Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lichtenberger, André. Lilla frun. Övs. fr. fra. A. & W. 1927. 240 s. Hcej. 4:25.
Med graciös humor och utan all sentimentalitet skildrar förf. ett franskt konvenansäktenskap
mellan en ung parisare och en landsortsflicka. Boken handlar om ung lycka och små sorger — det
är en bagatell, om man så vill, men synnerligen välskriven och uppfriskande att läsa till omväxling
med alla romaner om könens strid och själviskhet. H. K.
Malleson, Miles. Fanatiker. Komedi i tre akter. Till sv. [fr. eng.] av
Elsa Thulin. H. G. 1928. 147 s. Hcee. 3:75.
En i England och nu även i Stockholm spelad och mycket diskuterad »komedi». Förf. tillhör
krigets generation och söker i pjäsen få till stånd en uppgörelse mellan denna och förkrigets l’anden
régime. Diskussionen och striden rör sig väsentligen på det erotiska området. Någon lösning
av konflikten har förf. ej åstadkommit, men han har ställt ett aktuellt problem under debatt, och
boken utgör en intressant läsning, kanske just därför att mycket brister i dess dramatiska form. H. K.
Maugham, W[illiam] Somerset. Trollträdet. (The casuarina tree.) Sex noveller.
Övs. fr. eng. av Thorsten W. Törngren. H. G. 1927. 280 s. Hcee. 4:75.
Maugham, i Sverige mest känd som habil skådespelsförfattare, representerar i sina noveller
den exotiska linjen i engelsk litteratur från Stevenson, Kipling och Conrad. Närmast är han väl
— med sin artistiska stilkonst — i släkt med Stevenson. Men dennes romantik och dragning åt
mysticism är hos Maugham ersatt av realistisk, nästan etnografisk verklighetskärlek och en viss
kylig, litet ironisk intellektualism.
I denna novellsamling är det de engelska nybyggarna och tjänstemännen på Borneo och
Malackahalvön, deras liv och speciella problem han skildrar. Men här, liksom ofta i hans berättelser,
vidgas problemet från att vara lokalbundet och individuellt till att bli allmänmänskligt.
Maughams noveller ha oftast trots sin litet lekfulla eller gycklande ton ett ej föraktligt tankedjup. Någon
problemdiktare är han dock icke, utan, som den typiska engelsman han är, först och främst
berättare och en verkligt roande och konstnärlig sådan. Dessa egenskaper framträda avsevärt
starkare i hans föregående till svenska översatta novellsamling, »Ett darrande blad» (H. G. 1924),
kanske till god del på grund av dess utsökta, poetiska och kongeniala översättning. B. Å.
Moss, Geoffrey. Nederlagets barn. (Defeat.) Övs. fr. eng. av Artur Eklund.
H. G. 1926. 183 s. Hcee. 2:75.
Från Tysklands bittraste tid, revolutionernas, Ruhrockupationens, svältens och livsmedelsockrandets
år, har den engelske majoren Moss hämtat motiven till det halva dussin noveller han
publicerat under titeln »Defeat».
Ingående sakkännedom, medlidsam sympati, otvetydig beundran för rakryggad pliktkänsla
och föga dold kritik av segerherrarnas översitteri och klingande fraser utmärka dessa konstnärligt
icke så märkliga men naturligt och flärdfritt berättade skisser. B. Å.
Orczy, [Emmuska, g. Montagu Barstow]. Pimpernel och Rosemary. Till
sv. [fr. eng.] av M. Isberg. A. B. 1927. 321 s. Hcee. 5:50.
»Pimpernel» är denna gång icke »Röda nejlikan», vars sagolika bedrifter under franska
revolutionen baronessan Orczy med stor framgång skildrat, utan dennes sonsons sonson, Peter Blakeney.
Skådeplatsen för denne unge Pimpernels bedrifter är förlagd till det av Rumänien efter världskriget
ockuperade Siebenburgen. Tid och rum äro alltså vitt åtskilda, men i handlingen återfinner man
hos Peter hans höge stamfaders mod och äventyrslusta omsatta i tappra dåd, särskilt hans
specialitet att på ett otroligt sätt föra ädla flyktingar över livsfarliga gränser. — Då även här bokens
skurk får sin välförtjänta lön, och Peter på sista sidan — efter tusen missförstånd — återförenas
med en kvinna lika tjusande som 1700-talets Lady Blakeney — allt skildrat med förf:s vanliga
medryckande stil — borde »Den röda nejlikans» talrika beundrare icke bliva besvikna, utan med
nöje hälsa hans senfödde ättling. E. R—n.
Ramuz, C. F. Kärlekens under. (La guérison des maladies.) Övs. fr. fra. av
Fanny Ekenstierna. A. B. 1927. 178 s. (Bonniers gula serie.) Hceja. 3:75.
Berättelsen om en flicka, som efter en svår själschock blir lam och får helbrägdagörande kraft.
Sådant kan skildras från religiös eller från vetenskaplig synpunkt, men också — vad nutiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
