Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det andra nordiska biblioteksmötet i Stockholm 28 juni - 1 juli 1928 - Den kommunala biblioteksverksamheten på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inrättningars lokaler kan ju dock ej i längden gå utan stora nackdelar, och så
försöka biblioteken även på landsbygden skaffa sig, om ej egna lokaler så
åtminstone ett rum till ensam disposition. Huru långt de danska bygdebiblioteken
härvid kommit kunde ej uppgivas. Från Norge svaras, att biblioteken på
landet sällan ha eget rum. I Sverige ha de nästan aldrig mer än ett rum, men
huru ofta de ha ett, det har ej uppgivits.
Under de senaste åren ha vi i Finland försökt särskilt lägga an på bygdebibliotekens
lokalfråga, och efter det bostadsbristen efter kriget gett med sig ha
vi även lyckats småningom få allt flera och flera egna rum för kommunernas
stambibliotek. Dock äro ännu större delen av stambiblioteken och nästan alla
bybibliotek inrymda i kommunalhusens samlingsrum, klassrum m. m. Huru
många av våra stambibliotek som nu ha minst ett rum till ensamt förfogande kan
ej uppgivas, men hur snabbt utvecklingen gått belyses av, att en av våra
konsulenter meddelat, att inom hans område år 1921 endast ett stambibliotek på
landsbygden hade eget rum, men att dessas antal år 1927 uppgick till minst 23.
Ett år anordnade vi en enquéte bland bygdebibliotekarierna om detta i vårt
biblioteksblad, och de som hade lyckats förvärva sig rum prisade ivrigt dess andel i
bibliotekets framgång och popularitet. Det är ju först efter detta biblioteket
riktigt har möjligheter att utrustas och skötas enligt alla konstens regler. Hittills
har lokalen hos oss ej inverkat på statsunderstödets storlek, men härefter hoppas
vi att utvecklingen skall gå snabbare, då enligt bibliotekslagen utgifter för hyra,
värme, lyse och städning även får räknas till de utgifter, som ligga till grund
för statsanslaget, men blott på det villkor, att biblioteket har minst ett rum till
ensam disposition.
Biblioteken på landsbygden kunna av lätt förstådda skäl ej öppenhållas lika
mycket som i städerna, och läsesalar är det svårare att inrätta. Förr var det
vanligt hos oss att angiva öppenhållningstiden sålunda: söndagarna efter
gudstjänstens slut. Numera har man dock allmänt övergått till andra tidsbestämmelser
och ofta även till andra veckodagar. I den nya biblioteksförordningen är stipulerat
som villkor för statsunderstöd, att ett bibliotek på landsbygden skall vara
tillgängligt minst två gånger i veckan. Nu är det många som öppenhållits blott
en gång, medan andra lånat ut böcker två, tre eller fyra gånger. I Danmark äro
biblioteken på landsbygden enligt uppgift öppna två dagar i veckan en timme i
gången, i större stationsbyar betydligt mera, allt intill 4 timmar dagligen. Från
Norge meddelas, att den vanliga öppenhållningstiden är 2—3 timmar i veckan.
I Sverige hållas biblioteken tillgängliga minst en, ofta flera gånger i veckan.
Läsesalar tycks det finnas mycket litet på den egentliga landsbygden i de
nordiska länderna. I Danmark finns det sådana i stationsbyar och liknande, och
för att få statsbidrag för läsesalen, som då innehåller även referenslitteratur,
skall den öppenhållas minst 4 timmar dagligen. I Norge finnas så gott som
aldrig läsesalar på landsorten och nästan detsamma kan man säga om Finland.
Visserligen finns det här och där läsrum, men oftast blott med dagliga tidningar
och populära tidskrifter. Det fanns en period, under vår värsta politiska
ofärdstid omkring 1900, då det inrättades talrika läsestugor på landsbygden,
huvudsakligen för att genom tidningarna sprida upplysningar om det politiska läget
och ge näring åt allmogens fosterländska sinnelag, men dessa stugor ha i
allmänhet upphört med sin verksamhet sedan tiderna förändrats och prenumerationen
av egna tidningar blivit alldeles allmän bland landsbefolkningen. Nu skulle
det vara nödigt att få till stånd ordentliga handbibliotek och läsrum i större
befolkningscentra även på landsbygden, men därhän ha vi ej ännu hunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
