Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det andra nordiska biblioteksmötet i Stockholm 28 juni - 1 juli 1928 - Den kommunala biblioteksverksamheten på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att verka i praktiken. Alla bibliotekarietjänster vid statsunderstödda kommunala
bibliotek skola även enligt vår nya Iag anslås lediga och utnämningen skall
stadfästas av statens biblioteksfunktionärer.
Vi hade även en plan, som vi hade funnit mycket värdefull att realisera, men
som dock kanske betingas särskilt av förhållandena i Finland och ej vore lika
viktig i de andra nordiska länderna med mindre kommuner. Riksdagen godkände
icke planen utan strök motsvarande paragraf oaktat den ingick både i regeringens
proposition och kulturutskottets betänkande. Det föreslogs nämligen, att om en
landskommun upprättar en fristående bibliotekarietjänst och beviljar denne
tjänsteman samma förmåner som en folkskollärare, staten skulle utbetala åt
honom samma lönebidrag som åt en lärare. Detta hade betytt, att stora kommuner
hade fått en särskild bibliotekarie med ganska små egna utgifter, ty dessa
utgifter skulle huvudsakligen ha bestått av naturaförmåner. Vi hoppades genom
detta småningom få i de större kommunerna personer, vilka skulle sköta
bibliotekariesysslan såsom huvudtjänst, ha särskild utbildning därtill och lägga hela
sin energi ej endast i skötseln av kommunens stambibliotek i kyrkbyn med
läsesal, ev. barnavdelning, utan även effektivt se till kommunens bybibliotek, ev.
direkta filialer eller utlåningsstationer, samt organisera studiecirkel-, föreläsnings-
och annan till biblioteksrörelsen sammanknytbar fri bildningsverksamhet, som
fördjupar konsten att läsa. Att vår plan denna gång strandade får väl anses bero
på, att den var så ny för en del riksdagsmän att de ej fattade, hur en dylik
tjänsteman finge nog med arbete. Man kan ju nog i alla fall arbeta på att få
dylika bibliotekarier anställda med statsbidrag enligt lagens allmänna
bestämmelser, men det är nog svårare att utan särskilda förmåner få några kommuner
med därpå. I vårt land måste man dock anse det vara blott en tidsfråga, när
biblioteksförhållandena i de större kommunerna ordnas på detta sätt. Nu har
ännu ingen landskommun särskild bibliotekarie (det ha förresten ej alla städer
heller). I Danmark, Norge och Sverige torde det likaså på den verkliga
landsbygden ej finnas bibliotekarier med denna tjänst som huvudsyssla, men såsom
det redan anmärkts, vore det kanske ej heller i samma grad av behovet påkallat
där som hos oss.
Vad bibliotekarien på landsbygden beträffar är det väl viktigast, att han eller
hon är verkligt intresserad av detta arbete. Sådana bibliotekarier har det ju
också funnits många under tidernas lopp, och ofta ha de gjort ett stort arbete
för det allmänna bästa utan någon eller blott en ringa ekonomisk ersättning,
och kompetens har man föga frågat efter. Men småningom måste ju nog
förhållandena överallt fås ändrade därhän, att ordentligt arvode utbetalas och
ordentligt arbete utfört av en kompetent person fordras — man måste blott hoppas,
att intresset allt fortfarande skall finnas och att dessa tjänster, som ju för det
mesta för en lång tid bli bisysslor, ej bli en tillskottskälla för personer med mani
att skaffa sig avlönade bisysselsättningar i mängd och massa utan att stort bry
sig om hur de skötas. Härvidlag gäller det nog att se upp.
Vi veta ju alla, huru viktig lokalen är för ett biblioteks liv och framgång. Om
ändamålsenliga lokaler för bygdebiblioteken är det ju ofta ej ens tal, utan
bibliotekens bokskåp placeras var det bäst synes passa, i ett klassrum i en skola, ett
samlingsrum i ett kommunalhus eller t. o. m. i ett boningsrum. I vårt
årsberättelseformulär finnes en fråga, om biblioteket äger fastighet. Härpå svarades
för ett bygdebiblioteks räkning: »ja, två bokskåp». Det föll naturligtvis denne
bibliotekarie ej in, att biblioteket skulle kunna ha annan slags fastighet än skåp
— böckerna vore väl då lösegendomen. Bibliotekens liv som inhysingar i andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
