Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åtta troll, Heines epos om den groteska björnen och hans maka, vari han nedlagt en
mängd satir mot samtiden, har ej förut översatts på svenska. Det har nu skett, ofta bra, men
utan full stadga i trokéversen, som kan bli slapp eller tvungen. Givetvis är översättningen
varje fall ett förvärv för vår litteratur. Förtyskade namnformer sådana som Proserpine i st. f.
Proserpina kunde ha undvikits; Ruben i st. f. Rubens är väl tryckfel. F. V.
Heine, Heinrich, Ungdomsdiktning. Urval o. Övs. [fr. ty.] av Ture
Nerman. Tiden 1926. 299 s. Ill., portr. Hcef. 5:—.
Heine är ju den mest översatte bland lyriker, men fastän även vårt språk har en massa
tolkningar av Buch der Lieder och annat, kan detta urval av Heinesk ungdomsdiktning anses befogat.
Nerman är själv ett stycke riktig poet, och hans något respektlösa kynne och lediga nonchalans
passa ej illa ihop med dessa original. Väl finnas ställen som fullt åskådliggöra hur såväl det
klatschiga som det patetiska hos Heine kan vara oöversättligt, de självporträtteran de raderna
t. ex. i Harzresan, där skalden kallar sig en Ritter von dem heiligen Geist, falla hos Nerman
icke tillnärmelsevis så ståtligt. Men i det hela hör hans tolkning till de mera talangfulla.
Utom lyrik har medtagits ett antal prosasidor, delvis mindre kända för svensk publik, brev,
aforismer m. m. Översättarens inledning är pigg; någon smula tendentiös färgläggning har den
ej kunnat undgå. F. V.
Hutchinson, A[rthur] S[tuart] M[enteth]. Högre ändamål. Övs. fr.
eng. av Hildegard Wieselgren. Lb. 1926. 376 s. Heee. 6:75.
Ej alltför ofta torde man vid bedömandet av en bok kunna sammanställa de båda attributen
»rolig» och »uppbygglig». Just detta är emellertid denna bok. Skildringen av de tre bröderna
och de kvinnor, de älska, är gjord med humor och mästerskap. Bokens hjälte och hans
sökande efter sitt »högre ändamål» fängslar och griper djupt. Boken har den för en roman i
våra dagar rätt remarkabla egenskapen att väcka tankar. S. L.
Lawrence, David Herbert. Söner och älskare. (Sons and lovers.) Övs. fr. eng.
av Gabriel Sanden. A. B. 1926. 545 s. (Bonniers gula serie.) Hcee. 8:50.
Lawrence är en av Englands mest kända författare i släktledet strax efter Galsworthy, i
visst avseende dess märkligaste. Han är arbetarson, har skaffat sig rik människokännedom inom
skilda samhällsklasser och förvärvat omfattande bildning. Han tränger gärna ned till djupet av
människosjälarna, pejlar det undermedvetna och handfar gärna kärlekslivets kvistigaste spörsmål.
Tyvärr låter han sig gärna föras vilse av psykologiska teorier. Denna blandning av
människokännedom och spekulation bryter ofta enheten i hans verk — ej bära till innehållet utan också
till formen; ty han glömmer stundom i sina — ofta starkt uttänjda — böcker, att de äro romaner
och ej vetenskapliga dryftningar. »Söner och älskare» hör till hans friskaste och gömmer
förvisso många levande bardomsminnen. Han skildrar en storslagen kvinna, som — olyckligt
gift — kastar all sin kärlek på sönerna och därigenom binder dem så starkt, att de ej riktigt
och naturligt kunna fästa sig vid andra kvinnor. Man känner här lätt igen psykoanalytiska
teorier men tvivlar såväl på dem som författarens tillämpning därav. Emellertid har boken
många goda sidor; skildringen av modern är utomordentlig.
Inledningen är svag. Rg.
Lermontov, M[ichail] J[urjevitj]. Min vän Petjorin. Berättelsen om en
hjälte. Övs. fr. ry. av K. Stéenhoff. Nst. 1926. 200 s. Hcema. 1:75.
Samma arb. som nedanstående Vår tids hjälte.
Det måste betecknas som misslyckat att förändra originalets titel, ty därigenom går den
beska ironien över samtidens ideal förlorad. Översättningen är ytterst bristfällig, så t. ex. har
företalet genom missförstånd av texten på ett par ställen blivit fullständigt obegripligt. R. W. R.
— — . Vår tids h|älte. Roman. Övs. fr. ry. o. försedd med inl. essay av
Jarl Hemmer. Å. & Å. 1926. 289 s. (Bundna böcker.) Hcema. 3:75.
I en tid som vår, då ledan vid de sociala idéerna synes på väg att ersätta entusiasmen vid
seklets början har Lermontovs berömda roman mycket att säga både till lättnad och varning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
