Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Det andra nordiska biblioteksmötet i Stockholm 28 juni - 1 juli 1928
- Bibliotekets plats i skolarbetet.
- Stockholm i dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan litteratur, som kan tillfredsställa dessa behov, men naturligtvis kan det
inte bli tillfyllest, utan det bör föra över till och skapa behovet av att begagna
det allmänna bibliotekets rikare möjligheter. Ständigt kommer man så tillbaka
till betydelsen av intim och förtroendefull samverkan mellan olika slag av bibliotek.
Efter föredraget följde diskussion, i vilken bibliotekskonsulent Jörgen Banke,
Köpenhamn, lancerade tanken på ett utbyte mellan de nordiska länderna av
bibliotekstjänstemän i folkbiblioteken. Overlaerer Høirup framhöll vikten av
ämnet bokkunskap i lärareutbildningen. Dr Tynell lämnade meddelande om
vissa överenskommelser, som gjorts vid ett i samband med biblioteksmötet hållet
sammanträde mellan de olika ländernas bibliotekskonsulenter och -inspektörer,
och lektor Hj. Nordin, Linköping, dröjde vid ämneskatalogens betydelse även
för seminariernas bibliotek.
Kl. 4.30 hölls mötets sista föredrag av författaren Sten Selander, Stockholm.
Hans ypperligt framförda föredrag, som mottogs med entusiastiskt bifall, behandlade
STOCKHOLM I DIKTEN.
Det finns ju städer, vilkas namn växt ut till symboler för mänskliga själstillstånd
och andliga värden: Aten för den soltindrande, hellenska klarheten,
Sparta för stålad heroism, Venedig för den romantiska skönhetdrömmen, Neapel
för sorglös, sydländsk livsnjutning o. s. v. Och det säger sig själv, att dessa
städer blivit skildrade och besjungna framför alla andra; det skulle t. ex. vara
roligt att veta, hur många venetianska sonetter som skrivits sedan Platens
dagar eller på hur många språk napolitanska tiggare gäspat och napolitanska
fiskarflickor viskat: jag älskar dig.
Stockholm har ju inte alis förts in i världslitteraturen på det sättet.
Stockholm symboliserar ingenting, det är bära en stad, där några hundratusen
människor fötts och leva, det är kort sagt Stockholm och ingenting mer, och dess
trubadurer och skildrare finnas enbart bland stadsborna själva. Men de
ha varit dess mer outtröttliga. Bland dem av våra författare, som varit infödda
stockholmare, är det knappt en enda som inte skrivit en dikt till sin stad eller
låtit Strömmen brusa och Södra bergen lyfta sin silhuett i någon novell. Och
skulle man försöka att något så när fullständigt följa stockholmsmotiven inom
vår diktning, bleve man säkert tvungen att ta med bortåt hälften av författarna
från hela den tid, Sverige ägt en verklig litteratur. Att göra det i ett kort
föredrag är naturligtvis omöjligt: här blir därför fråga bära om ett kanske väl
godtyckligt urval av ett drygt halvdussin bland de stockholmsskildrare, som
förefallit mest tidstypiska. Raden blir ända brokig så att det förslår.
Mälardrottningen, den sköna synderskan etc. hade till skillnad från de flesta
andra kvinnliga väsen hunnit den aktningsvärda åldern av gott och väl ett halvt
årtusen, innan hon fick motta den första verkliga kärleksdikten. Visserligen
skymtar Stockholms namn långt tidigare i Erikskrönikan, hos Messenius o. s. v.,
men att få fram någon sorts bild av staden ur de karga raderna fordrar en
ansträngning av det historiska sinnet, som en vanlig dödlig absolut inte går i land
med. Ungefär detsamma gäller stormaktstidens Stockholm. När vi t. ex. hos
Samuel Columbus i anekdoterna om Lasse Lucidor läsa namnen på ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:13:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1928/0260.html
