Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knappast fattar — från bäggedera. Författarens ståndpunkt är ej fullt klar. Hans modernt ryckiga stil
verkar tröttsam och långt ifrån så målande han åsyftat. Rg.
Reed, Edward Charles. Hennes väg till lyckan. Till sv. [fr. eng.] av
Ragnar Sjöberg. L. H. 1927. 283 s. Hcee. 4:75.
Författaren är en William Locke-efterföljare, att icke säga -imitator. Åtminstone är denna
romans egentliga huvudperson, bohemfiguren Gaspard Honoré Amiguet, artistslarvig,
världsfrånvänd, fantastisk och med en outrotlig lust för halsbrytande paradoxer och krystade, »spirituella»
levnadsmaximer, direkt hämtad ur någon av Lockes otaliga vagabondföljetonger. B. Å.
Rölvaag, O[le] E[dvart]. Pionjärer. (I de dage —.) Berättelse om norska emigranter
i Amerika. Övs. fr. no. av Jacob Tegengren. H. G. 1927. 231 s. Hceda. 3:75.
De första utvandrarna till Västern äro föremålet för denna älskvärda men ej särskilt märkliga
berättelse, som fått överdriven reklam. För mycket rum upptas av skildringen av en kvinnas
hemlängtan och grubblerier under havandeskapet. Rg.
Sandel, Cora. Alberte och Jakob. Övs. fr. no. av Ingeborg Essén. A. B.
1927. 336 s. (Bonniers gula serie.) Hceda. 5:75.
En sällsynt fullgången bok, skildringen av en bildad men fattig ung flickas kamp mot mörker,
kyla — också i hjärtana — och dödande enformighet uppe i en avlägsen norsk nordlandsstad. Rg.
Sillanpää, F[rans] E[emil]. Änglarnas skyddslingar. Övs. fr. fi. av Ragnar
Ekelund. A. B. 1925. 245 s. Hceua. 3:75.
Ett knippe historier om — men ej för — barn. Tilltalande om ej så märkliga, fast de överallt
röja vana författarhanden. Bäst är den ljusa stämning av »land», som genomstrålar dem. Rosas
bör också författarens sätt att sunt och öppet tala om naturliga ting. De filosofiska funderingarna
på slutet verka mera som påhäng. Rg.
Skjoldborg, Johan. En stridsman. Berättelse. (En Stridsmand.) Övs. [fr.
da.] av Gunnar Furuland. H. G. 1927. 141 s. Hceda. 2:75.
Det är den jylländske »Husmanden» — vilket ej precis är detsamma som den svenske
småbrukaren —, vars hårda kamp för tillvaron bland sanddynerna vid Västerhavet här skildras. Boken
berättar också om hedbornas strävan efter bildning och upplysning och ger i stort en bild av deras
liv, vilken näppeligen någon kan taga del av utan att gripas därav. M. F.
Söiberg, Harry. Framför livets port. Övs. [fr. da.] av H. Kihlman. Tiden
1927. 207 s. (De levandes land 1.) Hceda. 3:75.
Historien om en ung kvinna, som kommer från bördigare trakt och blidare folk till en kargare
och hårdare värld vid Jyllands västkust. På samma gång som en god roman skildring av två
folkkynnen. En Lagerlöfskt romantisk skepnad har författaren ej fullt kunnat arbeta in i sin
vederhäftigt verklighetstrogna framställning. Rg.
Tolstoj, Leo. Barndomen. Berättelser. Övs. fr. ry. av Ellen Rydelius.
A. B. 1927. 493 s. (Skrifter.) Hcema. 6:50.
I höst kommer hundraårsminnet av Tolstojs födelse att firas, och det är sannerligen inte för
tidigt, att det nu utkommer en enhetlig upplaga av hans skrifter. Översättningarna äro i stort
sett förträffliga, men varför har icke transkriberingen av de ryska namnen gjorts enhetlig? Som
det nu är har var översättare sitt system, vilket givetvis är till stor nackdel, då ofta samma namn
återkomma i de olika verken. Man skulle även önskat, att upplagan försetts med anmärkningar
och förklaringar av vissa specifikt ryska begrepp och förhållanden. Första volymen innehåller
»Barndomen, Gossåren och Ungdomen», där Tolstoj i tjugoårsåldern berättar sina ännu färska
minnen från hemmet och studentåren. Det är kärleksfullt gjorda skildringar av en rysk
godsägarfamilj. Nikolag Irtenjev, d. v. s. Tolstoj själv, och hans omgivning bli levande människor, som
man tycker sig ha känt och hållit av. Med hänsynslös sanningskärlek biktas den unge Irtenjevs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
