Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det andra nordiska biblioteksmötet i Stockholm 28 juni - 1 juli 1928 - Bibliotekets plats i skolarbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaffa sig kunskaper, när man behöver dem, är viktigare än kunskaperna i och
för sig.»
Ett uttryck för denna strävan att utnyttja biblioteket är det intresse man även
i de nordiska länderna ägnat undervisningen i böckers bruk, i bokkunskap. Det
finns nu, som nämnt, ett flertal handledningar i detta »ämne», i Sverige utom
Regfors’ bok även artiklar av frk. Lundberg i den nya broschyren Skolbiblioteket
och av frk. Broström i Arbetssättet i folkskolan I. Att gå in på formen för
denna undervisning är givetvis i detta sammanhang obehövligt. I Sverige är det
huvudsakligen i folkskolorna och främst i de större städerna, som man tagit upp
saken, och det är därför av största vikt att utsträcka propagandan. Tacknämligt
är då att — som också skett på sin håll — bibliotekarien vid det allmänna
biblioteket tar initiativ och erbjuder sig att ge denna undervisning i bokkunskap.
Men lärarkåren inom olika skolformer behöver också intresseras för saken.
Det skulle säkert göra nytta att få in artiklar i lärartidningar och pedagogiska
tidskrifter, korta artiklar med huvudvikten lagd på att få med praktiska
exempel, som kunde verka eggande. De behöva utarbetas med stor omsorg och först
ha prövats i praktiken. Det är som bekant inte så lätt att utarbeta sådana
frågekort. De måste vara språkligt oklanderliga och ha sakligt intresse för dem, som
skola besvara dem, så att det inte blir för mycket mekaniska övningar. Ett
exempel som »Vad hette Anna Maria Roos’ mamma i förnamn?» bör inte få vara
något mönsterexempel. Om det är barn, som skola arbeta med dem, kan det
visserligen tyckas inte spela så stor roll — de tycka i alla fall, att det ligger något
av spänning och upptäckarglädje över arbetet. Men det är viktigt, när det gäller
att vinna lärarna, t. ex. vid läroverk och flickskolor, att anknytning sker till
aktuellt stoff i olika ämnen, så att saken inte får karaktären av ett nytt »ämne»
utan otvunget ansluter sig till den övriga undervisningen. Till de vanliga
uppslagsböckerna borde utarbetas ett flertal frågekort, även av olika svårighetsgrad
och i anslutning till olika stadier och skolformer. Ur skolans synpunkt är det
lyckligt, om denna bokkunskap alltså inte blir bära ett självändamål — även så
har visserligen denna undervisning sin uppgift — utan att den kan få tjäna som
impuls att tillämpa principen om boken som arbetsmaterial. Det kan synas
självklart vad här sagts om bokkunskapen, men det är faktiskt behövligt att
reagera mot den mekanisering, som bokkunskapsundervisningen i praktiken
ibland kommit att präglas av.
Vid dessa övningar bör man inte heller med förakt gå förbi de av barnen eller
eleverna själva använda läroböckerna. Det är tvärtom mycket nyttigt, att de
lara sig betrakta skolans läroböcker som andra böcker, i vilka man även sedan
i livet kan finna en hel del användbar kunskap. Det skadar t. ex. inte att låta
barnen, såsom jag nyligen såg i en folkskolans sjätte årsklass, besvara sådana
frågekort, uppgjorda till de i klassen använda läroböckerna utan angivande av i
vilken bok uppgiften är att söka. Eller man kan, såsom framhålles av Ahlberg
i en uppsats »Arbetsskoleprincipen i historieundervisningen» i Arbetssättet i
folkskolan VI, låta repetitionen i sjätte årsklassen få den formen, att barnen ta reda
på allt, som står i läroboken om jordbruket, om handeln, om riksdagen o. s. v.
»Barnens intresse», säger han, »slappnade aldrig under denna förnyade
genomgång av lärokursen. Härtill bidrog givetvis i första hand det skärpta
verksamhetsmomentet. Repetitionen hade blivit arbetsskola i detta ords bästa
bemärkelse.» Den s. k. tysta läsningen, som nu lyckligtvis börjar vinna terräng,
tvingar också fram ett dylikt arbetssätt, vare sig man tillämpar den s. k. dispositionsläsningen,
sådan den exemplifieras av t. ex. Hansen, Læsning og Læsefag, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
