Böcker för barn och ungdom julen 1923
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Kulturförl., 1:75, inb. 2:25) av samma författarinna kan sägas ligga i den diametralt
olika karaktären och hjärtelaget hos två systrar. Men där finns ej spår av
stegring. Man förlorar småningom allt intresse för det lilla hjärtlösa, fåfänga,
lögnaktiga fä som den yngsta systern oföränderligt förblir ända till slutet. Den äldre
är mera intresseväckande. Fastän Kathrine Lie är en god berätterska, är ingen
av dessa böcker av den betydenhet som motiverar en översättning till svenska.
Detsamma kan, och med ända större befogenhet sägas om de danska författarinnorna
Ingeborg Vollquartz’ och Elinor Kielgasts böcker. Av den förra ha vi
nu fått den fjärde Lilianboken: Svärmor Lilian (Å. & Å. inb. 4:50). Denna
berättelse har småningom plaskats ut till rena intigheten. Emellertid är det väl
inte slut än. Efter Lilian som svärmor kan ju komma Lilian som mormor och
som mormorsmor. Hon kommer då att kosta sammanlagt bortåt 30 kronor. Tänk
så mycket bättre, roligare och värdefullare litteratur det kan fås för det priset!
— En av de sämsta flickböcker man över huvud kan tänka sig är Flickornas
paradis av Elinor Kielgast (Å. & Å., inb. 4:50). Där skildras ett ytligt och
mondänt danskt herrskaps reseliv, först på ett gentilt svenskt sanatorium och så i
Tyskland. Det är ett vanligt trick i dylika böcker att där snobbas med kunskaper
om mänsklighetens store eller storverk, för att dymedelst ge illusion av djupsinne.
Här är det Goethe som får tjänstgöra. En ung flicka utropar inför hans staty i
Frankfurt: »Herr Wolfgang ser verkligen riktigt stilig ut; det är snille över hans
gestalt, men han har ju också åstadkommit en del vackra saker . . . Jag kan
mycket bra yttra mig om det, jag har ju läst en del i skolan.» Att det emellertid
inte ges en så dålig flickbok, att den ej i en hel del recensioner får beröm visades
även i julas i fråga om Flickornas paradis För övrigt finner jag till min häpnad
i det danska biblioteksbladet, Bogens verden, det omdömet att »Fru Kielgast är en
smuk Fortæller for unge Piger». Jag skall därför be att få stödja mitt omdöme
med vad som yttrades av en så kompetent bedömare som Jeanna Oterdahl. Hon
skriver:
Undertecknad, som i tjugu år haft det stundom ganska tvivelaktiga nöjet att
granska ungdomsböcker, vet sig sällan ha mött något så totalt renons på
existensberättigande som denna »flickroman». Och när man då vet hur
sexton—sjutton-åringarna med alla sina mycket iögonfallande fel sträcka sig efter skönhet och
idealitet, efter det som kan fylla och lyfta dem! Hur någon människa kan ha
lust att översätta — för att inte säga skriva — ett sådant tarvligt nonsens är hart
när omöjligt att fatta. Men som sagt — något ont kan ingen rimligtvis lara sig
av denna paradishistoria — namnet är lika omotiverat som allt annat; men detta
negativa omdöme är en mycket klen rekommendation för en bok.
Ha vi således i år fått den mest andefattiga flickboken från Danmark, så ha
vi till gengäld också därifrån fått den bästa: Spirrevipp av Bertha Holst, övers.
av Birgit Möller (A. B. 4:25). Det är en familjehistoria med psykologiskt
fördjupad karaktärsteckning och även ur formell synpunkt väl berättad, en flickbok
som för ovanlighetens skull verkligen kan göra anspråk på att kallas litteratur.
Spirrevipp är Askungen. Det går ej vidare bra för henne i skolan; där finns
så mycket utanför den som behöver hennes moderliga och förstående omsorger.
Även i det som hon i bästa mening tar sig för misslyckas hon ofta och får skenet
emot sig. Men hon har ett modigt och starkt hjärta, och småningom få alla
familjens medlemmar erfara behovet och glädjen av hennes ömhjärtade moderlighet.
Hon förstår allt så bra, därför att hon själv saknat och lidit och så ofta blivit
sårad i sitt finkänsliga väsende. Möjligen skulle man kunna göra den anmärkningen
att föräldrarna äro alltför trubbiga i fråga om den psykologiska förståelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
