Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det andra nordiska biblioteksmötet i Stockholm 28 juni - 1 juli 1928 - Skönlitteraturen i folkbiblioteken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillmötesgår läsekretsens smak och anskaffar modern litteratur med moderna ämnen.
Men en viss återhållsamhet i anskaffningen av den nyare förströelselitteraturen
skadar förvisso inte, och jag har ett bestämt intryck av att oändligt många
folkbibliotek skaffa alldeles för mycket litteratur av detta slag, blott därför att den är
ny. Anmärkningen gäller mindre om svenska original, ty vår nya litteratur har
självfallet ett speciellt intresse för vårt folk, och våra äldre författare av
betydenhet äro ofta nog — men visst inte alltid — väl representerade i biblioteken.
I fråga om översättningslitteraturen är däremot missförhållandet vanligen
mera påfallande. Visserligen kan man invända, att tillgången på utländska
författare på svenska är synnerligen ojämn, men faktum kvarstår i alla fall, att
mycket värdefullt av äldre arbeten i gamla och nya upplagor finns att få och att
detta i stor utsträckning borde ersätta en mängd skräp, som årligen översattes
från främmande språk vid sidan av en hel del värdefull ny litteratur. Ett
genomögnande av våra svenska av bibliotekskonsulenterna utgivna grundkataloger
på denna punkt visar oss en mängd arbeten, som ofta beklagligtvis saknas i
biblioteken. Och risken att dessa efter anskaffandet få stå olästa på hyllorna är
säkert inte så stor som många bibliotekarier tror. Ty i agitationen för dem har de
hjälp av den relativt stora uppmärksamhet som i våra tidningar och tidskrifter,
vid föredrag och studiecirklar ägnas skönlitteraturen och dess mera betydande
representanter. Varför inte nedlägga arbete på en verklig agitation härvidlag,
begagna sig av ett namns tillfälliga aktualitet vid jubileer och minnesdagar, anknyta
till teaterföreställningar, filmer o. s. v. Den som försöker sig på ett sådant arbete,
skördar ofta en lön för mödan, som vida överstiger hans förväntningar.
Visserligen är det i och för sig ett glädjande faktum, när besökarantalet och
lånesiffrorna stadigt stiga i ett bibliotek, men för folkbildningens höjande är det av
största vikt, att denna stegring gäller läsningen av den värdefullare litteraturen. Men
i denna verksamhet måste bibliotekarien först och sist vara psykolog. Ty om han
begår många misstag vid rekommendationen av skönlitteratur, mister snart
allmänheten förtroendet för hans omdöme. Erfarna bibliotekarier ha ansett
följande råd till yngre kolleger vara de viktigaste: 1) Tag reda på läsarens smak.
Förorda inte Maupassant eller Gustav Wied åt den, som är van att hålla sig till
Runa och Florence Barclay, utan försök i stället med Gottfrid Keller eller
Marika St jernstedts senare arbeten eller kanske Grazia Deledda och Edna Ferber.
2) Tänk på att den kvinnliga publiken har en annan smak än den manliga.
Ludvig Nordström blir sällan en damernas favoritförfattare, lika litet som Jeanna
Oterdahl herrarnas, men inte heller så betydande författarinnor som Selma
Lagerlöf och Elin Wägner »gå» lika bra på herrsidan som hos det täcka könet. 3)
Tänk på att gamla och unga ej ha samma smak. Framför allt gäller det att med
varsamhet rekommendera den outrerat moderna litteraturen åt äldre personer. 4)
Sök bedöma läsarens förmåga att tillgodogöra sig och njuta litteraturen. Den
litterärt kräsne bör inte rådas att läsa enkla och skäligen värdelösa romaner, och
den otränade bör inte utan vidare visas på Goethe och Dostojevski, inte heller
på Pär Lagerkvist och Romain Rolland.
Ovan har talats om vilka arter av litteratur man bör skaffa. I vilken proportion
de böra representeras, beror i sista hand på den låntagande publikens
sammansättning. Huvudsaken är nog att man tillgodoser olika berättigade
önskningar och intressen i möjligaste mån och att man inte sätter nivån för lagt. Har
man så fått ihop en god boksamling, gäller det att göra den bekant och att
underhålla den, onekligen två intressanta och även tacksamma uppgifter för en
bibliotekarie, som tar sitt yrke på allvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
