Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En samling exotisk kärlekslyrik, överflyttad till vårt språk närmast från danska och till
danska via de stora europeiska kulturspråken från asiatiska och afrikanska original. På
svenska föreligger denna lyrik som korta prosadikter, som ofta onekligen tjusa med friskhet, doft
och främmande poetisk färg. Somligt äro anonym »folkdiktning», annat är alster av konstpoeter
från mycket skilda tider, det hela mera för finsmakare än för en bredare publik. F. V.
Lazarillo de Tormes och Pablos de Segovia. Två skälmromaner. Övs. fr. spa.
av Erik Kihlman. A. B. 1923. 316 s. (Bonniers klassikerbibl.) Hceka. 6:75.
Lazarillo de Tormes är den första spanska skälmromanen (från 1550-talet); dess författare
är okänd, men med sin åskådliga, illusionslösa och fränt komiska verklighetsskildring av en
äventyrares liv ända från barndomen har den haft stor betydelse för romanens utveckling. En typ
däri är den stolte ädlingen-fattiglappen. — Volymens andra skälmroman är av känd författare
Quevedo; den är kanske mindre direkt underhållande men har mycket kulturhistoriskt intresse.
Kihlmans försvenskning är ledig och väl lämpad för nutida läsare. F. V.
Löns, Hermann. Det andra ansiktet. En konstnärsroman. Övs. fr. ty. av
Nanny Hammarström. Wahledow 1921. 309 s. Hcef. 5:75.
Författaren — fallen i kriget — är i Tyskland synnerligen uppburen som naturskildrare.
Av hans romaner ha särskilt två där vunnit ofantligt stor läsekrets. En av dem är denna, en
bok, som till sin stomme är skildring av författaren själv och hans lidelse för en ung kvinna.
Raskt och livligt målas en stark och lidelsefull konstnärsnatur. Han har alltid varit kvinnornas
gunstling och rikligt utnyttjat detta företräde. Sist förälskar han sig våldsamt i en ung släkting.
Men hans hustru, som han också håller av och ej vill överge, står som hinder för en
förbindelse. Slitningen mellan båda kvinnorna och den otillfredsställda lidelsen bryter honom till
sist fullständigt. Boken slutar med hans död. Den är skickligt skriven; och bakom orden
står en känsla så stark, att den gör verket särskilt medryckande. Rg.
Mc Kenna, Stephen. Eric Lanes uppfostran. Övs. [fr. eng.] av E. Brusewitz.
A. B. 1924. 317 s. 5:75.
Romanen, som är den andra i en serie »Sensualisterna», skildrar ett nevrotiskt upprivet
känsloliv, som kanske under krigsåren kunnat intressera, men analysen därav bevarar knappast
värde för framtiden. Det mondäna draget, som alltid varit starkt framträdande hos förf., har
fått breda ut sig för mycket på bekostnad av värdefullare egenskaper. B. M.
Martin du Gard, Roger. Släkten Thibault. Övs. fr. fra. av Louise Åkerman.
D. 1, 2 (forts.). A. B. 1923. Hcej. 4:25, 5:25.
1. Den grå skrivboken. — 2. Uppfostringsanstalten.
R. Martin du Gard är en författare, som först nu blivit översatt till svenska. Efter några
dramatiska arbeten (Devenir: 1909, L’une de nous: 1910, Jean Barois: 1913) är nu under
utgivning en roman av större mått än de vanliga, »Släkten Thibault», varav del 1 och 2 nu
föreligga i översättning. Arbetet har fått den från Romain Rollands böcker välkända utstyrseln,
och denna yttre likhet har en viss inre motsvarighet, icke endast i den brett anlagda
skildringen utan också i själva framställningssättet, något av sanning, av äkthet och nakenhet på
gott och ont, samma genomträngande, intensiva ärlighet i analysen, Till skillnad från Rolland
rör sig Martin du Gard (tillsvidare alltså) endast med ett fåtal personer. Problemen äro helt
allmänmänskliga, uppfostran och pubertetsålder. Handlingen är förlagd till Paris i våra dagar,
om före eller efter kriget anges dock ännu ej. Med intresse motser man fortsättningen av
boken. O. Wbg.
Michaëlis, Karin. Det satt sju systrar . . . Roman. Övs. [fr. da.] av
Ernst Lundquist. H. G. 1924. 286 s. Hcedab. 5:50.
Brev, skrivna av sju systrar, ganska olika till sinn’ och skinn och ganska lika i språk och
stil. De flesta breven äro från storsångerskan med tre misslyckade äktenskap, Ragnhild, och
till Gitte, den alltid kloka rådgivarinnan. Alvilda, Sidse-Rose och Lisa skulle representera var
sin typ, tre äkta kvinnor, gripna ur livet. Frågan är, om de bli mycket mer än skisserade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
